I dagens svenskan lyfter journalisten Göran Eriksson fram en rad punkter som han menar utgör en "liberal revolution" i Sverige och som särskiljer oss från den övriga Västvärlden. Redan i artikelns tredje mening berättas att den liberala utvecklingen drivits på av både röda och blå regeringar, vilket alltså är det samma som knappt några liberaliseringar, i ordets rätta bemärkelse, alls.
Den första punkten som tas upp är arbetskraftsinvandringen och det faktum att den i Sverige är mer generöst utformad än vad den är i de övriga OECD-länderna. Men där en liberal arbetsmarknadspolitik hade varit öppna gränser och avsaknad av socialförsäkrings- och anställningsvillkor, är Sveriges system en cirkus av krav på både arbetsgivare och arbetstagare där uppehållstillstånd endast kan ges i upp till fyra år. Sedan bestämmer staten om man vill kasta ut arbetstagaren, alternativt ge honom permanent uppehållstillstånd samt tillgång till hela den svenska välfärdskakan (vilket heller inte är något som bör betecknas "liberalt").
Det andra "bevisföremålet", som Eriksson valt att kalla sina punkter, tar upp den svenska friskolan och hur fantastiskt "fri" den är. Men precis som gemene moderat i vårt avlånga land har Eriksson uppenbarligen svårt att skilja på frihet och valfrihet, där det första är frihet från andras tvång och det senare friheten att välja mellan olika, av staten subventionerade och/eller reglerade, alternativ (även din "rätt" att utöva tvång på andra). Det påstås att den svenska skolan är "världens mest liberala" och att statens förhållningssätt till privata skolor är "extremt liberalt". Hur det kan vara liberalt att kräva licens för någon som vill starta skola (något som Eriksson faktiskt tar upp i artikeln, dock verkar han inte se det oliberala med det hela), att toppstyra och centralplanera alla skolors läroplaner, att finansiera både kommunala och "privata" skolor med skattemedel samt stå för en lagstadgad skolplikt är för mig omöjligt att besvara.
I den tredje punkten berättas om den avreglerade järnvägen. Men samtidigt som persontrafikmonopolet är avskaffat, satsas fortfarande miljoner och åter miljoner av skattemedel i infrastrukturprojekt som rör den svenska, rällsgående, kollektivtrafiken.
Det är väldigt tydligt att ordet "liberal" blivit otroligt svårdefinierat, alla verkar vilja representera detta frihetens begrepp, även om man själv inte har så mycket till övers till just frihet, särskilt för andra. För samtidigt som Sveriges "liberala revolution" fortgår ökar staten sina ekonomiska garantier för banker på styva linan och stärker kraven på hur handel över gränser ska se ut (non-tariff barriers). Men det är främst på det sociala området som staten växer. Häromdagen infördes det hårt kritiserade DLD. Från folkpartiet har det hörts röster om förbud mot kryptering och kristdemokraterna fortsätter att försvara sin och regeringens destruktiva narkotikapolitik med näbbar och klor. Om socialdemokraterna återtar makten 2014 lär vi få se fler skatter, fler regleringar, ökat statligt spenderande, en än mer oansvarig invandringspolitik och en stat som än en gång omfamnar "fin" kultur med båda armarna. Om alliansen behåller makten kan vi nog börja kalla herr Reinfeldt för herr Persson.
Många av Alliansens reformer har varit mer eller mindre liberala, och vi är många som är tacksamma för dem - men när syftet inte är individers frihet, utan snarare individers (eller gruppers) "rätt" att välja, på bekostnad av andra individer och grupper - då är det inte liberalism och inte heller hållbart i längden.
lördag 24 mars 2012
torsdag 22 mars 2012
Militärkupp i Mali
I natt avsattes Malis demokratiskt valda president, Amadou Toumani Tourés, i en blodig militärkupp i huvudstaden Bamako. Rebellerna bakom kuppen National Committee for the Restoration of Democracy and State (CNRDR), ledda av en Amadou Sanogo, hävdar att de gjort detta för att återställa demokratin i landet och att man kommer införa demokratiska val igen så fort landet är säkert. Vid sidan av uttalandet har man avskaffat konstitutionen och börjat upplösa statliga institutioner. Som skäl till kuppen anger man bland annat att Tourés regering inte kunnat skydda sina medborgare från terrorister (vilka i själva verket är separatister i norr), och att det nu ska tas hårdare tag mot dessa efter att deras motstånd mot regeringen i Banako intensifierats i och med att många av dem återvänt från kriget i Libyen, där de slogs på lojalisternas sida. Ingen demokrati i norr med andra ord, ett nytt Kurdistan att vänta i värsta fall.
