Nu var det väldigt länge sedan jag skrev. Haft väldigt mycket annat att stå i så skrivarmotivationen försvan helt enkelt i vintras. Jag lyckades också med konststycket att missa att svara på en intervju, något jag upptäckte i morse när jag av en ren slump gick igenom utkast och hittade den word-fil med svar jag skrivit månader tidigare.
Hur som helst. Nytt år, nytt parti, ny skola och snart ny lägenhet. Jag kommer framöver fortsätta kommentera politiska händelser ur mitt eget, minarkistiska, perspektiv.
Commies shall be offended...
torsdag 27 januari 2011
tisdag 23 november 2010
NATO hjärta Ryssland
Även om jag inte är något större fan av NATO så ser jag positivt på det kommande samarbetet mellan NATO och Moskva. Ett ökat avsäkerhetiserande och integration mellan USA och EU på ena sidan och Ryssland på andra är helt och hållet positivt. Även om vägen till ett ryskt medlemskap i EU ligger långt fram i tiden kanske Ryssland kommer ses som en naturlig partner till Väst o såväl handels- och säkerhetspolitik innan jag dör.
måndag 22 november 2010
Amnesty ute och cyklar
Tycker det är synd att Amnesty glömt sitt huvudsyfte och istället bestämt sig för att ta ställning i nya frågor som inte rör detta huvudsyfte. Amnesty startades för att hjälpa politiska fångar, jag och min sambo gick med i organisationen för att hjälpa politiska fångar - inte för att tala om för Bildt att han bör underteckna ett tilläggsprotokoll som inte kommer leda till några förbättringar alls.
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
torsdag 18 november 2010
Åh herrejävlar...
Trodde att Monica Greens förvirrade fråga till Anna-Karin Hatt tidigare i veckan skulle bli veckans dummaste, men det här tar nog priset, eller?
torsdag 11 november 2010
Så var vi igång igen..
Jag visste det! Nu är justitieminister Ask och hennes moderater igång igen! Inte nog med att hon får läsa våra mejl, nu vill hon spara dem också! Men det är ju inte så farligt, eller? Enligt henne själv rör det sig "bara" om sex månader. Även om jag var vice distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet i Dalarna fram tills veckorna innan 19:e september jag inte på alliansen i riksdagsvalet, och det här gör mig bara ännu säkrare på att jag gjorde rätt. Nej, fyfan för Moderaterna och alliansen!
fredag 5 november 2010
I Östbjörka
Sitter i en mjuk fåtölj med hunden i knät och en Jo Nesbø ovanpå hunden. Radion spelar gammal Slipknot musik och utanför fönstret ligger en stor grästomt som gränsar till skog. I garaget står BMW:n och i källaren står den stora widescreen-TV:n och bara väntar på kvällens Beck-rulle. Det är i sådanna här stunder som man inte längtar tillbaka till lägenheten i Sundbyberg.
Jag har varit borta i tre månader och mycket har hunnit förändrats i min gamla hembyggd. Planerna för Bioveran (lyxigt pensionärshem) verkar vara klara, en gammal klasskompis mamma har blivit nytt kommunalråd, RävF (estetisk flummlinje) har äntligen lagts ned och i KF sitter nu något SD-mongo som inte ens dyker upp.
Ändock är det skönt att vara hemma igen.
Jag har varit borta i tre månader och mycket har hunnit förändrats i min gamla hembyggd. Planerna för Bioveran (lyxigt pensionärshem) verkar vara klara, en gammal klasskompis mamma har blivit nytt kommunalråd, RävF (estetisk flummlinje) har äntligen lagts ned och i KF sitter nu något SD-mongo som inte ens dyker upp.
Ändock är det skönt att vara hemma igen.
Moderaterna och islamismen
Även om Sverigedemokraterna uppenbarligen har svårt att uppföra sig i riksdagen så har de faktiskt en poäng i sina attacker mot Abdirizak Waberi. Waberi har ett uttalat förakt mot kvinnor. Även om jag principiellt delar hans uppfattning om att polygami bör legaliseras så är det i utförandet hans åsikter går stick i stäv med mina egna (och alla andra demokratiskt baserade åsikter). Waberis kvinna är inget mer än ett objekt, ett objekt mannen har rätt att bruka våld mot och det är om inget ännu värre än både nationalsocialism och kommunism.
torsdag 4 november 2010
tisdag 2 november 2010
Moderat moral är ett skämt!
