onsdag 28 april 2010
Tory och homofobin
Cameron röstade för att Section 28 skulle vara kvar och nu stängs en av Torys kandidater helt av efter att bland annat ha påstått att homosexualitet inte är normalt.
söndag 25 april 2010
Libdem = drogliberaler?
Liberaldemokraternas ledare, Nick Clegg, har varit positiv till legalisering av, bland annat, cannabis.
Som Europaparlamentariker var han en av 109 parlamentariker som 2002 lade fram ett förslag som gick ut på att EU stater, istället för att använda sig av repressiva lagar, enbart skulle reglera och se över produktion, försäljning och användning av vissa droger.
Som partiledare för Libdem har han inte uttalat sig i denna fråga, men det faktum att Storbritannien snart kanske har en premiärminister som, istället för att förhålla sig till det "moraliskt rätta" gentemot droger, hellre väljer att se över lagarna och dess konsekvenser är både intressant och positivt.
Som Europaparlamentariker var han en av 109 parlamentariker som 2002 lade fram ett förslag som gick ut på att EU stater, istället för att använda sig av repressiva lagar, enbart skulle reglera och se över produktion, försäljning och användning av vissa droger.
Som partiledare för Libdem har han inte uttalat sig i denna fråga, men det faktum att Storbritannien snart kanske har en premiärminister som, istället för att förhålla sig till det "moraliskt rätta" gentemot droger, hellre väljer att se över lagarna och dess konsekvenser är både intressant och positivt.
Relationsanarki
Var på fest i fredags. Vid ingången blev man tilldelad ett av tre olika, färgade, (rött, gult eller grönt) klistermärken, beroende på vad man "var ute efter". Rött symboliserade att man var upptagen och inte sökte några ragg för kvällen. Om man bar gult så var man inte upptagen, men ändå inte helt öppen för allt annat. Grönt talar för sig själv.
Jag och min älskling lever i ett öppet förhållande men tog ett gult märke eftersom vi ville lägga tyngdpunkten på kvällen på varandra. Det är absolut inget fel med att vara monogam, men jag förbryllas ändå över de blickar vi fick. Självklart kom det fram folk, ovetandes om vår "läggning", och frågade vad vi höll på med - fick svar, och accepterade det, såg det som en kul grej helt enkelt. Men så finns det de som tycker att det är fel, äckligt och avskyvärt.
Jag vill inte påstå att relationsanarkister är en direkt utsatt minoritet i samhället (speciellt inte om man ser till HBTQ-rörelsen (vilket jag inte anser mig vara en del av, även om jag är bisexuell). Men just det här att det fortfarande finns normer som skriker "FÖRBJUD!"
Kort sagt; världen skulle vara mycket bättre om alla skötte sitt..
Jag och min älskling lever i ett öppet förhållande men tog ett gult märke eftersom vi ville lägga tyngdpunkten på kvällen på varandra. Det är absolut inget fel med att vara monogam, men jag förbryllas ändå över de blickar vi fick. Självklart kom det fram folk, ovetandes om vår "läggning", och frågade vad vi höll på med - fick svar, och accepterade det, såg det som en kul grej helt enkelt. Men så finns det de som tycker att det är fel, äckligt och avskyvärt.
Jag vill inte påstå att relationsanarkister är en direkt utsatt minoritet i samhället (speciellt inte om man ser till HBTQ-rörelsen (vilket jag inte anser mig vara en del av, även om jag är bisexuell). Men just det här att det fortfarande finns normer som skriker "FÖRBJUD!"
Kort sagt; världen skulle vara mycket bättre om alla skötte sitt..
Att gå emot strömmen
Avskaffa presstödet!
Igår lämnade Fokus chefredaktör, Martin Ahlquist, sin plats i presstödsnämnden. På Internet har debatten om presstödets vara eller inte vara återigen blossat upp.
I DT skriver Pernilla Ohlin att "...skattepengar går till rasistiska publikationer är helt oacceptabelt." Självklart är det INTE det. Att särbehandla organisationer, bara för att de har en udda värdegrund, är helt oacceptabelt. Om vi har ett presstöd i Sverge, så ska också Nationell Idag få ta del av det, om de nu uppfyller dess kriterier.