Sedan 1992 har Mali hållit demokratiska val, och även Tourés har lovat att respektera landets demokratiska konstitution och inte ställa upp i presidentvalet som var tänkt att hållas i april. Parlamentsvalet skulle ske i juni.
En kupp i ett demokratiskt land, bara veckor innan ett demokratiskt val, kan aldrig vara legitim.
Update:
Mali, som innehar det roterande ordförandeskapet i Afrikanska Unionen, stängdes under gårdagen av från det AU. Samtidigt avbryter EU, Världsbanken och ADB tillfälligt samtliga av sina biståndsoperationer i landet. Som väntat har flertalet länder runt om i världen fördömt statskuppen och kräver nu att den demokratiskt valda regeringen skall återinrättas. Avsatte president Touré rapporteras fortfarande vara vid liv.
Med större delen av Malis stående styrkor placerade i norr (där man slåss mot ovan nämnda separatister) är huvudstaden i söder, även efter kuppen, lätt militariserad, vilket troligtvis varit en av anledningarna till att kuppen gick såpass snabbt att iscensätta. Norra och södra Mali är två vitt skilda områden, lättast är att jämföra dem med relationen mellan Turkiet och Kurdistan. För att kunna behålla makten måste nu landets nya regering (vilken med största sannolikhet inte kommer att erkännas av något land av betydelse, om än något annat land alls) förflytta flertalet förband söderut för att understödja kuppmakarna mot de lojalistiska förband som fortfarande gör motstånd. Bland dessa återfinns bland annat de paramilitära styrkor som sägs skydda Touré. Detta skulle i sin tur kunna leda till aktivitet hos rebellerna i norr. Med ens har säkerhetssituationen i det redan ultrafattiga Mali blivit än mer osäker.
Meningskiljaktigheter finns även inom militären, och det står ännu inte klart vad förbanden i norr faktiskt tycker om kuppen. Grupper av stridande i norr har i alla fall fallit tillbaka till en militärbas nära staden Gao i norra delen av landet - varför är ännu oklart. Rapporter säger även att yngre rekryter vid militärbasen ska ha tagit äldre officerare till fånga.
För kuppmakarna lär nästa steg i operationen att finna och eliminera Touré, då det faktum att han fortfarande är vid liv innebär att lojalisterna fortfarande har en stark, och legitim, ledare att samlas kring. Om Touré lyckas samla till en stark motståndsrörelse och även stärka sitt förtroende hos befolkningen kommer CNRDR få svårt att skapa en legitim bild kring sin egna regering (vilket i och för sig kommer vara omöjligt ändå då AU vänt sig emot dem).
Update #2:
Mali börjar sakta men säkert öppna sina gränser igen. Touré skyddas fortfarande av "Red Berets", ett fallskärmsjägarförband som han själv tjänstgjort i. Men samtidigt som hot om attacker mot TV-stationer är det enda som Touré lyckats åstadkomma sedan kuppens första timmar för lite mer än en vecka sedan, så har kuppledaren, Amadou Sanogo redan börjat samla spillror av den maliska armén kring sig. Enligt BBC så är det främst unga rekryter som stöttar kuppen medan äldre officerare fortfarande inte verkar vilja ställa sig på någon sida, detta samtidigt som stridande förband i norr drabbats av massdessertering och en blixtsnabb reträtt till följd av militära angrepp från Tuareg-separatisterna. Separatisterna stöttas också öppet av den islamistiska gruppen Ancar Dine. CNRDR säger sig ha börjat inleda fredsförhandlingar med separatisterna. Det kvarstår dock om det kommer kunna ge effekt, då kuppmakarnas presschef, Amadou Konaré, redan under kuppens första dag förklarade att attacken på Bamako bland annat var till följd av Tourés svaga hanterande av konflikten i norr - och att man med maktövertagandet ville ändra på det.