Nästa vecka kommer en iransk delegation på besök till Sverige. Detta kommer troligtvis ske efter att Iran avrättat Sakineh Mohammadi. Folkpartiet bojkottar mötet och SSU protesterar. Jag själv förstår inte varför Sverige ska ha några som helst relationer med Iran. Inte nog med att staten talar för det svenska folket (för mig och dig!), så talar de också vänligt med människor som är delaktiga i det förtryck som tustals iranier utsatts för under de senaste åren. Att Moderaterna och Socialdemokraterna med Carl Bildt i spetsen tar emot dessa människor är vidrigt!
De nationellas syn på invandringsdebatten
En film som figurerat en längre tid på Internet i diverse nynazistiska och främlingsfientliga kretsar är World Poverty, Immigration and Gumballs - en föreläsning av Roy Beck, grundaren av NumbersUSA.
Speciellt på Flashback menar man att detta är det "enda" argument som behövs mot multikulti och dess anhängare. Komiskt nog är det inget argument alls. Medan Beck angriper, den i Amerika starka, åsikten att man hjälper fattiga länder genom att öppna upp för massinvandring från dessa länder. Beck har rätt i att samtidigt som Amerika blir hem för en miljon nya immigranter så hamnar 80 miljoner nya människor under fattigdomsgränsen i den fattiga delen av världen. Hans slutsatts är att vi inte kan hjälpa den fattiga världen genom att låta människor därifrån emigrera till den rika - och därav bör vi heller inte tillåta någon direkt form av utomeuropeisk invandring alls, enligt många, svenska, främlingsfientliga. Problemet, och skillnaden, mellan Becks slutsatts och den svenska invandringsdebatten är att den sistnämnda inte alls handlar om att hjälpa fattiga länder, den handlar istället om att låta människor komma hit och bosätta sig här. Problemet med tredje världens haltande, ekonomiska, framsteg behandlas i bistånds- och handelsdebatterna.
Det är vänsterns kollektivtänk som spökar! Integrrationsdebatten i Sveriga tar inte alltför mycket hänsyn till hur utvecklingen i invandrarnas och flyktingarnas hemländer ser ut, utan syftar bara till på vilket sätt de ska tas emot. Om Iraks BNP skulle stiga med 0.000001% i och med att en irakisk student låser upp dörren i sin nya lägenhet i Rosengård rör inte debatten ryggen, utan det är hur studenten fick lägenheten som är det viktiga.
Felet med Becks föreläsning är argumentet (som de främlingsfientliga svalt med hull och hår utan eftertanke eller analys av den svenska debatten) är att den utgår från att all laglig invandring är till för att hjälpa fattiga länder. Vare sig Beck eller de främlingsfientliga ser träden på grund av skogen. Vad debatten istället handlar om (och borde handla mer om) är rätten alla bör ha att fritt röra sig över gränser och bosätta sig varhelst de vill, så länge det inte är på någon annans ägodelar vill säga. Här skulle en främlingsfientlig inflika att svenskarna äger Sverige (Sverige åt svenskarna!), men har svårt att se att kollektivet svenskarna (vad det begreppet nu åsyftar) gemensamt äger territoriet Sverige.
Att jag är en förespråkare för fri invandring betyder inte att jag vill hjälpa fattigare länder att bli rika. Visst kan emigranter skicka hem pengar till sina släktingar, men i det långa loppet är det genom avregleringar av tullar och andra handelshinder som vi hjälper fattiga länder. Men att avskaffa protektionismen är något som, i alla fall, Sveriges "nationella" är otroligt fientligt inställda mot, så visan om att de vill hjälpa fattigare länder ter sig aningen motsägelsefull när allt kommer till kritan.
Nej, återigen påvisar den nationalistiska vurmen för Becks sex minuter i rampljuset vad de verkligen är ute efter. De nationella, vare sig det rör sig om Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Svenskpartister eller Motståndsmän, lever fortfarande i illusionen att våra konstruerade gränser är något annat än ett juridiskt ont.
