Igår avgick jag som vice distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet Dalarna. Min tid i LUF och Folkpartiet har varit både rolig och lärorik, men med tiden har jag känt att jag mer och mer distansierat mig mot partiets förda politik. Björklund styr partiet i rätt riktning, men även för majoren går saker över styr ibland, under valrörelsen har detta faktum varit alltför överhängande.
Jag blev medlem i Liberala ungdomsförbundet 2008, strax efteråt även i Folkpartiet. Det var först och främst dåvarande distriktsordförande Jacob Hildings uttalanden om sexköpslagen och cannabis som fick mig att välja LUF före MUF. I övrigt var och är de båda förbundens medlemmar av samma skrot och korn.
Hur som helst, Folkpartiet är fortfarande det riksdagsparti som ligger mig närmast (moderata riksdagskandidater enligt valpejl men njae) och partiet kommer att ha min röst i det kommande valet. Anledningen till att jag lämnar är att jag inte tror att eldsjälar såsom Adrian Svensson, Camilla Lindberg, Erik Svansbo, Alexander Bard, Adam Cwejman och Anders Ekberg kan föra partiet i en de facto liberal riktning. Folkpartiet är inte ett liberalt parti, även om man är det mest liberala partiet i riksdagen. Problemet är att en stor del av partiet tycks vara nöjda med rådande politik, många vill snarare gå tillbaka till den regelrätta socialliberalismen samtidigt som andra vill öka på kravliberalismen (som i och för sig inte är helt åt helvete, men den tenderar att gå till överdrift).
Jan Björklund är utan tvekan den bästa partilerade Folkpartiet haft. Han har förnyat partiet och tagit ett betydligt kliv åt höger, långt förbi både Moderaterna och Kristdemokraterna. Men det är just det att det blivit lite väl långt, och om partiet nu ska gå "tillbaka" kommer det inte vara med sikte mot mer frihet, utan snarare mer socialism. Självklart kan jag ha fel, men jag känner ändå att det politiska avståndet mellan mig och Folkpartiet inte gör mig, eller partiet, rättvisa. Jag väljer då hellre att lämna partiet och passivt stödja dem och Adrian Svensson i valet.
Idag lämnar jag också Rättvik. Om två veckor börjar jag studera internationella relationer på Södertörn (ingen drömskola men det får duga tills jag får iväg nästa antagningsbesked för vt11). Jag kommer i alla fall husera i Sundbyberg några månader framöver, sedan får vi se hur det blir. Det politiska bloggandet fortsätter såklart.
onsdag 18 augusti 2010
söndag 15 augusti 2010
fredag 13 augusti 2010
Zlatan till City?
The Sun i all ära men kom igen Zlatan! gör det, gör det!!!
Det här är första gången jag bloggar om politik, men detta eftersom jag är ett stort fan av både Zlatan och City=)
Det här är första gången jag bloggar om politik, men detta eftersom jag är ett stort fan av både Zlatan och City=)
onsdag 11 augusti 2010
Ny riktning i Sydamerika?
Nyligen tillträdde president Santos verkar ha lyckats lugna ner diktatorn Chavez efter att de båda möttes i Santa Maria under gårdagen. Även om Santos intagit en lugnare och sundare inställning mot Venezuela tror jag inte att lugnet kommer vara alltför länge. Chavez är oberäknelig och farlig.
tisdag 10 augusti 2010
Det ljusnar för Kenya
Den nya kenyanska konstitutionen har röstats igenom och de röda har inte bara vunnit en politisk seger för stunden, utan också en historisk seger. Det har varit ett val fritt från våld och där båda sidor lovat varandra att acceptera resultatet, ett löfte som också hållits. Även om den nya, mer demokratiska och liberala, konstitutionen inte är hela lösningen på Kenyas problem är det ett steg i rätt riktning inför valet 2012. Nu återstår det bara att se hur de nya partikoallitionerna kommer förhålla sig till varandra. När jag var nere där i vintras (i den Lou-kontrollerade staden Kisumu) var det ODM och Odinga för hela slanten. Inför konstitutionsvalet var ODM splittrat och Raila var allierad med den forna fienden Kibaki i de röda och stod mot några av sina forna partikamrater i de gröna.
söndag 8 augusti 2010
tisdag 3 augusti 2010
Peacekeepers...typ..
Förenta Nationernas fredsbevarande styrkor vid gränsen mellan Libanon och Israel (libanesiska sidan) håller ställningarna och bevarar freden. Bilden från Reuters.