Det är också nu som ryktesspridningen verkligen börjar ta fart. Som nämnt så påstås att Touré fortfarande skyddas av lojalisterna, och att dessa även förbereder sig för att anfalla Bamako. Sanogo menar att allt bara är rykten - Touré hålls fången av CNRDR och motståndet mot kuppen är i det närmaste obefintligt. Vad som i varje fall är sant är att minst ministrar och regeringstjänstemän hålls fångna av Sanogo och att flertalet politiska partier i landet, från alla politiska spektrum, har fördömt kuppen. Även Alliansen för Demokrati och Rättvisa, vilka själva blev avsatta av Touré 1991, har uttalat sig emot Sanogo och CNRDR.
Sedan 1992 har Mali hållit demokratiska val, och även Tourés har lovat att respektera landets demokratiska konstitution och inte ställa upp i presidentvalet som var tänkt att hållas i april. Parlamentsvalet skulle ske i juni.
En kupp i ett demokratiskt land, bara veckor innan ett demokratiskt val, kan aldrig vara legitim.
Update:
Mali, som innehar det roterande ordförandeskapet i Afrikanska Unionen, stängdes under gårdagen av från det AU. Samtidigt avbryter EU, Världsbanken och ADB tillfälligt samtliga av sina biståndsoperationer i landet. Som väntat har flertalet länder runt om i världen fördömt statskuppen och kräver nu att den demokratiskt valda regeringen skall återinrättas. Avsatte president Touré rapporteras fortfarande vara vid liv.
Med större delen av Malis stående styrkor placerade i norr (där man slåss mot ovan nämnda separatister) är huvudstaden i söder, även efter kuppen, lätt militariserad, vilket troligtvis varit en av anledningarna till att kuppen gick såpass snabbt att iscensätta. Norra och södra Mali är två vitt skilda områden, lättast är att jämföra dem med relationen mellan Turkiet och Kurdistan. För att kunna behålla makten måste nu landets nya regering (vilken med största sannolikhet inte kommer att erkännas av något land av betydelse, om än något annat land alls) förflytta flertalet förband söderut för att understödja kuppmakarna mot de lojalistiska förband som fortfarande gör motstånd. Bland dessa återfinns bland annat de paramilitära styrkor som sägs skydda Touré. Detta skulle i sin tur kunna leda till aktivitet hos rebellerna i norr. Med ens har säkerhetssituationen i det redan ultrafattiga Mali blivit än mer osäker.
Meningskiljaktigheter finns även inom militären, och det står ännu inte klart vad förbanden i norr faktiskt tycker om kuppen. Grupper av stridande i norr har i alla fall fallit tillbaka till en militärbas nära staden Gao i norra delen av landet - varför är ännu oklart. Rapporter säger även att yngre rekryter vid militärbasen ska ha tagit äldre officerare till fånga.
För kuppmakarna lär nästa steg i operationen att finna och eliminera Touré, då det faktum att han fortfarande är vid liv innebär att lojalisterna fortfarande har en stark, och legitim, ledare att samlas kring. Om Touré lyckas samla till en stark motståndsrörelse och även stärka sitt förtroende hos befolkningen kommer CNRDR få svårt att skapa en legitim bild kring sin egna regering (vilket i och för sig kommer vara omöjligt ändå då AU vänt sig emot dem).
Update #2:
Mali börjar sakta men säkert öppna sina gränser igen. Touré skyddas fortfarande av "Red Berets", ett fallskärmsjägarförband som han själv tjänstgjort i. Men samtidigt som hot om attacker mot TV-stationer är det enda som Touré lyckats åstadkomma sedan kuppens första timmar för lite mer än en vecka sedan, så har kuppledaren, Amadou Sanogo redan börjat samla spillror av den maliska armén kring sig. Enligt BBC så är det främst unga rekryter som stöttar kuppen medan äldre officerare fortfarande inte verkar vilja ställa sig på någon sida, detta samtidigt som stridande förband i norr drabbats av massdessertering och en blixtsnabb reträtt till följd av militära angrepp från Tuareg-separatisterna. Separatisterna stöttas också öppet av den islamistiska gruppen Ancar Dine. CNRDR säger sig ha börjat inleda fredsförhandlingar med separatisterna. Det kvarstår dock om det kommer kunna ge effekt, då kuppmakarnas presschef, Amadou Konaré, redan under kuppens första dag förklarade att attacken på Bamako bland annat var till följd av Tourés svaga hanterande av konflikten i norr - och att man med maktövertagandet ville ändra på det.