Speciellt på Flashback menar man att detta är det "enda" argument som behövs mot multikulti och dess anhängare. Komiskt nog är det inget argument alls. Medan Beck angriper, den i Amerika starka, åsikten att man hjälper fattiga länder genom att öppna upp för massinvandring från dessa länder. Beck har rätt i att samtidigt som Amerika blir hem för en miljon nya immigranter så hamnar 80 miljoner nya människor under fattigdomsgränsen i den fattiga delen av världen. Hans slutsatts är att vi inte kan hjälpa den fattiga världen genom att låta människor därifrån emigrera till den rika - och därav bör vi heller inte tillåta någon direkt form av utomeuropeisk invandring alls, enligt många, svenska, främlingsfientliga. Problemet, och skillnaden, mellan Becks slutsatts och den svenska invandringsdebatten är att den sistnämnda inte alls handlar om att hjälpa fattiga länder, den handlar istället om att låta människor komma hit och bosätta sig här. Problemet med tredje världens haltande, ekonomiska, framsteg behandlas i bistånds- och handelsdebatterna.
Det är vänsterns kollektivtänk som spökar! Integrrationsdebatten i Sveriga tar inte alltför mycket hänsyn till hur utvecklingen i invandrarnas och flyktingarnas hemländer ser ut, utan syftar bara till på vilket sätt de ska tas emot. Om Iraks BNP skulle stiga med 0.000001% i och med att en irakisk student låser upp dörren i sin nya lägenhet i Rosengård rör inte debatten ryggen, utan det är hur studenten fick lägenheten som är det viktiga.
Felet med Becks föreläsning är argumentet (som de främlingsfientliga svalt med hull och hår utan eftertanke eller analys av den svenska debatten) är att den utgår från att all laglig invandring är till för att hjälpa fattiga länder. Vare sig Beck eller de främlingsfientliga ser träden på grund av skogen. Vad debatten istället handlar om (och borde handla mer om) är rätten alla bör ha att fritt röra sig över gränser och bosätta sig varhelst de vill, så länge det inte är på någon annans ägodelar vill säga. Här skulle en främlingsfientlig inflika att svenskarna äger Sverige (Sverige åt svenskarna!), men har svårt att se att kollektivet svenskarna (vad det begreppet nu åsyftar) gemensamt äger territoriet Sverige.
Att jag är en förespråkare för fri invandring betyder inte att jag vill hjälpa fattigare länder att bli rika. Visst kan emigranter skicka hem pengar till sina släktingar, men i det långa loppet är det genom avregleringar av tullar och andra handelshinder som vi hjälper fattiga länder. Men att avskaffa protektionismen är något som, i alla fall, Sveriges "nationella" är otroligt fientligt inställda mot, så visan om att de vill hjälpa fattigare länder ter sig aningen motsägelsefull när allt kommer till kritan.
Nej, återigen påvisar den nationalistiska vurmen för Becks sex minuter i rampljuset vad de verkligen är ute efter. De nationella, vare sig det rör sig om Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Svenskpartister eller Motståndsmän, lever fortfarande i illusionen att våra konstruerade gränser är något annat än ett juridiskt ont.
fredag 22 oktober 2010
Noll koll
Nu tar även Aftonbladet upp den våg av falska polis-SMS som svept över Sverige under de senaste veckorna. Det handlar om sms som skickats till ungdomar där "polisen", på riktigt dålig svenska, förklarar att man inte bör gå ut i Malmö (enligt Aftonbladet), att polisen vet att du rökt cannabis eller något liknande. Det som är uppseendeväckande med dessa textmeddelanden är att avsändaren lyckats misshandla det svenska språket på ett mycket grovt vis. För det första har jag svårt att förstå hur man kan ta meddelandena seriöst när de inte ens är skrivna på ett seriöst sätt, för det andra - varför skulle polisen skicka mass-SMS till ungdomar? När det gäller anklagelserna om knark så får inte ens polisen ta kontakt med ungdomar under 18, utan ärendet måste gå genom deras vårdnadshavare.
Nej. Om bara ungdomen sätter sig ned och tänker till lite så kommer denne nog fram till att det hela är ett dåligt skämt och inget att jaga upp sig för.