Istället bör man fråga sig varför vi ens har presstödet. 1965 beslutade riksdagen att bevilja ekonomiskt stöd till partipolitiskt bundna tidningar som sysslade med opinionsbildning. Detta eftersom vi i Sverige då "tidningsdöd", och att man nu ville råda bot på den. Bidragen betalades ut direkt till partierna, som själva delade ut summan till sina egna tidningar. 1976 gjorde man om systemet och det blev nu staten som fördelade bidragen direkt till tidningarna. Det ekonomiska stöd som gått via partierna blev dock kvar, det döptes helt sonika om till partistöd.
Att man införde presstödet för i huvud taget berodde som sagt på tidningsdöden, att mindre tidningar konkurrerades ut av större (va' hemskt!). För att behålla en dagspressens mångfald beslöt man därför att lösa det hela med bidrag.
Men behöver vi verkligen presstöd idag? Vi lever i en digital värld och jag tror knappast någon skulle bli alltför förkrossad om vi helt enkelt avskaffade presstödet och helt började förlita oss på Internet istället, alternativt följer vi Storbritanniens exempel och avskaffar istället moms för tidningar.
Sammanfattningsvis bör nog många av oss se över våra värderingar, innan vi börjar klanka ned på andra. Att tycka att ND för en politik som bygger på hat och inbillning är en sak, men att förbjuda dem att uttrycka sig gör oss till än värre än vad vi tycker att dem är.
I DT skriver Pernilla Ohlin att "...skattepengar går till rasistiska publikationer är helt oacceptabelt." Självklart är det INTE det. Att särbehandla organisationer, bara för att de har en udda värdegrund, är helt oacceptabelt. Om vi har ett presstöd i Sverge, så ska också Nationell Idag få ta del av det, om de nu uppfyller dess kriterier.
Istället bör man fråga sig varför vi ens har presstödet. 1965 beslutade riksdagen att bevilja ekonomiskt stöd till partipolitiskt bundna tidningar som sysslade med opinionsbildning. Detta eftersom vi i Sverige då "tidningsdöd", och att man nu ville råda bot på den. Bidragen betalades ut direkt till partierna, som själva delade ut summan till sina egna tidningar. 1976 gjorde man om systemet och det blev nu staten som fördelade bidragen direkt till tidningarna. Det ekonomiska stöd som gått via partierna blev dock kvar, det döptes helt sonika om till partistöd.
Att man införde presstödet för i huvud taget berodde som sagt på tidningsdöden, att mindre tidningar konkurrerades ut av större (va' hemskt!). För att behålla en dagspressens mångfald beslöt man därför att lösa det hela med bidrag.
Men behöver vi verkligen presstöd idag? Vi lever i en digital värld och jag tror knappast någon skulle bli alltför förkrossad om vi helt enkelt avskaffade presstödet och helt började förlita oss på Internet istället, alternativt följer vi Storbritanniens exempel och avskaffar istället moms för tidningar.
Sammanfattningsvis bör nog många av oss se över våra värderingar, innan vi börjar klanka ned på andra. Att tycka att ND för en politik som bygger på hat och inbillning är en sak, men att förbjuda dem att uttrycka sig gör oss till än värre än vad vi tycker att dem är.
torsdag 22 april 2010
Jag och MercyPrize
Jag sitter nu och lyssnar igenom den mastrade versionen av MercyPrizes andra demo (första med nya uppsättningen). Tre låtar. Prelude, Cut me open och Tear of Shame. Dock är Tear of Shame inte riktigt klar, Ellas sång måste läggas till innan demon är helt färdig. Det ter sig aningen komiskt med tanke på den tid vi "lagt ned" på att få demon klar. Men ändå har det gått fort, i alla fall för mig..
Det hela började när jag, Per Jonsson, Jonas Eriksson och Tomas Hanses beslutade oss för att starta ett band, som skulle experimentera lite mer med metal och extrem musik, än vad dåvarande punkrockbandet MercyPrize gjorde (där Tomas och Jonas redan var medlemmar). Vår första, och enda, låt blev en cover på Children of Bodoms "In your face" - men efter bara någon månad splittrades bandet på grund av personliga meningsskiljaktigheter. Istället följde jag med Jonas på en av MercyPrizes repningar. Redan innan jag kom hade de rört sig mer och mer från punken och mot metal och screamo. Den första låten jag sjöng tillsammans med Ella var Wait for tomorrow, av Blessthefall - och på den vägen fortsatte det. Jag blev kvar i bandet, vi fortsatte med Blessthefall-covers ett tag, körde också en Eyes set to Kill cover innan vi beslöt för att spela in nytt.
I brist på annat tog jag mig an uppgiften att skriva text till en av Tomas mer snabbare verk. Resultatet blev en anti-islamistisk dänga på svenska, "Av hat". Jag är fortfarande stolt över texten, men när den väl skulle implementeras i själva musiken, screaming, så föll det hela.
Istället gjorde Arnas en ny låt. Jag skrev en ny text, som jag baserade på en dikt skriven av min klasskamrat Emelie Björklund. Den första versionen av det blivande mästerverket döptes till "Minns du mig?". När jag en gång för alla att det endast var jag som fascinerades av det svenska språket och dess användning i extrem musik, översatte jag snabbt låten till engelska, samt gjorde några smärre justeringar - "Remember me?" Slutligen gjordes låten om ännu en gång, nu för att passa Ellas sångstil lite bättre. Slutresultatet blev "Cut me open". Låten berättar om en sann händelse i mitt liv, men jag antar att situationen är rätt vanlig och förekommer lite varstans. En kompis till mig blev sviken av en annan kompis, detta eftersom denne inte vågade stå upp mot "mobbare". För att inte bli mobbad, blev denne själv mobbare. Människor är vidriga...
Vid sidan om textarbetet med "Remember me?" gjorde Erik ännu en låt, "Eriks låt". I skillnad mot det mesta som MercyPrize gjort så hade "Eriks låt" ett helt annat tempo och ett helt annat "gung". Åter igen blev texten personlig, såpass personlig att jag hade svårigheter att skriva den, och att jag fortfarande ryser när jag sjunger den. Jag är adopterad och har aldrig träffat en enda medlem i min biologiska släkt under min tid som medveten varelse. Jag har alltid vetat att jag har en tre år äldre syster, men just den vetskapen; att hon kan vara var som helst, ha råkat ut för vad som helst, må hur dåligt som helst - och jag, som levt ett jämförelsevist bekymmerslöst liv, med jämförelsevis "rika" föräldrar och alla möjligheter till framgång - jag kan inte göra ett skit åt hennes situation. Det är nästan att jag skäms över min otillräcklighet, därav döpte jag låten till "Tear of shame". Denna är dock inte klar ännu, i Söderhamn kom vi fram till att versen inte passar Ellas röst, så vi jobbar i skrivande stund på att justera den lite.
Den sista låten vi gjorde, men den första låten på demon, är Prelude. En intro till de andra två låtarna. Kort och hård, minst sagt. Faktum är att att den slutgiltiga texten till spåret skrevs bara minuterna innan vi skulle spela in den i Söderhamn. Jag skrev också texten till denna. Först handlade den om hur veka vissa människor är, och att detta gör att andra människor i mångt och mycket tvingar varandra att behandla de riktigt veka med en oförtjänt respekt. Låten och texten var arg, det underliggande budskapet var simpelt; skärp dig!
Efter att jag och Tomas screamat på den kom vi dock fram till att det inte höll, det lät ändå för mesigt, men i allt arbete med att färdigställa de andra två spåren glömde vi helt bort "Prelude". Som jag redan skrivit så var det alltså inte förrän i Söderhamn jag skrev klart texten, nu blev det istället en parodi på oss själva.
Vår målsättning hade varit att bli klara med demon innan vårterminen började, nu satt vi där, i Söderhamn, nästan fyra månader försenade, och hade fortfarande inte skrivit klart texten till alla spår!
Så nu sitter jag då här, med två och en halv låt i min hand. Så nära nu, och det är spännande!
Slutligen måste jag nämna en av de riktigt underhållande inslagen i vår resa, nämligen Eriks försök att tolka våra mästerverk på sitt eget sätt. Både "Prelude" och "Cut me open" har förgyllts av Eriks underbara stämma, två klassiker!