Det är också nu som ryktesspridningen verkligen börjar ta fart. Som nämnt så påstås att Touré fortfarande skyddas av lojalisterna, och att dessa även förbereder sig för att anfalla Bamako. Sanogo menar att allt bara är rykten - Touré hålls fången av CNRDR och motståndet mot kuppen är i det närmaste obefintligt. Vad som i varje fall är sant är att minst ministrar och regeringstjänstemän hålls fångna av Sanogo och att flertalet politiska partier i landet, från alla politiska spektrum, har fördömt kuppen. Även Alliansen för Demokrati och Rättvisa, vilka själva blev avsatta av Touré 1991, har uttalat sig emot Sanogo och CNRDR.
torsdag 8 mars 2012
Rockstad Falun!
Tänkte ta och promota mina vänner i dalabandet Aliens Stole My Kidney, som nu ställer upp i en Internetomröstning där första till fjärde pris är en spelning på Rockstad Falun. Så in och rösta varje dag så fingrarna till slut blöder - så vi kan få avnjuta lite skön metalcore i sommar!
Kony2012 och hur det egentligen ligger till
Alltsedan 2001, och även innan 9/11, har civilsamhällets och de mediala ögonen i Västs riktats mot Mellanöstern. Inte bara har det handlat om ekonomiska anledningar och en säkrad tillförsel av olja, utan det har även funnits en säkerhetspolitisk dimension där den amerikanska hegemonin spelat en central roll.
När det kommer till den allmänna opinionen och säkerhetspolitik så har de flesta skygglappar för ögonen när de följer nyheterna på TV. Det som inte syns eller hörs finns inte. Västs regeringar resonerar på ett liknande sätt; det som inte påverkar oss, bör inte vi påverka. För stater är detta förvisso en väldigt sund inställning till internationella relationer, då motsatsen brukar resultera i stat X intervenerar i stat Y och kränker den senares suveränitet. Redan nu ser vi hur, bland annat vår egen, regering efter regering fattar beslut om att slå sig in i andra stater för att, bistå grupper i deras kamp för att avsätta sina egna regeringar, eller att själva slå ned ledare man inte gillar. Vi har sett det i Afghanistan, i Irak och nu senast i Libyen. När vi lämnar Afghanistan finns en stor chans att talibanerna återtar Kabul, dagar efter att USA avslutade sitt arbete i Irak exploderar Baghdad och landets vice president, Tariq al-Hashemi, anklagas och efterlyses för samröre med terrorister och i post-Kaddafi Libyen slits landet sakta och säkert isär av inbördes strider och secessionism.
Imorgon kan NATO åter luftbomba regimtrogna i arabvärlden samtidigt som man intensifierar säkerhetsdilemmat mellan Väst och Iran. Men vad kommer hända dagen efter imorgon? Europeiska marktrupper i Belarus, en NFZ över Tibet eller kanske en fullskalig invasion av Saudi Arabien? Antagligen inte. Det är statliga intressen, maktförhållanden och det militärindustriella komplexet det handlar om.
Situationen är den samma i Afrika, och i Uganda.
I morse såg började människor på Facebook att länka till ett videoklipp skapat av en organisation vid namn Invisible Children. Filmen tar upp det våld som i åratal drabbat invånare i Uganda till följd av strider mellan regeringsstyrkor och den terrorklassade organisationen Lord's Resistance Army (LRA) och dess frontfigur Joseph Kony. Invisible Children menar att eftersom folk inte vet vem Kony är, inte ser konflikten, så finns heller inga politiska incitament att göra något åt det. Därför har man under en längre tid arbetat för att ge allmänheten en bild och en uppfattning om vad det är som sker i den afrikanska staten utan havsgräns. Som känt så beslutade sig president Barack Obama för att intervenera i Uganda i oktober förra året under principen om R2P. Invisible Childrens räds nu att om det allmänna intresset för situationen i Uganda svalnar kommer Vita Huset att kalla hem trupperna, man har därför satt igång en kampanj för att "göra Kony känd". Målet är att Uganda, understödda av de ungefär 100 amerikanska trupperna (som är beväpnade men först och främst där för att undervisa och understödja) ska hitta Kony och fånga honom. Tanken är god, men situationen är mer komplex än så.
