Tillbaka

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det beror på att jag flyttat och att jag nyligen fått tillgång till Internet. I detta nu sitter jag dock på golvet i hallen och trängs med Sajs högklackade och mina kängor - trådlösa fungerar inte... Fram tills att det problemet är ur vägen lär jag inte ta mig tid till att skriva mycket mer heller. Att sitta på ett hårt golv, begränsad till ethernetkabelns längd, är inte kul...

Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.

Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.

Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.

Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.

Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)