Nej. Om bara ungdomen sätter sig ned och tänker till lite så kommer denne nog fram till att det hela är ett dåligt skämt och inget att jaga upp sig för.
onsdag 20 oktober 2010
Liberalismen efter valet
Valet är över sedan länge och min Internetsituation tillfredsställer fortfarande inte mina behov. Men en analys av den svenska liberalismen är verkligen på plats, inte bara med tanke på det katastrofala valresultatet utan också den splittring som skett under den senaste månaden.
6 av 10 svenskar säger sig vara liberala, ändå har vi inte ett enda liberalt parti i riksdagen och den svenska liberalismens "fanbärare", Folkpartiet, har inte en enda liberal riksdagsledamot. För den svenska liberalismen slutade valet med att halva Liberati, med eldsjälen Alexander Bard i spetsen, bröt sig ur partiet för att bilda Liberaldemokraterna (L), bestående av avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet. Ett projekt som jag, Bard och många andra länge diskuterat, men då som ett resultat av en partifusion mellan Folkpartiet och Centerpartiet - något som visat sig alltför jobbigt för ett stort och avgörande antal medlemmar i båda partierna. Det kapitalistiska och klassiskt liberala Liberala partiet(Lp) mer än fördubblade antalet röster, syntes i TV och sade sig, lite kaxigt, att man kostat Alliansen majoriteten och den liberale bloggaren Niklas Dougherty drar igång sitt eget Liberaldemokraterna (Ld).
Kända ansikten i både Fp och C har självfallet agerat negativt mot "celldelningen", särskilt Liberaldemokraterna får ta emot kritik. Men jag förstår inte kritiken alls! Man säger att det är fel att splittra och fel att ge upp, men vad är det Bard, Pettersson, Brihed och de andra egentligen har gett upp? Det finns ingen liberalism kvar i Folkpartiet, i alla fall ingen ren liberalism att tala om. Vänsterpartiet har också liberala drag.
Jag hoppas att Lp, L, Ld samt Pp ska kunna dra igång en givande liberal debatt i Sverige. En debatt som saknats och behövts allt för länge. Om Folkpartiet och Centern tänker fortsätta och gotta ner sig i socialdemokratiska Moderaternas politik bör de inte längre titulera sig själva liberala. Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund har fört en envis och målmedveten kamp mot sina moderpartier men man måste nog vara naiv om man tror att vare sig LUF eller CUF någonsin kommer att kunna påverka Alliansens politik i en riktigt liberal väg. Ungdomsförbundens retorik är genuint liberal men det är just också ungdomsförbundens retorik.
Jag hoppas för allt i världen att Folkpartiet och Centerpartiet ska vakna. Likt Kristdemokraternas avsaknad på "riktig" konservatism saknar de två liberala partierna "riktig" liberalism. De tre "nya" liberala partierna och piraterna kommer aldrig nå riksdagen 2014 men debatten behövs i ett Sverige som vann över socialdemokratin bara för att få ett nytt socialdemokratiskt parti vid makten.
6 av 10 svenskar säger sig vara liberala, ändå har vi inte ett enda liberalt parti i riksdagen och den svenska liberalismens "fanbärare", Folkpartiet, har inte en enda liberal riksdagsledamot. För den svenska liberalismen slutade valet med att halva Liberati, med eldsjälen Alexander Bard i spetsen, bröt sig ur partiet för att bilda Liberaldemokraterna (L), bestående av avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet. Ett projekt som jag, Bard och många andra länge diskuterat, men då som ett resultat av en partifusion mellan Folkpartiet och Centerpartiet - något som visat sig alltför jobbigt för ett stort och avgörande antal medlemmar i båda partierna. Det kapitalistiska och klassiskt liberala Liberala partiet(Lp) mer än fördubblade antalet röster, syntes i TV och sade sig, lite kaxigt, att man kostat Alliansen majoriteten och den liberale bloggaren Niklas Dougherty drar igång sitt eget Liberaldemokraterna (Ld).