Alltsedan ugandisk självständighet 1962 har det funnits en spänning mellan regeringen och National Resistance Army (NRA) på ena sidan, och acholifolket, i mångt och mycket representerade av LRA på andra sidan. Den ugandiska regeringen består själv inte av helgon, så det är rent omöjligt att peka ut en god och en ond sida. I Väst brukar man dock måla upp LRA som de onda, särskilt till följd av Joseph Konys våldsamma rekrytering av barnsoldater och politiska mål; att göra Uganda till en teokrati baserad på Tio Guds Bud. LRA som organisation är dock inte kristen, snarare ett hopkok av afrikansk animism och paganism.
1991 gick den ugandiska regeringen till ett samlat frontalangrepp på LRA i en operation som kallades Operation North. Operationen misslyckades dock till följd av att LRA satt på överlägsen militär teknologi och material. Efter operationen började de båda parterna förhandla med varandra och Kony drog sig tillbaka till södra Sudan. Ett missnöje mot acholifolket grodde dock i och med att NRA under operationen rekryterat många av dem för att slåss mot Kony. 1994 inledde så LRA en kampanj där man regelrätt slaktade hela byar och kidnappade unga pojkar för att använda dem som barnsoldater och unga flickor för att använda dem som sexslavar. NRA anföll ännu en gång, men när de började slå mot LRA-förband som till stort sett enbart bestod av barn, ansåg många acholis att detta även var ett angrepp på dem som folk.
År 2002 inledde Ugandas regering Operation Iron Fist, då man bland annat tvingade LRA på flykt till Demokratiska Republiken Kongo, vilket skapade en diplomatisk kris mellan de båda länderna på FN-nivå. Alltsedan dess har flertalet försök till diplomatiska förhandlingar mellan de båda parterna gjorts, men Kony har alltför ofta dragit sig ur. År 2009 gick Lord’s Resistance Army Disarmament and Northern Uganda Recovery Act igenom i kongressen och USA tog officiell ställning för nedkämpandet av Kony. Sedan dess har man pumpat in miljoner och åter miljoner av dollar i Ugandas, men även Burundis, försvarsmakter. Olja har även hittats i norra Uganda.
Problemet med konflikten är tydligen alltså inte enbart Lord's Resistance Army, utan även Ugandas regering. Samtidigt som man har visat sig oförmögna att eliminera Joseph Kony och försvara sina egna medborgares liv, har man även tagit sina egna medborgares liv. Att USA går in på den ena partens sida betyder inte att detta är den enda legitima sidan. Om eller när Kony är borta kommer det enbart bli lättare för Ugandas regering att knyta ett hårdare grepp runt acholifolket - en form av förtryck ersätts av ett annat, och då kommer inte Väst att intervenera, av samma anledning som man den allmänna opinionen inte kräver intervention i Somalia, Kongo eller Zimbabwe; man bryr sig helt enkelt inte.
Men Invisible Children då, vilka är det egentligen?
Organisationen är politiskt obunden och dess syfte är att upplysa allmänheten om Joseph Kony, som beskrivet ovan. Charity Navigator ger organisationen ett halvdant betyg och om man tar en titt på organisationens egna finanser (vilka är publika då organisationen inte är vinstdrivande) ser vi att inte ens hälften av den summa som organisationen spenderade förra året gick till själva välgörenhetsprogrammet. Foreign Affairs har även kritiserat sanningshalten i, bland annat, Invisible Childrens rapportering om LRA.
