tisdag 23 november 2010
NATO hjärta Ryssland
Även om jag inte är något större fan av NATO så ser jag positivt på det kommande samarbetet mellan NATO och Moskva. Ett ökat avsäkerhetiserande och integration mellan USA och EU på ena sidan och Ryssland på andra är helt och hållet positivt. Även om vägen till ett ryskt medlemskap i EU ligger långt fram i tiden kanske Ryssland kommer ses som en naturlig partner till Väst o såväl handels- och säkerhetspolitik innan jag dör.
måndag 22 november 2010
Amnesty ute och cyklar
Tycker det är synd att Amnesty glömt sitt huvudsyfte och istället bestämt sig för att ta ställning i nya frågor som inte rör detta huvudsyfte. Amnesty startades för att hjälpa politiska fångar, jag och min sambo gick med i organisationen för att hjälpa politiska fångar - inte för att tala om för Bildt att han bör underteckna ett tilläggsprotokoll som inte kommer leda till några förbättringar alls.
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
torsdag 18 november 2010
Åh herrejävlar...
Trodde att Monica Greens förvirrade fråga till Anna-Karin Hatt tidigare i veckan skulle bli veckans dummaste, men det här tar nog priset, eller?
torsdag 11 november 2010
Så var vi igång igen..
Jag visste det! Nu är justitieminister Ask och hennes moderater igång igen! Inte nog med att hon får läsa våra mejl, nu vill hon spara dem också! Men det är ju inte så farligt, eller? Enligt henne själv rör det sig "bara" om sex månader. Även om jag var vice distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet i Dalarna fram tills veckorna innan 19:e september jag inte på alliansen i riksdagsvalet, och det här gör mig bara ännu säkrare på att jag gjorde rätt. Nej, fyfan för Moderaterna och alliansen!
fredag 5 november 2010
I Östbjörka
Sitter i en mjuk fåtölj med hunden i knät och en Jo Nesbø ovanpå hunden. Radion spelar gammal Slipknot musik och utanför fönstret ligger en stor grästomt som gränsar till skog. I garaget står BMW:n och i källaren står den stora widescreen-TV:n och bara väntar på kvällens Beck-rulle. Det är i sådanna här stunder som man inte längtar tillbaka till lägenheten i Sundbyberg.
Jag har varit borta i tre månader och mycket har hunnit förändrats i min gamla hembyggd. Planerna för Bioveran (lyxigt pensionärshem) verkar vara klara, en gammal klasskompis mamma har blivit nytt kommunalråd, RävF (estetisk flummlinje) har äntligen lagts ned och i KF sitter nu något SD-mongo som inte ens dyker upp.
Ändock är det skönt att vara hemma igen.
Jag har varit borta i tre månader och mycket har hunnit förändrats i min gamla hembyggd. Planerna för Bioveran (lyxigt pensionärshem) verkar vara klara, en gammal klasskompis mamma har blivit nytt kommunalråd, RävF (estetisk flummlinje) har äntligen lagts ned och i KF sitter nu något SD-mongo som inte ens dyker upp.
Ändock är det skönt att vara hemma igen.
Moderaterna och islamismen
Även om Sverigedemokraterna uppenbarligen har svårt att uppföra sig i riksdagen så har de faktiskt en poäng i sina attacker mot Abdirizak Waberi. Waberi har ett uttalat förakt mot kvinnor. Även om jag principiellt delar hans uppfattning om att polygami bör legaliseras så är det i utförandet hans åsikter går stick i stäv med mina egna (och alla andra demokratiskt baserade åsikter). Waberis kvinna är inget mer än ett objekt, ett objekt mannen har rätt att bruka våld mot och det är om inget ännu värre än både nationalsocialism och kommunism.
torsdag 4 november 2010
tisdag 2 november 2010
Moderat moral är ett skämt!
Nästa vecka kommer en iransk delegation på besök till Sverige. Detta kommer troligtvis ske efter att Iran avrättat Sakineh Mohammadi. Folkpartiet bojkottar mötet och SSU protesterar. Jag själv förstår inte varför Sverige ska ha några som helst relationer med Iran. Inte nog med att staten talar för det svenska folket (för mig och dig!), så talar de också vänligt med människor som är delaktiga i det förtryck som tustals iranier utsatts för under de senaste åren. Att Moderaterna och Socialdemokraterna med Carl Bildt i spetsen tar emot dessa människor är vidrigt!
De nationellas syn på invandringsdebatten
En film som figurerat en längre tid på Internet i diverse nynazistiska och främlingsfientliga kretsar är World Poverty, Immigration and Gumballs - en föreläsning av Roy Beck, grundaren av NumbersUSA.
Speciellt på Flashback menar man att detta är det "enda" argument som behövs mot multikulti och dess anhängare. Komiskt nog är det inget argument alls. Medan Beck angriper, den i Amerika starka, åsikten att man hjälper fattiga länder genom att öppna upp för massinvandring från dessa länder. Beck har rätt i att samtidigt som Amerika blir hem för en miljon nya immigranter så hamnar 80 miljoner nya människor under fattigdomsgränsen i den fattiga delen av världen. Hans slutsatts är att vi inte kan hjälpa den fattiga världen genom att låta människor därifrån emigrera till den rika - och därav bör vi heller inte tillåta någon direkt form av utomeuropeisk invandring alls, enligt många, svenska, främlingsfientliga. Problemet, och skillnaden, mellan Becks slutsatts och den svenska invandringsdebatten är att den sistnämnda inte alls handlar om att hjälpa fattiga länder, den handlar istället om att låta människor komma hit och bosätta sig här. Problemet med tredje världens haltande, ekonomiska, framsteg behandlas i bistånds- och handelsdebatterna.