Klokt om droger
Ett mycket klokt och klart inlägg i den svenska drogdebatten i dagens Expressen! Att vägra diskutera droger har blivit mindre PK och debatten har letat sig in i "finrummen" i och med att hårdare straff och ett allt större, och kostsam, drogkrig kommit på tapeten med hjälp av bland annat Tant Gredelin.
Århundradets debatt
Århundradets debatt, inte för att det kommer hända men man kan ju alltid hoppas=) Väljer att citera Bawar Ismail beskrivning av det hela på facebook.
Det här hade varit "The thing" alltså! Tänk dig Ahmadinejad när han anklagar Obama för att vara allierad med bläckfisken Paul och Obamas ansiktsuttryck! Tänk dig Obama när han anklagar Ahmadinejad och den islamistiska regimen för inskränkning av de mänskliga rättigheterna, pressfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten osv. och tänk dig när de statliga tv-kanalerna sätter pipljud för varje mening som kritiserar den islamistiska regimen. Tänk dig att den iranska presidenten helt plötsligt anser att sionisterna i Israel bär ansvaret för världens konflikter och att det inte finns några homosexuella i Iran. Jag skulle lätt boka en resa till antingen Tehran eller New York (om det är i FN-byggnaden) eller Washington D.C. för det här spektaklet! Om det nu skulle hända, vilket det aldrig skulle göra.
Det här hade varit "The thing" alltså! Tänk dig Ahmadinejad när han anklagar Obama för att vara allierad med bläckfisken Paul och Obamas ansiktsuttryck! Tänk dig Obama när han anklagar Ahmadinejad och den islamistiska regimen för inskränkning av de mänskliga rättigheterna, pressfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten osv. och tänk dig när de statliga tv-kanalerna sätter pipljud för varje mening som kritiserar den islamistiska regimen. Tänk dig att den iranska presidenten helt plötsligt anser att sionisterna i Israel bär ansvaret för världens konflikter och att det inte finns några homosexuella i Iran. Jag skulle lätt boka en resa till antingen Tehran eller New York (om det är i FN-byggnaden) eller Washington D.C. för det här spektaklet! Om det nu skulle hända, vilket det aldrig skulle göra.
måndag 2 augusti 2010
Avskaffa FN
FN är ett de facto näste för världens skurkstater. Medan EU sedan grundandet motsatt sig all form av diktatur så håller FN samma diktaturer under armarna. En organisation där länder såsom Libyen är ordförande i säkerhetsrådet och där Iran har en plats i kommissionen för kvinnors status i samhället.
Förenta Nationerna är ett forum för diktaturer, ett forum med faktisk makt över olika skeenden i världen. Förenta Nationerna är också ett forum där Västvärldens frihetliga stater står och ser på när skurkstater massakrerar frihetsbegreppet.
Lika lite som du eller jag aktivt skulle delta i ett organisationsarbete där en stor del av de deltagande jobba för helt andra saker än du själv, bör Sverige vara aktiva i arbetet med FN. Vi har också sett bevis på att de mer "demokratiska" maktstrukturerna i organisationen inte fungerar. När Koffin Annan vägrade att låta NATO-flyg ingripa i Srebrenica och tvingade den nederländska FN-bataljonen på plats att titta på fick det till följd att Nederländernas regering fick avgå, medan Annan befodrades till generalsekreterare - och i Darfur och Zimbabwe tittar FN på, de vill inte göra sig skyldiga till att mobba de små staterna.
En av de många lösningar som finns på problemet är att bilda ett Demokratiernas Förbund. Frågan är då om DF ska arbeta i eller utanför FN. Om organisationen ska arbeta i FN bör den vara stark och enad runt de flesta frågor, för att agera som en front mot de odemokratiska inslagen i FN. Frågan är också vad organisationens mål ska vara, om den ska fortsätta som den demokratiska delen i FN gör nu; omfördela tillgångar och övervaka val och oroligheter, eller att istället arbeta för att aktivt införa demokrati i de stater som ännu inte nått dit. Då kanske alternativet att helt enkelt arbeta utanför FN är bättre? Att bygga en internationell federation från grunden, ett internationellt EU fast inte med mer makt än dagens FN. Ett perfekt Demokratiskt Förbund skulle självfallet utvecklas till en världsomspännande federalstat, men där är vi inte än på många, många år.
Hur tar vi då första steget mot ett Demokratiernas Förbund? Om DF ska jobba utanför FN bör kanske dess medlemsstater lämna FN, men då förlorar vi också både makt och antagligen insyn i WHO, IAEA och IMF. Så att föredra är nog att DF, till en början arbetar inifrån FN och där verkar för ett regelrätt avskaffande. FN kan med tiden ersättas helt av DF i och med att fler stater klarar av kraven för medlemskap, det hela blir som antagningsprocessen för EU.
Frågan om att avskaffa eller ens om att reformera FN har kännts väldigt tabu, men i och med att amerikanska tidningar nu börjat ta i ämnet och att en av de mest framstående politikerna i USA, Ron Paul, vill lämna organisationen helt och hållet kanske vi kan se ett ljus i tunneln inom en nära framtid.
Förenta Nationerna är ett forum för diktaturer, ett forum med faktisk makt över olika skeenden i världen. Förenta Nationerna är också ett forum där Västvärldens frihetliga stater står och ser på när skurkstater massakrerar frihetsbegreppet.
Lika lite som du eller jag aktivt skulle delta i ett organisationsarbete där en stor del av de deltagande jobba för helt andra saker än du själv, bör Sverige vara aktiva i arbetet med FN. Vi har också sett bevis på att de mer "demokratiska" maktstrukturerna i organisationen inte fungerar. När Koffin Annan vägrade att låta NATO-flyg ingripa i Srebrenica och tvingade den nederländska FN-bataljonen på plats att titta på fick det till följd att Nederländernas regering fick avgå, medan Annan befodrades till generalsekreterare - och i Darfur och Zimbabwe tittar FN på, de vill inte göra sig skyldiga till att mobba de små staterna.
En av de många lösningar som finns på problemet är att bilda ett Demokratiernas Förbund. Frågan är då om DF ska arbeta i eller utanför FN. Om organisationen ska arbeta i FN bör den vara stark och enad runt de flesta frågor, för att agera som en front mot de odemokratiska inslagen i FN. Frågan är också vad organisationens mål ska vara, om den ska fortsätta som den demokratiska delen i FN gör nu; omfördela tillgångar och övervaka val och oroligheter, eller att istället arbeta för att aktivt införa demokrati i de stater som ännu inte nått dit. Då kanske alternativet att helt enkelt arbeta utanför FN är bättre? Att bygga en internationell federation från grunden, ett internationellt EU fast inte med mer makt än dagens FN. Ett perfekt Demokratiskt Förbund skulle självfallet utvecklas till en världsomspännande federalstat, men där är vi inte än på många, många år.
Hur tar vi då första steget mot ett Demokratiernas Förbund? Om DF ska jobba utanför FN bör kanske dess medlemsstater lämna FN, men då förlorar vi också både makt och antagligen insyn i WHO, IAEA och IMF. Så att föredra är nog att DF, till en början arbetar inifrån FN och där verkar för ett regelrätt avskaffande. FN kan med tiden ersättas helt av DF i och med att fler stater klarar av kraven för medlemskap, det hela blir som antagningsprocessen för EU.
Frågan om att avskaffa eller ens om att reformera FN har kännts väldigt tabu, men i och med att amerikanska tidningar nu börjat ta i ämnet och att en av de mest framstående politikerna i USA, Ron Paul, vill lämna organisationen helt och hållet kanske vi kan se ett ljus i tunneln inom en nära framtid.
Klåfingrighet #3
I San Francicso vill några uttråkade och överbetalda politiker nu förbjuda hundar och andra små söta sällskapsdjur. Detta eftersom man är missnöjd med att många köper djuren och sedan inte klarar av att ta hand om dem. Men om du nu bor i San Francisco och ändå vill ha en luden liten vän är det bara att åka till grannkommun och hämta hem en valp eller kattunge därifrån istället...
söndag 1 augusti 2010
Obama är en katastrof!
En ny rapport från CATO bekräftar det jag alltid påpekat, Obamacare fungerar inte! Inte bara att den nya lagen vill höja skatter mellan 2010 och 2019 med $669 miljarder utan man menar också att lagen inte kommer att sätta ett stopp för växande försäkringskostnader (som Omamadministrationen så snällt lovat), utan amerikanen kommer snarare inte se någon större skillnad alls - förutom yngre och rikare och de som innan lagen valt att stå utanför systemet eller som köpt egna försäkringar (med detta tillkomer också det faktum att de miljoner amerikaner som varit nöjda med sina privata försäkringar inte får vara nöjda amerikaner längre). Och självfallet täcker systemet inte alla amerikaner heller. Allt är med andra ord som vanligt i Obamas Amerika.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)