Att folk bryr sig är bra, men frågan är om detta är rätt väg att gå? I dagsläget finns inget som säger att förtrycket får ett slut om Kony lämnar spelplanen. Uganda kommer fortsätta vara ett land där misär och kriminalitet tillåts härja fritt. Att ta död på Kony (och alla de barnsoldater som kommer stå mellan honom och ugandisk militär när dagen kommer, är inte lösningen på Ugandas eller Afrikas problem - nog är det en liten del av den, men svaret ligger istället i att världen, vi, öppnar upp för fri handel, fri konkurrens och fri rörlighet. Rättvisa och stabilitet nås genom vänskap och samarbete. Det är synd att väldigt många av de som nu kommer ägna mars månad åt att sätta upp Kony2012-posters och köpa fina t-shirts troligen inte kommer reflektera en sekund över de verkliga problemen och de verkliga lösningarna.
Jag avslutar med att säga att det också är väldigt synd, och tragiskt, när ledarna för Invisible Children poserar med vapen tillsammans med SPLA.
Edit: Joshua Keating på Foreign Policy publicerade nu på morgonen en text som fördjupar sig i bland annat de propagandalögner som Invisible Children sprider. Mycket läsvärt.
Updaterar från mobilen för första gången och vet inte riktigt hur det fungerar med länkningar. Förfinas ikväll.
http://blog.foreignpolicy.com/posts/2012/03/07/guest_post_joseph_kony_is_not_in_uganda_and_other_complicated_things#.T1fmznkEx3M.facebook
När det kommer till den allmänna opinionen och säkerhetspolitik så har de flesta skygglappar för ögonen när de följer nyheterna på TV. Det som inte syns eller hörs finns inte. Västs regeringar resonerar på ett liknande sätt; det som inte påverkar oss, bör inte vi påverka. För stater är detta förvisso en väldigt sund inställning till internationella relationer, då motsatsen brukar resultera i stat X intervenerar i stat Y och kränker den senares suveränitet. Redan nu ser vi hur, bland annat vår egen, regering efter regering fattar beslut om att slå sig in i andra stater för att, bistå grupper i deras kamp för att avsätta sina egna regeringar, eller att själva slå ned ledare man inte gillar. Vi har sett det i Afghanistan, i Irak och nu senast i Libyen. När vi lämnar Afghanistan finns en stor chans att talibanerna återtar Kabul, dagar efter att USA avslutade sitt arbete i Irak exploderar Baghdad och landets vice president, Tariq al-Hashemi, anklagas och efterlyses för samröre med terrorister och i post-Kaddafi Libyen slits landet sakta och säkert isär av inbördes strider och secessionism.
Imorgon kan NATO åter luftbomba regimtrogna i arabvärlden samtidigt som man intensifierar säkerhetsdilemmat mellan Väst och Iran. Men vad kommer hända dagen efter imorgon? Europeiska marktrupper i Belarus, en NFZ över Tibet eller kanske en fullskalig invasion av Saudi Arabien? Antagligen inte. Det är statliga intressen, maktförhållanden och det militärindustriella komplexet det handlar om.
Situationen är den samma i Afrika, och i Uganda.
I morse såg började människor på Facebook att länka till ett videoklipp skapat av en organisation vid namn Invisible Children. Filmen tar upp det våld som i åratal drabbat invånare i Uganda till följd av strider mellan regeringsstyrkor och den terrorklassade organisationen Lord's Resistance Army (LRA) och dess frontfigur Joseph Kony. Invisible Children menar att eftersom folk inte vet vem Kony är, inte ser konflikten, så finns heller inga politiska incitament att göra något åt det. Därför har man under en längre tid arbetat för att ge allmänheten en bild och en uppfattning om vad det är som sker i den afrikanska staten utan havsgräns. Som känt så beslutade sig president Barack Obama för att intervenera i Uganda i oktober förra året under principen om R2P. Invisible Childrens räds nu att om det allmänna intresset för situationen i Uganda svalnar kommer Vita Huset att kalla hem trupperna, man har därför satt igång en kampanj för att "göra Kony känd". Målet är att Uganda, understödda av de ungefär 100 amerikanska trupperna (som är beväpnade men först och främst där för att undervisa och understödja) ska hitta Kony och fånga honom. Tanken är god, men situationen är mer komplex än så.
