Nu tar även Aftonbladet upp den våg av falska polis-SMS som svept över Sverige under de senaste veckorna. Det handlar om sms som skickats till ungdomar där "polisen", på riktigt dålig svenska, förklarar att man inte bör gå ut i Malmö (enligt Aftonbladet), att polisen vet att du rökt cannabis eller något liknande. Det som är uppseendeväckande med dessa textmeddelanden är att avsändaren lyckats misshandla det svenska språket på ett mycket grovt vis. För det första har jag svårt att förstå hur man kan ta meddelandena seriöst när de inte ens är skrivna på ett seriöst sätt, för det andra - varför skulle polisen skicka mass-SMS till ungdomar? När det gäller anklagelserna om knark så får inte ens polisen ta kontakt med ungdomar under 18, utan ärendet måste gå genom deras vårdnadshavare.
Nej. Om bara ungdomen sätter sig ned och tänker till lite så kommer denne nog fram till att det hela är ett dåligt skämt och inget att jaga upp sig för.
fredag 22 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
Liberalismen efter valet
Valet är över sedan länge och min Internetsituation tillfredsställer fortfarande inte mina behov. Men en analys av den svenska liberalismen är verkligen på plats, inte bara med tanke på det katastrofala valresultatet utan också den splittring som skett under den senaste månaden.
6 av 10 svenskar säger sig vara liberala, ändå har vi inte ett enda liberalt parti i riksdagen och den svenska liberalismens "fanbärare", Folkpartiet, har inte en enda liberal riksdagsledamot. För den svenska liberalismen slutade valet med att halva Liberati, med eldsjälen Alexander Bard i spetsen, bröt sig ur partiet för att bilda Liberaldemokraterna (L), bestående av avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet. Ett projekt som jag, Bard och många andra länge diskuterat, men då som ett resultat av en partifusion mellan Folkpartiet och Centerpartiet - något som visat sig alltför jobbigt för ett stort och avgörande antal medlemmar i båda partierna. Det kapitalistiska och klassiskt liberala Liberala partiet(Lp) mer än fördubblade antalet röster, syntes i TV och sade sig, lite kaxigt, att man kostat Alliansen majoriteten och den liberale bloggaren Niklas Dougherty drar igång sitt eget Liberaldemokraterna (Ld).
Kända ansikten i både Fp och C har självfallet agerat negativt mot "celldelningen", särskilt Liberaldemokraterna får ta emot kritik. Men jag förstår inte kritiken alls! Man säger att det är fel att splittra och fel att ge upp, men vad är det Bard, Pettersson, Brihed och de andra egentligen har gett upp? Det finns ingen liberalism kvar i Folkpartiet, i alla fall ingen ren liberalism att tala om. Vänsterpartiet har också liberala drag.
Jag hoppas att Lp, L, Ld samt Pp ska kunna dra igång en givande liberal debatt i Sverige. En debatt som saknats och behövts allt för länge. Om Folkpartiet och Centern tänker fortsätta och gotta ner sig i socialdemokratiska Moderaternas politik bör de inte längre titulera sig själva liberala. Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund har fört en envis och målmedveten kamp mot sina moderpartier men man måste nog vara naiv om man tror att vare sig LUF eller CUF någonsin kommer att kunna påverka Alliansens politik i en riktigt liberal väg. Ungdomsförbundens retorik är genuint liberal men det är just också ungdomsförbundens retorik.
Jag hoppas för allt i världen att Folkpartiet och Centerpartiet ska vakna. Likt Kristdemokraternas avsaknad på "riktig" konservatism saknar de två liberala partierna "riktig" liberalism. De tre "nya" liberala partierna och piraterna kommer aldrig nå riksdagen 2014 men debatten behövs i ett Sverige som vann över socialdemokratin bara för att få ett nytt socialdemokratiskt parti vid makten.
6 av 10 svenskar säger sig vara liberala, ändå har vi inte ett enda liberalt parti i riksdagen och den svenska liberalismens "fanbärare", Folkpartiet, har inte en enda liberal riksdagsledamot. För den svenska liberalismen slutade valet med att halva Liberati, med eldsjälen Alexander Bard i spetsen, bröt sig ur partiet för att bilda Liberaldemokraterna (L), bestående av avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet. Ett projekt som jag, Bard och många andra länge diskuterat, men då som ett resultat av en partifusion mellan Folkpartiet och Centerpartiet - något som visat sig alltför jobbigt för ett stort och avgörande antal medlemmar i båda partierna. Det kapitalistiska och klassiskt liberala Liberala partiet(Lp) mer än fördubblade antalet röster, syntes i TV och sade sig, lite kaxigt, att man kostat Alliansen majoriteten och den liberale bloggaren Niklas Dougherty drar igång sitt eget Liberaldemokraterna (Ld).
Kända ansikten i både Fp och C har självfallet agerat negativt mot "celldelningen", särskilt Liberaldemokraterna får ta emot kritik. Men jag förstår inte kritiken alls! Man säger att det är fel att splittra och fel att ge upp, men vad är det Bard, Pettersson, Brihed och de andra egentligen har gett upp? Det finns ingen liberalism kvar i Folkpartiet, i alla fall ingen ren liberalism att tala om. Vänsterpartiet har också liberala drag.
Jag hoppas att Lp, L, Ld samt Pp ska kunna dra igång en givande liberal debatt i Sverige. En debatt som saknats och behövts allt för länge. Om Folkpartiet och Centern tänker fortsätta och gotta ner sig i socialdemokratiska Moderaternas politik bör de inte längre titulera sig själva liberala. Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund har fört en envis och målmedveten kamp mot sina moderpartier men man måste nog vara naiv om man tror att vare sig LUF eller CUF någonsin kommer att kunna påverka Alliansens politik i en riktigt liberal väg. Ungdomsförbundens retorik är genuint liberal men det är just också ungdomsförbundens retorik.
Jag hoppas för allt i världen att Folkpartiet och Centerpartiet ska vakna. Likt Kristdemokraternas avsaknad på "riktig" konservatism saknar de två liberala partierna "riktig" liberalism. De tre "nya" liberala partierna och piraterna kommer aldrig nå riksdagen 2014 men debatten behövs i ett Sverige som vann över socialdemokratin bara för att få ett nytt socialdemokratiskt parti vid makten.
onsdag 6 oktober 2010
Tillbaka
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det beror på att jag flyttat och att jag nyligen fått tillgång till Internet. I detta nu sitter jag dock på golvet i hallen och trängs med Sajs högklackade och mina kängor - trådlösa fungerar inte... Fram tills att det problemet är ur vägen lär jag inte ta mig tid till att skriva mycket mer heller. Att sitta på ett hårt golv, begränsad till ethernetkabelns längd, är inte kul...
Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.
Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.
Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.
Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.
Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)
Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.
Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.
Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.
Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.
Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)