I de större medierna beskrivs den nu eskalerade konflikten mellan Israel och Gaza som religiöst rotad. Samtidigt som Expressen och Aftonbladet berättar om hur den onda judiska staten bombar försvarslösa muslimer sönder och samman skriker sig den svenska pseudohögern sig hesa om Hamas antisemitiska åsikter och hur den är själva grogrunden till allt elände i regionen.
Kriget i Gaza är inte ett krig mellan judendom och islam. Precis som vid de flesta andra konflikter har nationalistiska strömningar en självklar roll i det inrikespolitiska spelet, men ute på slagfältet samt i Mohammed Deifs källare och i en bunker under Camp Rabin spelar religiösa övertygelser endast en sekundär roll, och knappt det. Roten till den våldsamma friktionen mellan Jerusalem och Gaza går i stället att finna i en mycket svag krisstabilitet mellan de båda "länderna" samt ett säkerhetsdilemma som omfattar hela mellan östern. Vad Israel beträffar är Gaza enbart en del av en djupt rotad konflikt som ingått i Jerusalems strategiska realitet sedan 1948.
Israel har länge tolererat raketeld mot landets glest befolkade södra delar, men att konflikten skulle eskalera när iransktillverkade Fajir-5-raketer och även andra, i Palestina byggda, raketer började slå ned i utkanterna av Tel Aviv kan inte ha kommit som en överraskning för någon. Även om en vapenvila mellan Jerusalem och Gaza nu kommer att träda i kraft är risken för mer våld allt annat än över. Antalet inkallade israeliska soldater överskrider vida antalet inkallade inför Operation Cast Lead, vilket kan tyda på att Israel under de senaste dagarna även planerat för en invasion av Libanon i händelse av att Hizbollah visat tecken på aggressivitet. Personligen bedömer jag dock risken för att konflikten ska eskalera i norr som relativt liten då även Hizbollah är ansatta från två håll i och med att deras position i Libanon nu även kan komma att hotas av andra väpnade grupper då den födande handen i Syrien snart kan vara ett minne blott. (Iran lär se positivt på konflikten då den tar uppmärksamhet från inbördeskrigets Syrien). Det är heller inte vidare troligt att Hizbollah kommer vilja agera om Israel inte befinner sig i fullskaligt krig med Hamas. Att vapenvilan ändå kommer relativt snabbt betyder också att Israel inte vill ha denna konflikt. Gaza är bara en del av landets säkerhetssituation.
Som jag förklarar här så är Israel ett hot mot Irans regionala stormaktsambitioner. Israel är också ett hot mot Palestinas och Gazas självständighet, samtidigt som de förra blivit ett hot mot säkerheten i det senare till följd av det senares hot mot de förras självständighet. Gemensamt för Iran och Gaza är det flitiga användandet av antisemitisk propaganda, men man använder inte våld till följd av en antisemitisk världsåskådning, utan till följd av att man själv, eller ens intressen, är direkt eller indirekt hotade av staten Israels existens. Inte heller bombar Israel Gaza på grund av anti-islamism (som inte är en form av rasism, det tåls alltid att upprepas) utan för att Gazas rakethot just är ett hot - det samma gäller för de iranska kärnvapnen.
Det är säkerhetsintressen som går stick i stäv med varandra som skapat konflikter i mellan östern ända sedan man tillfredsställde sig genom att spika upp folk på kors. Konflikten är idag så pass djupt rotad, intressena så komplext hoptvinnade, att en tvåstatslösning knappast kan bli en realitet förrän Hamas kastas ut ur Gaza eller förrän någon av sidorna fullständigt krossat motpartens alla möjligheter till uppbringandet av någon framtida militär förmåga. Palestinierna vet detta. Israelerna likaså, även om man i Jerusalem verkar rätt nöjd med dagens status quo, där Israel förvisso utsätts för raketanfall men vars territorium är totalt ohotat. Alternativet är en påtvingad tvåstatslösning genom långdragna och kostsamma markoperationer eller att på riktigt bomba Gaza tillbaka till stenåldern. Men en gigantisk nukleär luftbrisad ovanför Medelhavet följd av ett robotregn över Gazaremsan skulle även få katastrofala följder för israelerna själva.
Om inte Hamas kan krossas vare sig genom blockader, markoperationer eller demokratiska val av palestinierna själva kan konflikten för Israels del enbart lösas genom att förinta Palestina. Alla tänkande människor väljer status quo framför post-Palestina alla dagar i veckan. Med andra ord både kommer och måste Israel fortsätta att bekämpa Hamas lågintensivt och varsamt. I framtiden kommer vi att få se ytterligare eskaleringar och antagligen nya markoperationer i Gaza till följd av ländernas geografiska läge. För Hamas del kan målet, en självständig stat, enbart nås om man upplöser sig själva. Israel kommer alltid se Hamas som en terrororganisation och att Hamas skulle kunna styra ett suveränt och demokratiskt Palestina utan ett ständigt hot om militärt ingripande från Israel är knappast möjligt. För att förinta Israel krävs hjälp från omvärlden, eventuellt framprovocerad genom lågintensiv krigföring, vilket är vad som sker idag.
Konflikten kommer alltså att fortsätta och samtidigt kommer man på Twitter och Facebook fortsätta att uttrycka sig hatiskt. Media kommer att haka på den lättöverskådliga religionsförklaringen. Resultatet blir bara mer religiöst betingad irritation på Sergels torg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar