fredag 25 juni 2010
I brist på annat^^
Fortsätter med blogguppehållet ett tag till. Nästa vecka drar Peace and Love igång och jag kommer kampanja tillsammans med Liberala ungdomsförbunden och annat folk från Alliansens ungdomsförbund. Om det hinns med ska jag också se Avatar, Mary Fay, Kent, As I Lay Dying, Katatonia, Sonata Arctica, Adept och såklart Jay Z - även om jag inte gillar honom..
lördag 19 juni 2010
Sämre smak i munnen
Jag läser dagens ledare i DT om hur Cloetta "accepterar" barnarbete. Pernilla Ohlin får det att låta värre än vad det egentligen är. För visst, jag gillar inte barnarbete heller, men vad har ungarna egentligen för alternativ?
Alternativet är prositution, och självfallet är väl "långa dagar i hög värme och i förorenad luft" att föredra framför att ett barn säljer sexuella tjänster? Jag förstår hur Pernilla resonerar men det hon måste förstå är att barn i fattiga länder oftast inte kan leva på samma villkor som barnen gör i Sverige. Pernilla tycker bland annat att Cloettas informationschef, Kristina Björks jämförelse mellan barnarbete och 1800-talets Sverige är "cyniskt och grymt". Jag gissar att hon vill komma till att Cloetta och andra företag inte bryr sig nämnvärt om barnen, men frågan är om sanningen måhända är den motsatta.
I samma ledare hyllar Pernilla Fairtrade. Ett företag som sponsrar småskaliga odlingar och bromsar större projekt. De sätter vördnad för miljön framför människors chans att växa, till exempel genom användandet av GMO.
Nej Pernilla, du har säkert goda avsikter men det här håller inte. För vad är egentligen alternativet? Vad vill du att barnen gör istället? Gå i skolan? Jo, det vill jag med men ungarnas respektive hemstater och dess landsmän kommer aldrig få så mycket pengar att de kan starta statliga eller privata skolor om du börjar bojkotta dem.
Och alla de som svälter till följd av att det blir svårare och svårare att satsa på storskaliga odlingar? Ska de straffas för att de är lika mycket miljöbovar (inte nödvändigtvis) som vi var för 200 år sedan?
Alternativet är prositution, och självfallet är väl "långa dagar i hög värme och i förorenad luft" att föredra framför att ett barn säljer sexuella tjänster? Jag förstår hur Pernilla resonerar men det hon måste förstå är att barn i fattiga länder oftast inte kan leva på samma villkor som barnen gör i Sverige. Pernilla tycker bland annat att Cloettas informationschef, Kristina Björks jämförelse mellan barnarbete och 1800-talets Sverige är "cyniskt och grymt". Jag gissar att hon vill komma till att Cloetta och andra företag inte bryr sig nämnvärt om barnen, men frågan är om sanningen måhända är den motsatta.
I samma ledare hyllar Pernilla Fairtrade. Ett företag som sponsrar småskaliga odlingar och bromsar större projekt. De sätter vördnad för miljön framför människors chans att växa, till exempel genom användandet av GMO.
Nej Pernilla, du har säkert goda avsikter men det här håller inte. För vad är egentligen alternativet? Vad vill du att barnen gör istället? Gå i skolan? Jo, det vill jag med men ungarnas respektive hemstater och dess landsmän kommer aldrig få så mycket pengar att de kan starta statliga eller privata skolor om du börjar bojkotta dem.
Och alla de som svälter till följd av att det blir svårare och svårare att satsa på storskaliga odlingar? Ska de straffas för att de är lika mycket miljöbovar (inte nödvändigtvis) som vi var för 200 år sedan?
Fördelningspolitik
Fördelningspolitik à la Sverige
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
söndag 13 juni 2010
Sp07
Ett stort tack till Sp07 och alla de lärare som stått ut med oss under åren som gått. I Sp07 har jag utvecklats och funnit mig själv, samt vunnit vänner för livet. En klass jag aldrig kommer glömma.
Särskillt stort tack till Emelie Björklund, Andreas Olovsson, Anna-Sara Thimberg, Johanna Rosenberg och Johanna Ingels som är några av de absolut bästa vänner jag någonsin haft!
Alexander Björkman
Amanda Leijonborg
Anders Dahlin
Andreas Olovsson
Anna-Sara Thimberg
Carl-Olof Holfve
Caroline Ollas
Carolina Riesbeck
Elin Rosén
Emelie Björklund
Erik Laggar
Johan Gärtner
Johan Sand
Johanna Ingels
Johanna Rosenberg
Linda Staaf
Linnéa Laggar
Maria Flink
Mattias Ahlman
Niklas Stoors
Saj Melker
Simon Sköld
Särskillt stort tack till Emelie Björklund, Andreas Olovsson, Anna-Sara Thimberg, Johanna Rosenberg och Johanna Ingels som är några av de absolut bästa vänner jag någonsin haft!
Alexander Björkman
Amanda Leijonborg
Anders Dahlin
Andreas Olovsson
Anna-Sara Thimberg
Carl-Olof Holfve
Caroline Ollas
Carolina Riesbeck
Elin Rosén
Emelie Björklund
Erik Laggar
Johan Gärtner
Johan Sand
Johanna Ingels
Johanna Rosenberg
Linda Staaf
Linnéa Laggar
Maria Flink
Mattias Ahlman
Niklas Stoors
Saj Melker
Simon Sköld
lördag 12 juni 2010
För jag har tagit studenten!
Så var det klart. Efter tre år på Stiernhöök behöver jag nu aldrig återvända till någon av skolans lektionssalar. Kul men samtidigt rätt sorgligt. Sp07 har varit en grym klass, sedan må det vara allmänt känt att jag uppskattat folket där i mer som kompisar än som klasskompisar=)
Också lärarna har varit underbara, där speciellt PJ kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
Nu väntar jobb, flytt och festande med Saj, Emelie, Rosenberg och alla andra som jag lärt mig älska under mina tre år på gymnasiet!
Också lärarna har varit underbara, där speciellt PJ kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
Nu väntar jobb, flytt och festande med Saj, Emelie, Rosenberg och alla andra som jag lärt mig älska under mina tre år på gymnasiet!
måndag 7 juni 2010
Rework the World
Har under de senaste dagarna besökt Rework the World - en total besvikelse. Bortsett från några få ljuspunkter när det kom till talare, Birgitta Ohlsson samt en lyckad debatt med en palestinsk Hamaskramare var det mer eller mindre slöseri med tid.
Den stundande skolavslutningen tvingar mig hur som helst att lägga bloggen åt sidan ett tag till.
Den stundande skolavslutningen tvingar mig hur som helst att lägga bloggen åt sidan ett tag till.
fredag 4 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Go Santos!
Första omgången i det colombianska presidentvalet är klar och resultatet är, bortsett från att vara ett bra resultat, föga förvånande. Den konservative, före detta försvarsministern Juan Manuel Santos körde över sin "störste" motståndare, gröningen Antanas Mockus.
Jag är ett stort fan av president Uribe och tror att fyra år med Santos, som kommer fortsätta med nuvarande presidentens politik, kan leda till nya framsteg i kampen mot FARC. Ikväll firar jag med ett glas vin, eller två.
Jag är ett stort fan av president Uribe och tror att fyra år med Santos, som kommer fortsätta med nuvarande presidentens politik, kan leda till nya framsteg i kampen mot FARC. Ikväll firar jag med ett glas vin, eller två.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)