Alltsedan ugandisk självständighet 1962 har det funnits en spänning mellan regeringen och National Resistance Army (NRA) på ena sidan, och acholifolket, i mångt och mycket representerade av LRA på andra sidan. Den ugandiska regeringen består själv inte av helgon, så det är rent omöjligt att peka ut en god och en ond sida. I Väst brukar man dock måla upp LRA som de onda, särskilt till följd av Joseph Konys våldsamma rekrytering av barnsoldater och politiska mål; att göra Uganda till en teokrati baserad på Tio Guds Bud. LRA som organisation är dock inte kristen, snarare ett hopkok av afrikansk animism och paganism.
1991 gick den ugandiska regeringen till ett samlat frontalangrepp på LRA i en operation som kallades Operation North. Operationen misslyckades dock till följd av att LRA satt på överlägsen militär teknologi och material. Efter operationen började de båda parterna förhandla med varandra och Kony drog sig tillbaka till södra Sudan. Ett missnöje mot acholifolket grodde dock i och med att NRA under operationen rekryterat många av dem för att slåss mot Kony. 1994 inledde så LRA en kampanj där man regelrätt slaktade hela byar och kidnappade unga pojkar för att använda dem som barnsoldater och unga flickor för att använda dem som sexslavar. NRA anföll ännu en gång, men när de började slå mot LRA-förband som till stort sett enbart bestod av barn, ansåg många acholis att detta även var ett angrepp på dem som folk.
År 2002 inledde Ugandas regering Operation Iron Fist, då man bland annat tvingade LRA på flykt till Demokratiska Republiken Kongo, vilket skapade en diplomatisk kris mellan de båda länderna på FN-nivå. Alltsedan dess har flertalet försök till diplomatiska förhandlingar mellan de båda parterna gjorts, men Kony har alltför ofta dragit sig ur. År 2009 gick Lord’s Resistance Army Disarmament and Northern Uganda Recovery Act igenom i kongressen och USA tog officiell ställning för nedkämpandet av Kony. Sedan dess har man pumpat in miljoner och åter miljoner av dollar i Ugandas, men även Burundis, försvarsmakter. Olja har även hittats i norra Uganda.
Problemet med konflikten är tydligen alltså inte enbart Lord's Resistance Army, utan även Ugandas regering. Samtidigt som man har visat sig oförmögna att eliminera Joseph Kony och försvara sina egna medborgares liv, har man även tagit sina egna medborgares liv. Att USA går in på den ena partens sida betyder inte att detta är den enda legitima sidan. Om eller när Kony är borta kommer det enbart bli lättare för Ugandas regering att knyta ett hårdare grepp runt acholifolket - en form av förtryck ersätts av ett annat, och då kommer inte Väst att intervenera, av samma anledning som man den allmänna opinionen inte kräver intervention i Somalia, Kongo eller Zimbabwe; man bryr sig helt enkelt inte.
Men Invisible Children då, vilka är det egentligen?
Organisationen är politiskt obunden och dess syfte är att upplysa allmänheten om Joseph Kony, som beskrivet ovan. Charity Navigator ger organisationen ett halvdant betyg och om man tar en titt på organisationens egna finanser (vilka är publika då organisationen inte är vinstdrivande) ser vi att inte ens hälften av den summa som organisationen spenderade förra året gick till själva välgörenhetsprogrammet. Foreign Affairs har även kritiserat sanningshalten i, bland annat, Invisible Childrens rapportering om LRA.
Att folk bryr sig är bra, men frågan är om detta är rätt väg att gå? I dagsläget finns inget som säger att förtrycket får ett slut om Kony lämnar spelplanen. Uganda kommer fortsätta vara ett land där misär och kriminalitet tillåts härja fritt. Att ta död på Kony (och alla de barnsoldater som kommer stå mellan honom och ugandisk militär när dagen kommer, är inte lösningen på Ugandas eller Afrikas problem - nog är det en liten del av den, men svaret ligger istället i att världen, vi, öppnar upp för fri handel, fri konkurrens och fri rörlighet. Rättvisa och stabilitet nås genom vänskap och samarbete. Det är synd att väldigt många av de som nu kommer ägna mars månad åt att sätta upp Kony2012-posters och köpa fina t-shirts troligen inte kommer reflektera en sekund över de verkliga problemen och de verkliga lösningarna.
Jag avslutar med att säga att det också är väldigt synd, och tragiskt, när ledarna för Invisible Children poserar med vapen tillsammans med SPLA.