Det hela började när jag, Per Jonsson, Jonas Eriksson och Tomas Hanses beslutade oss för att starta ett band, som skulle experimentera lite mer med metal och extrem musik, än vad dåvarande punkrockbandet MercyPrize gjorde (där Tomas och Jonas redan var medlemmar). Vår första, och enda, låt blev en cover på Children of Bodoms "In your face" - men efter bara någon månad splittrades bandet på grund av personliga meningsskiljaktigheter. Istället följde jag med Jonas på en av MercyPrizes repningar. Redan innan jag kom hade de rört sig mer och mer från punken och mot metal och screamo. Den första låten jag sjöng tillsammans med Ella var Wait for tomorrow, av Blessthefall - och på den vägen fortsatte det. Jag blev kvar i bandet, vi fortsatte med Blessthefall-covers ett tag, körde också en Eyes set to Kill cover innan vi beslöt för att spela in nytt.
I brist på annat tog jag mig an uppgiften att skriva text till en av Tomas mer snabbare verk. Resultatet blev en anti-islamistisk dänga på svenska, "Av hat". Jag är fortfarande stolt över texten, men när den väl skulle implementeras i själva musiken, screaming, så föll det hela.
Istället gjorde Arnas en ny låt. Jag skrev en ny text, som jag baserade på en dikt skriven av min klasskamrat Emelie Björklund. Den första versionen av det blivande mästerverket döptes till "Minns du mig?". När jag en gång för alla att det endast var jag som fascinerades av det svenska språket och dess användning i extrem musik, översatte jag snabbt låten till engelska, samt gjorde några smärre justeringar - "Remember me?" Slutligen gjordes låten om ännu en gång, nu för att passa Ellas sångstil lite bättre. Slutresultatet blev "Cut me open". Låten berättar om en sann händelse i mitt liv, men jag antar att situationen är rätt vanlig och förekommer lite varstans. En kompis till mig blev sviken av en annan kompis, detta eftersom denne inte vågade stå upp mot "mobbare". För att inte bli mobbad, blev denne själv mobbare. Människor är vidriga...
Vid sidan om textarbetet med "Remember me?" gjorde Erik ännu en låt, "Eriks låt". I skillnad mot det mesta som MercyPrize gjort så hade "Eriks låt" ett helt annat tempo och ett helt annat "gung". Åter igen blev texten personlig, såpass personlig att jag hade svårigheter att skriva den, och att jag fortfarande ryser när jag sjunger den. Jag är adopterad och har aldrig träffat en enda medlem i min biologiska släkt under min tid som medveten varelse. Jag har alltid vetat att jag har en tre år äldre syster, men just den vetskapen; att hon kan vara var som helst, ha råkat ut för vad som helst, må hur dåligt som helst - och jag, som levt ett jämförelsevist bekymmerslöst liv, med jämförelsevis "rika" föräldrar och alla möjligheter till framgång - jag kan inte göra ett skit åt hennes situation. Det är nästan att jag skäms över min otillräcklighet, därav döpte jag låten till "Tear of shame". Denna är dock inte klar ännu, i Söderhamn kom vi fram till att versen inte passar Ellas röst, så vi jobbar i skrivande stund på att justera den lite.
Den sista låten vi gjorde, men den första låten på demon, är Prelude. En intro till de andra två låtarna. Kort och hård, minst sagt. Faktum är att att den slutgiltiga texten till spåret skrevs bara minuterna innan vi skulle spela in den i Söderhamn. Jag skrev också texten till denna. Först handlade den om hur veka vissa människor är, och att detta gör att andra människor i mångt och mycket tvingar varandra att behandla de riktigt veka med en oförtjänt respekt. Låten och texten var arg, det underliggande budskapet var simpelt; skärp dig!
Efter att jag och Tomas screamat på den kom vi dock fram till att det inte höll, det lät ändå för mesigt, men i allt arbete med att färdigställa de andra två spåren glömde vi helt bort "Prelude". Som jag redan skrivit så var det alltså inte förrän i Söderhamn jag skrev klart texten, nu blev det istället en parodi på oss själva.
Vår målsättning hade varit att bli klara med demon innan vårterminen började, nu satt vi där, i Söderhamn, nästan fyra månader försenade, och hade fortfarande inte skrivit klart texten till alla spår!