Kända ansikten i både Fp och C har självfallet agerat negativt mot "celldelningen", särskilt Liberaldemokraterna får ta emot kritik. Men jag förstår inte kritiken alls! Man säger att det är fel att splittra och fel att ge upp, men vad är det Bard, Pettersson, Brihed och de andra egentligen har gett upp? Det finns ingen liberalism kvar i Folkpartiet, i alla fall ingen ren liberalism att tala om. Vänsterpartiet har också liberala drag.
Jag hoppas att Lp, L, Ld samt Pp ska kunna dra igång en givande liberal debatt i Sverige. En debatt som saknats och behövts allt för länge. Om Folkpartiet och Centern tänker fortsätta och gotta ner sig i socialdemokratiska Moderaternas politik bör de inte längre titulera sig själva liberala. Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund har fört en envis och målmedveten kamp mot sina moderpartier men man måste nog vara naiv om man tror att vare sig LUF eller CUF någonsin kommer att kunna påverka Alliansens politik i en riktigt liberal väg. Ungdomsförbundens retorik är genuint liberal men det är just också ungdomsförbundens retorik.
Jag hoppas för allt i världen att Folkpartiet och Centerpartiet ska vakna. Likt Kristdemokraternas avsaknad på "riktig" konservatism saknar de två liberala partierna "riktig" liberalism. De tre "nya" liberala partierna och piraterna kommer aldrig nå riksdagen 2014 men debatten behövs i ett Sverige som vann över socialdemokratin bara för att få ett nytt socialdemokratiskt parti vid makten.
onsdag 6 oktober 2010
Tillbaka
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det beror på att jag flyttat och att jag nyligen fått tillgång till Internet. I detta nu sitter jag dock på golvet i hallen och trängs med Sajs högklackade och mina kängor - trådlösa fungerar inte... Fram tills att det problemet är ur vägen lär jag inte ta mig tid till att skriva mycket mer heller. Att sitta på ett hårt golv, begränsad till ethernetkabelns längd, är inte kul...
Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.
Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.
Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.
Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.
Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)
Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.
Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.
Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.
Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.
Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)
onsdag 18 augusti 2010
Lämnar Rättvik och Folkpartiet
Igår avgick jag som vice distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet Dalarna. Min tid i LUF och Folkpartiet har varit både rolig och lärorik, men med tiden har jag känt att jag mer och mer distansierat mig mot partiets förda politik. Björklund styr partiet i rätt riktning, men även för majoren går saker över styr ibland, under valrörelsen har detta faktum varit alltför överhängande.
Jag blev medlem i Liberala ungdomsförbundet 2008, strax efteråt även i Folkpartiet. Det var först och främst dåvarande distriktsordförande Jacob Hildings uttalanden om sexköpslagen och cannabis som fick mig att välja LUF före MUF. I övrigt var och är de båda förbundens medlemmar av samma skrot och korn.
Hur som helst, Folkpartiet är fortfarande det riksdagsparti som ligger mig närmast (moderata riksdagskandidater enligt valpejl men njae) och partiet kommer att ha min röst i det kommande valet. Anledningen till att jag lämnar är att jag inte tror att eldsjälar såsom Adrian Svensson, Camilla Lindberg, Erik Svansbo, Alexander Bard, Adam Cwejman och Anders Ekberg kan föra partiet i en de facto liberal riktning. Folkpartiet är inte ett liberalt parti, även om man är det mest liberala partiet i riksdagen. Problemet är att en stor del av partiet tycks vara nöjda med rådande politik, många vill snarare gå tillbaka till den regelrätta socialliberalismen samtidigt som andra vill öka på kravliberalismen (som i och för sig inte är helt åt helvete, men den tenderar att gå till överdrift).
Jan Björklund är utan tvekan den bästa partilerade Folkpartiet haft. Han har förnyat partiet och tagit ett betydligt kliv åt höger, långt förbi både Moderaterna och Kristdemokraterna. Men det är just det att det blivit lite väl långt, och om partiet nu ska gå "tillbaka" kommer det inte vara med sikte mot mer frihet, utan snarare mer socialism. Självklart kan jag ha fel, men jag känner ändå att det politiska avståndet mellan mig och Folkpartiet inte gör mig, eller partiet, rättvisa. Jag väljer då hellre att lämna partiet och passivt stödja dem och Adrian Svensson i valet.
Idag lämnar jag också Rättvik. Om två veckor börjar jag studera internationella relationer på Södertörn (ingen drömskola men det får duga tills jag får iväg nästa antagningsbesked för vt11). Jag kommer i alla fall husera i Sundbyberg några månader framöver, sedan får vi se hur det blir. Det politiska bloggandet fortsätter såklart.
Jag blev medlem i Liberala ungdomsförbundet 2008, strax efteråt även i Folkpartiet. Det var först och främst dåvarande distriktsordförande Jacob Hildings uttalanden om sexköpslagen och cannabis som fick mig att välja LUF före MUF. I övrigt var och är de båda förbundens medlemmar av samma skrot och korn.
Hur som helst, Folkpartiet är fortfarande det riksdagsparti som ligger mig närmast (moderata riksdagskandidater enligt valpejl men njae) och partiet kommer att ha min röst i det kommande valet. Anledningen till att jag lämnar är att jag inte tror att eldsjälar såsom Adrian Svensson, Camilla Lindberg, Erik Svansbo, Alexander Bard, Adam Cwejman och Anders Ekberg kan föra partiet i en de facto liberal riktning. Folkpartiet är inte ett liberalt parti, även om man är det mest liberala partiet i riksdagen. Problemet är att en stor del av partiet tycks vara nöjda med rådande politik, många vill snarare gå tillbaka till den regelrätta socialliberalismen samtidigt som andra vill öka på kravliberalismen (som i och för sig inte är helt åt helvete, men den tenderar att gå till överdrift).
Jan Björklund är utan tvekan den bästa partilerade Folkpartiet haft. Han har förnyat partiet och tagit ett betydligt kliv åt höger, långt förbi både Moderaterna och Kristdemokraterna. Men det är just det att det blivit lite väl långt, och om partiet nu ska gå "tillbaka" kommer det inte vara med sikte mot mer frihet, utan snarare mer socialism. Självklart kan jag ha fel, men jag känner ändå att det politiska avståndet mellan mig och Folkpartiet inte gör mig, eller partiet, rättvisa. Jag väljer då hellre att lämna partiet och passivt stödja dem och Adrian Svensson i valet.
Idag lämnar jag också Rättvik. Om två veckor börjar jag studera internationella relationer på Södertörn (ingen drömskola men det får duga tills jag får iväg nästa antagningsbesked för vt11). Jag kommer i alla fall husera i Sundbyberg några månader framöver, sedan får vi se hur det blir. Det politiska bloggandet fortsätter såklart.
söndag 15 augusti 2010
fredag 13 augusti 2010
Zlatan till City?
The Sun i all ära men kom igen Zlatan! gör det, gör det!!!
Det här är första gången jag bloggar om politik, men detta eftersom jag är ett stort fan av både Zlatan och City=)
Det här är första gången jag bloggar om politik, men detta eftersom jag är ett stort fan av både Zlatan och City=)
onsdag 11 augusti 2010
Ny riktning i Sydamerika?
Nyligen tillträdde president Santos verkar ha lyckats lugna ner diktatorn Chavez efter att de båda möttes i Santa Maria under gårdagen. Även om Santos intagit en lugnare och sundare inställning mot Venezuela tror jag inte att lugnet kommer vara alltför länge. Chavez är oberäknelig och farlig.
tisdag 10 augusti 2010
Det ljusnar för Kenya
Den nya kenyanska konstitutionen har röstats igenom och de röda har inte bara vunnit en politisk seger för stunden, utan också en historisk seger. Det har varit ett val fritt från våld och där båda sidor lovat varandra att acceptera resultatet, ett löfte som också hållits. Även om den nya, mer demokratiska och liberala, konstitutionen inte är hela lösningen på Kenyas problem är det ett steg i rätt riktning inför valet 2012. Nu återstår det bara att se hur de nya partikoallitionerna kommer förhålla sig till varandra. När jag var nere där i vintras (i den Lou-kontrollerade staden Kisumu) var det ODM och Odinga för hela slanten. Inför konstitutionsvalet var ODM splittrat och Raila var allierad med den forna fienden Kibaki i de röda och stod mot några av sina forna partikamrater i de gröna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)