Valsamverkande konservativa och problemet med den libertarianska rörelsen

Vad än valresultatet visar ikväll så är en sak redan klar. Libertarianerna kommer inte ens i närheten av makten. I och med det har man återigen bevisat för både sig själva och omvärlden att den frihetliga rörelsen inte har något att hämta i Libertarian party.

Republikanerna och Demokraterna är inte Moderaterna och Socialdemokraterna, utan bör snarare jämföras med Alliansen och de rödgröna. Det amerikanska valsystemet är igengrott och polariserat till den grad att framväxten av ett flerpartisystem i det närmaste är omöjlig. Därför verkar de båda storpartierna mer som en valsamverkan mellan ideologiskt närstående ideologier än två enhetliga alternativ. GOP består av en rad olika amerikanskt konservativa subideologier, men utgörs idag till störst del av neokonservativa, teokrater, libertarianer och moderater.

Under de senaste åren så har den republikanska dagordningen i mångt och mycket bestämts av de neokonservativa, och även om det idag är moderaten Mitt Romney som slåss om väljarnas gunst så är de neokonservativa tongångarna mer än tydliga. Även teokraterna, "religious right" är på frammarsch. De har haft stort inflytande i Tea Party-rörelsen och kunde under primärvalet även presentera två egna kandidater i Michele Bachmann och Rick Santorum.

En falang som inte syns till alltför mycket i svensk media, men som dagligen gör ljud ifrån sig på andra sidan pölen är den libertarianska. Under 2000-talet har den främst företrätts av kongressledamoten Ron Paul från Texas men i och med att den före detta New Mexico-guvernören Gary Johnson ikväll kandiderar till presidentposten för Libertarian Party, libertarianerna, så har rörelsen fått sig ett nytt ansikte.

Medan moderater, neokonservativa och teokrater ofta står varandra väldigt nära har libertarianerna blivit något av GOP:s syndabockar. För libertarianerna är inte ekonomisk frihet, fiscal conservatism, det enda politiskt målet utan man menar även att sociala friheter är minst lika viktiga. Detta har gjort att libertarianerna i de egna leden ses som extremister. De egna leden är de republikanska leden. Klassiskt sett så har libertarianerna alltid ansett sig stå närmare GOP än demokraterna, och som ovan nämnt finns inga chanser för framsteg för ett tredjeparti. Ändock så grundades Libertarian Party under julen 1971. Partiets framsteg har varit minimalistiska, fram till ikväll.

Inte bara de amerikanska libertarianernas, utan troligtvis också hela världens, främste företrädare, Ron Paul, har förvisso kandiderat till presidentposten för LP men är i grund och botten en republikansk politiker, så även inför republikanernas primärval. Där han självfallet inte blev vald. Men han kan ändå komma att spela en avgörande roll då amerikanerna beger sig till valurnan.

Precis som fallet med ultraliberalerna i den objektivistiska rörelsen som ser Ayn Rand som en gud, så ser även ultraliberalerna i den libertarianska rörelsen Ron Paul som en gud. Medan många republikaner ikväll kommer vara rädda att Pauls supportrar helt enkelt stannar hemma och därmed eventuellt fäller Romney, så är många av Pauls supportrar rädda för att deras ideologiska fränder inte stannar hemma, och därmed, eventuellt, fäller Obama. Man anser inte Obama vara en bättre kandidat än Romney, men man anser Romney vara en sämre kandidat än Paul. Och så är det med det.

I år har också republikanerna ytterliggare ett orosmoment i och med att den före detta republikanen Gary Johnson ställer upp för libertarianerna. Libertarianerna har allt sedan Ron Pauls egen kandidatur i slutet av 80-talet inte kunna presentera en enda trovärdig presidentkandidat. Fram tills idag alltså. Gary Johnson må inte vara lika ideologiskt övertygad som Ron Paul, men å andra sidan gör hans pragmatiska inställning till libertarianismen att han i vissa frågor ter sig närmast mer frihetlig än Paul själv.

Primärt ställs Romney mot Obama, men han måste även tampas med både Ron Paul och Gary Johnson för att ta sig vinnande ur striden. Och det är just där den libertarianska rörelsens största problem ligger idag; att Romney måste utmana två av deras företrädare.

Den libertarianska rörelsen har som splittrad ingen chans att ta ny mark i ett alltmer etatiskt och religiöst Amerika. Det libertarianska partiet måste således ses för vad det är; ett politiskt misstag. För att den frihetliga rörelsen någonsin ska kunna utmana på riktigt och även ta makten måste man utgå från redan existerande institutioner. De må vara fint och beundransvärt att engagera sig för ett rent libertarianskt alternativ, men precis som att republikanerna inte är rent och genuint konservativa och demokraterna inte är ett tvättäkta progressivt parti, kan libertarianerna aldrig hoppas på att vinna mark med ett rent libertarianskt parti. Kampen måste föras på etablerade spelplaner. Inne i GOP.

Således är även Gary Johnsons kandidatur fel. Det enda han kan uträtta är att eventuellt sänka Romney, och det då tillsammans med de väljare som kommer skriva in Ron Paul som sin kandidat. För Gary Johnsons del hade det istället varit mer beundransvärt (och smart) om han stannat kvar i GOP och där ställt upp i senatsvalet för New Mexico. Vad Libertarian Party beträffar bör man gå in i Republican Party eller avskaffa sig självt.

Den libertarianska rörelsen är ung och dess följare ännu yngre. Det är inte alltför otroligt att den en dag kommer att dominera GOP, men för att den dagen ska bli verklighet måste man redan nu ta sig i skinnet, lägga personliga mål åt sidan och acceptera spelreglerna som de är.