Så nu sitter jag då här, med två och en halv låt i min hand. Så nära nu, och det är spännande!
Slutligen måste jag nämna en av de riktigt underhållande inslagen i vår resa, nämligen Eriks försök att tolka våra mästerverk på sitt eget sätt. Både "Prelude" och "Cut me open" har förgyllts av Eriks underbara stämma, två klassiker!
Fair Trade
Jag har alltid varit negativt inställd till Faire Trade (rättvisemärkt). Ni vet, den där lilla loggan som sitter på produkter som odlats småskaligt och "klimatsmart". Det låter bra (det gör ju socialismen, typ, också), men är det verkligen hela historien? Tänk efter själva; om en bonde väljer att odla småskaligt och utan stora maskiner får han en lägre produktionsnivå, och hans produkter blir antagligen lite dyrare för att han ska kunna tjäna något på sitt arbete. Låt säga att bondens granne har en maffig farm där han skördar med både maskiner och en hel armé med anställda bönder. Produktionsnivån blir både högre och effektivare, och denna bonde kan alltså sälja sina produkter för en billigare penning.
Vipps så blandar sig Fair Trade i och sätter sin logga på den första bondens potatisar. Denne kan nu sälja sina produkter till "miljömedvetna" hippies (okej, jag tycker Ubuntu Cola är gott), medan den effektive bonden snabbt lär sig att hårt arbete och mycket slit knappast lönar sig.
Om vi sedan applicerar detta på ett fattigt land, där förhållandena ibland är så extrema att de gäller liv och död. Ska då bönderna här börja tänka klimatsmart (för att få en extra premie) framför effektivitet och massproduktion av grödor (som sedan blir till MAT).
Folk bör tänka sig för en extra gång innan man köper något som är Fair Trade märkt, jag ska tänka mig för nästa gång jag köper Ubuntu Cola.
Istället bör man inrätta Free Trade. Om jag någonsin klarar av att finansiera något sådant ska jag sätta min egen FT-logga på alla de produkter som skapats av företag som aktivt tagit ställning för frihandel och skapandet av bättre och rättvisare arbetsförhållanden i tredje världen!
Vipps så blandar sig Fair Trade i och sätter sin logga på den första bondens potatisar. Denne kan nu sälja sina produkter till "miljömedvetna" hippies (okej, jag tycker Ubuntu Cola är gott), medan den effektive bonden snabbt lär sig att hårt arbete och mycket slit knappast lönar sig.
Om vi sedan applicerar detta på ett fattigt land, där förhållandena ibland är så extrema att de gäller liv och död. Ska då bönderna här börja tänka klimatsmart (för att få en extra premie) framför effektivitet och massproduktion av grödor (som sedan blir till MAT).
Folk bör tänka sig för en extra gång innan man köper något som är Fair Trade märkt, jag ska tänka mig för nästa gång jag köper Ubuntu Cola.
Istället bör man inrätta Free Trade. Om jag någonsin klarar av att finansiera något sådant ska jag sätta min egen FT-logga på alla de produkter som skapats av företag som aktivt tagit ställning för frihandel och skapandet av bättre och rättvisare arbetsförhållanden i tredje världen!
Söderhamn
Bloggen brukar mestadels ägnas åt politik. Men jag sysslar ju med annat också, faktum är att jag lägger ned mer tid med bandet än på politiken (och oftast studierna). Vi har i alla fall varit i Söderhamn och spelat in en tre-spårs demo. Det gick bättre än väntat men ändå inte jätte bra. Prelude och Cut me open är helt klara, sånär som på mastering. Tear of Shame har vi en hel del kvar på, men det lär väl komma så småningom det med. Ser verkligen fram emot sommaren med allt vad spelningar innebär!
Frihetliga vindar i Storbritannien
Tory har länge, mer eller mindre, setts som självklara vinnare i det brittiska parlamentsvalet om två veckor, men nu ser det plötsligt väldigt fritt ut igen. Efter en direktsänd TV debatt gick Nick Cleggs Libdems från att vara den eviga trean till att faktiskt få 32% i en efterföljande opinionsundersökning. En procent mer än de konservativa och fyra procent mer än Labour. Tory är ett väldigt bra, ekonomiskt, alternativ för britterna - men deras massiva motstånd mot EU kan ställa till med problem. Då känns det bra att Libdems äntligen är på uppgång och kanske får britterna en liberal regering lagom till sommaren!