Det är vänsterns kollektivtänk som spökar! Integrrationsdebatten i Sveriga tar inte alltför mycket hänsyn till hur utvecklingen i invandrarnas och flyktingarnas hemländer ser ut, utan syftar bara till på vilket sätt de ska tas emot. Om Iraks BNP skulle stiga med 0.000001% i och med att en irakisk student låser upp dörren i sin nya lägenhet i Rosengård rör inte debatten ryggen, utan det är hur studenten fick lägenheten som är det viktiga.
Felet med Becks föreläsning är argumentet (som de främlingsfientliga svalt med hull och hår utan eftertanke eller analys av den svenska debatten) är att den utgår från att all laglig invandring är till för att hjälpa fattiga länder. Vare sig Beck eller de främlingsfientliga ser träden på grund av skogen. Vad debatten istället handlar om (och borde handla mer om) är rätten alla bör ha att fritt röra sig över gränser och bosätta sig varhelst de vill, så länge det inte är på någon annans ägodelar vill säga. Här skulle en främlingsfientlig inflika att svenskarna äger Sverige (Sverige åt svenskarna!), men har svårt att se att kollektivet svenskarna (vad det begreppet nu åsyftar) gemensamt äger territoriet Sverige.
Att jag är en förespråkare för fri invandring betyder inte att jag vill hjälpa fattigare länder att bli rika. Visst kan emigranter skicka hem pengar till sina släktingar, men i det långa loppet är det genom avregleringar av tullar och andra handelshinder som vi hjälper fattiga länder. Men att avskaffa protektionismen är något som, i alla fall, Sveriges "nationella" är otroligt fientligt inställda mot, så visan om att de vill hjälpa fattigare länder ter sig aningen motsägelsefull när allt kommer till kritan.
Nej, återigen påvisar den nationalistiska vurmen för Becks sex minuter i rampljuset vad de verkligen är ute efter. De nationella, vare sig det rör sig om Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Svenskpartister eller Motståndsmän, lever fortfarande i illusionen att våra konstruerade gränser är något annat än ett juridiskt ont.
Speciellt på Flashback menar man att detta är det "enda" argument som behövs mot multikulti och dess anhängare. Komiskt nog är det inget argument alls. Medan Beck angriper, den i Amerika starka, åsikten att man hjälper fattiga länder genom att öppna upp för massinvandring från dessa länder. Beck har rätt i att samtidigt som Amerika blir hem för en miljon nya immigranter så hamnar 80 miljoner nya människor under fattigdomsgränsen i den fattiga delen av världen. Hans slutsatts är att vi inte kan hjälpa den fattiga världen genom att låta människor därifrån emigrera till den rika - och därav bör vi heller inte tillåta någon direkt form av utomeuropeisk invandring alls, enligt många, svenska, främlingsfientliga. Problemet, och skillnaden, mellan Becks slutsatts och den svenska invandringsdebatten är att den sistnämnda inte alls handlar om att hjälpa fattiga länder, den handlar istället om att låta människor komma hit och bosätta sig här. Problemet med tredje världens haltande, ekonomiska, framsteg behandlas i bistånds- och handelsdebatterna.
Det är vänsterns kollektivtänk som spökar! Integrrationsdebatten i Sveriga tar inte alltför mycket hänsyn till hur utvecklingen i invandrarnas och flyktingarnas hemländer ser ut, utan syftar bara till på vilket sätt de ska tas emot. Om Iraks BNP skulle stiga med 0.000001% i och med att en irakisk student låser upp dörren i sin nya lägenhet i Rosengård rör inte debatten ryggen, utan det är hur studenten fick lägenheten som är det viktiga.
Felet med Becks föreläsning är argumentet (som de främlingsfientliga svalt med hull och hår utan eftertanke eller analys av den svenska debatten) är att den utgår från att all laglig invandring är till för att hjälpa fattiga länder. Vare sig Beck eller de främlingsfientliga ser träden på grund av skogen. Vad debatten istället handlar om (och borde handla mer om) är rätten alla bör ha att fritt röra sig över gränser och bosätta sig varhelst de vill, så länge det inte är på någon annans ägodelar vill säga. Här skulle en främlingsfientlig inflika att svenskarna äger Sverige (Sverige åt svenskarna!), men har svårt att se att kollektivet svenskarna (vad det begreppet nu åsyftar) gemensamt äger territoriet Sverige.
Att jag är en förespråkare för fri invandring betyder inte att jag vill hjälpa fattigare länder att bli rika. Visst kan emigranter skicka hem pengar till sina släktingar, men i det långa loppet är det genom avregleringar av tullar och andra handelshinder som vi hjälper fattiga länder. Men att avskaffa protektionismen är något som, i alla fall, Sveriges "nationella" är otroligt fientligt inställda mot, så visan om att de vill hjälpa fattigare länder ter sig aningen motsägelsefull när allt kommer till kritan.
Nej, återigen påvisar den nationalistiska vurmen för Becks sex minuter i rampljuset vad de verkligen är ute efter. De nationella, vare sig det rör sig om Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Svenskpartister eller Motståndsmän, lever fortfarande i illusionen att våra konstruerade gränser är något annat än ett juridiskt ont.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)