Genusväldet drar fram
Lärare på Rättviks högstadie läser genusvetenskap... Så här tycker jag om det!
Earth Hour
Nu vill WWF-mupparna att alla ska släcka. Istället sitter jag här och lyssnar på Spotify på högsta volym, samtidigt som jag försöker överrösta datorn med min elgitarr. Inte mer pengar till klima[k]tistiska aktiviteter! Varför inte starta bastun och bara ta det lugnt?=)
Klimatbluffen
Jag blir positivt förvånad över att tron på klimathotet verkar släppa så snabbt även här i Sverige. Förtroendet för IPCC sjunker som en sten och alla, utom kanske Gore och de sista, inbitna och totalt förblindade klimatmupparna, är glada=)
Israel föregår med gott exempel
Även om jag tycker att det är principiellt fel att sända soldater för att hjälpa till i andra länder utan folkets givna godkännande måste jag påpeka det enorma civilkurage staten Israel åter igen visar, genom att just skicka armén till Haiti. Länkar till Ilya Meyers blogg för en bättre beskrivning.
Vad Haiti behöver
Det som inträffat på Haiti är fruktansvärt och det är beundransvärt att så många redan skänkt pengar. Men i slutändan är det inte gåvor och bistånd som verkligen kan "rädda" Haiti.
3000 amerikanska soldater och 100 miljoner amerikanska dollar kommer i sinom tid att leta sig över Sargasso och Bill Clinton har redan poängterat att hjälpen även kommer fortsätta i framtiden. Haiti är västra hemisfärens fattigaste land - många anser att boven i dramat är de återkommande naturkatastroferna, må väl vara att dessa är en viktig faktor men knappast avgörande.
Även om Haitis moderna historia har sin början under frihetskrigen under sent 1700-tal, har ön alltid präglats av ockupationer av främmande makter, korrupta ledare och krig. Efter att haitiern Jean-Jaques Dessalines (efterföljare till frihetskämpen Toussaint l'Ouverture som dog i franskt fängelse) segrat i slaget vid Vertières kunde man utropa republiken Haiti den 1:a januari 1804.
Dessalines blev utsedd till evig kejsare och regerade despotiskt över ön, vilket ledde till att han mördades han den 17 oktober 1806 och landet delades i två delar. På den sydliga delen av ön tog en man vid namn Alexandre Pétion makten, och det skulle bli dennes efterträdare, Jean Pierre Boyer, som åter igen förenade ön under ett och samma styre - denna gång genom en blodig ockupation. Även om Boyer, bland annat, uppmuntrade bönderna till att odla effektivare genom att ge dem mark och uppmuntra invandring av fria, amerikanska, ex-slavar gick ekonomin dåligt. Detta och efter ett försök från Frankrikes sida att ta kontrollen över ön fick Boyer avsatt 1843.
Allt sedan 1804 har Haiti drabbats av 32 statskupper och medelmåttiga, socialistiska despoter. Den amerikanska ockupationen (1915-1934) ledde till en massaker på civila haitier, ledd av Dominikanska republikens president, Rafael Trujillo.
Mellan 1957 och 1986 regerade familjen Duvalier. Fadern Dr François Duvalier (även kallad Papa Doc), senare avlöst av sonen Jean-Claude Duvalier (Baby Doc). De två diktatorerna skapade privatarmén Tonton Macoutes (senare Milice de Volontaires de la Sécurité Nationale) som användes för att behålla makten, med våld om så krävdes. Även fast Haiti styrdes av en diktator, gav USA under 60- och 70-talen miljoner dollar i bistånd samt militärt stöd till landet. Det var också USA som lade hjälpte Baby Dock från ön och till Frankrike, efter omfattande protester 1986.
Från och med att Jean-Bertrand Aristides utnämndes till president 1990 fram tills han tvingades avgå för andra gången 2004 led Haiti svårt av militärkupper, korruption och våldsamheter. Läget skulle senare bli ännu värre när en interimsregering med ex-högsta domstolsordförande Boniface Alexandre tillsattes.
2005 vann René Préval valet och har sedan dess "aktivt" arbetet för att förbättra villkoren för öns invånare - men dessa har som vi sett aldrig kommit.
Som ledare för det socialistiska Lespwa har Préval inte lyckats erbjuda de mest självklara aspekter ett land behöver för att växa. På Haiti finns ingen säkerhet när det gäller privat egendom - någon äganderätt i riktig mening existerar inte. Inte heller kan haitierna åtnjuta medborgerliga rättigheter såsom yttrande-, tryck och sammanslutsningsfrihet. Frånvaron av rätten till sammanslutning gör det svårare och i viss mån omöjligt för vanliga öbor att starta egna företag och konkurrera på ett rättvist sätt utan intervention från snedvriden byråkrati och den klåfingriga regeringen.
Även om USAs tanke säkert är god så tror jag inte att de kan påtvinga Haiti västerländska, marknadsekonomiska principer - utan det är snarare haitierna som själva måste göra ett aktivt val mot ett bättre samhälle. Att trigga dem är inte fel, men det bör inte göras genom att sända dit militären (det känns som att Obama använder sina soldater på Haiti för att överskugga Irak, Afghanistan och Pakistan) utan genom internationella utbyten, dialog och brödraskap.
Vi har alla sett hur privata företag och sammanslutningar arbetat bättre än statliga militärer i katastrofområden, genom att ta hem sina trupper och ytterliggare underlätta för privat verksamhet på ön tror jag att USA kan sända en tydlig signal till haitierna som säger att frihet fungerar bäst.
Jantelagen
58% av Expressens läsare anser att Patrik Sjöberg går för långt när han, bland annat, uttalar sig om sig själv i SVT:s "Mästarnas Mästare". Det är "Svårt vara ödmjuk när man är bäst" som sätter igång svenska folket. Fy!
Klimatskeptikerna 2 - Klimathysterikerna 0
Fick genom favoritbloggen Svensk Historia av Anders Edwardsson, reda på att AWG-teorin äntligen fallit. Visst, den bevisades felaktig redan i och med Climategate men de senaste uppgifterna faller som en vätebomb över klimathysterikernas läger, och flertalet av dem flyr över till skeptikernas hemhåll. Nu ska jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna. Jag, Edwardsson och så många andra hade rätt. Godnatt gott folk!=)
Bloggaren Fredrik Segerfeldt har tagit detta utmärkta initiativ på grund av attacken mot Kurt Westergaard i veckan. Om vi är tillräckligt många som publicerar teckningen ovan visar vi "tydligt för våldsverkarna att vi är alldeles för många som står upp för yttrandefriheten för att någon våldsam handling ska bli meningsfull", menar Fredrik. Jag uppmanar alla bloggare att ladda ned teckningen och publicera den på sin blogg!
2010
Gott nytt år på er alla! Men nu är ju frågan om året kommer bli gott? SD i riksdagen? Röd valseger? En mer och mer socialdemokratisk allians?
Jag har varit snäll under jul, men nu, såhär på 2010:s första timmar, känner jag för att klaga lite igen. De som läst ett tidigare inlägg i min blogg vet att jag gillar SMS-lån; inte för att jag använder dessa tjänster själv, utan för att det handlar om fritt företagande, inget mer med det. Att jag sedan inte har mycket till övers för de som tar dessa lån, och sedan "chockas" av dess konsekvenser är en annan femma. Nu har regeringen föreslagit att dessa företag ska tvingas göra kreditprövningar på sina kunder - man vill också införa en ångerrätt som ska göra det möjligt, för låntagare som ändrat sig, att betala tillbaka lånesumman utan att behöva betala någon ränta - det känns ju himla genomtänkt och framför allt liberalt?
Jo hejsan! Jag lånade ju 5.000sek av er i förra månaden, jag gjorde det för att kunna köpa en Xbox till min son. Nu har det visat sig att jag inte kan betala tillbaka er höga ränta, men staten ger mig rätt att enbart betala tillbaka den summa jag lånade - hoppas att detta inte ställer till några problem och att ni kan fortsätta betala era anställda sina löner, fast ingen längre betalar ränta.
Kvällens sista 'Gott nytt år!' gick till Nike Kron!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)