Edit: Joshua Keating på Foreign Policy publicerade nu på morgonen en text som fördjupar sig i bland annat de propagandalögner som Invisible Children sprider. Mycket läsvärt.
Updaterar från mobilen för första gången och vet inte riktigt hur det fungerar med länkningar. Förfinas ikväll.
http://blog.foreignpolicy.com/posts/2012/03/07/guest_post_joseph_kony_is_not_in_uganda_and_other_complicated_things#.T1fmznkEx3M.facebook
torsdag 12 januari 2012
Vänstervåld
Liberala partiets medlemmar är bara några i raden av politiskt aktiva som blivit utsatta för vänstern våld.
tisdag 20 december 2011
Kort om finansieringen av vuxet folks bollsparkande
Aftonbladet skriver om hur ofantligt orättvist det är att Djurgårdens idrottsförening tilldelats 90 miljoner av våra skattepengar för att kunna bygga om sin fritidsanläggning, när inte Hammarby fått det.
Anledningen till att de båda klubbarna anser en ombyggnad av sina respektive träningsanläggningar nödvändig beror på att Stockholms stad redan använt "lite" skattepengar till att bygga Stockholmsarenan - som har konstgräs. Djurgården och Hammarby känner därför att de också måste träna på konstgräs. Självfallet vill man dock inte betala själva för det.
- Det vore förstås fullständigt orimligt att särbehandla oss på det här sättet. Då får de allt har [sic!] väldigt bra argument för att jag ska förstå, säger söderklubbens ordförande, Kent Hertzell.
Och visst har han rätt, det är fullständigt orimligt att miljoner och åter miljoner av dina och mina pengar ska "satsas" för att vuxna individer ska få sparka boll på rätt sorts underlag.
Anledningen till att de båda klubbarna anser en ombyggnad av sina respektive träningsanläggningar nödvändig beror på att Stockholms stad redan använt "lite" skattepengar till att bygga Stockholmsarenan - som har konstgräs. Djurgården och Hammarby känner därför att de också måste träna på konstgräs. Självfallet vill man dock inte betala själva för det.
- Det vore förstås fullständigt orimligt att särbehandla oss på det här sättet. Då får de allt har [sic!] väldigt bra argument för att jag ska förstå, säger söderklubbens ordförande, Kent Hertzell.
Och visst har han rätt, det är fullständigt orimligt att miljoner och åter miljoner av dina och mina pengar ska "satsas" för att vuxna individer ska få sparka boll på rätt sorts underlag.
tisdag 14 juni 2011
Vallåtar
Har haft en hel del att göra den senaste tiden så bloggen har blivit lidande, lovar att komma igång igen inom någon vecka. Tills dess kör vi en "veckans låt" fast i lite utökad version. Nedan listar jag min personliga top10-lista över vallåtar genom historien, både svenska och utländska=)
10. Dansk Folkeparti - Herfra min verden går
9. ACT New Zealand - Bring our children home
8. Sverigedemokraterna - Blåsippans väg
7. Barack Obama (D) - Yes we can
6. Bloc Québécois - Parlons-nous, parlons Québec
5. Stephen Harper (CPC) - Colective Soul
4. Folkpartiet liberalerna - Ja till Framtiden
3. Moderata Samlingspartiet - De flyter
2. Ny Demokrati - Drag under galosherna
1. Ron Paul (GOP) - Ron Paul Anthem
10. Dansk Folkeparti - Herfra min verden går
9. ACT New Zealand - Bring our children home
8. Sverigedemokraterna - Blåsippans väg
7. Barack Obama (D) - Yes we can
6. Bloc Québécois - Parlons-nous, parlons Québec
5. Stephen Harper (CPC) - Colective Soul
4. Folkpartiet liberalerna - Ja till Framtiden
3. Moderata Samlingspartiet - De flyter
2. Ny Demokrati - Drag under galosherna
1. Ron Paul (GOP) - Ron Paul Anthem
torsdag 28 april 2011
Skolvalet
I ett blogginlägg som ingår i Aftonpravdans kampanj "Världens bästa skola?" lägger Natalia Kazmierska och Mattias Sandberg ett av de starkaste argumenten för en fri skola, även om det i det här fallet antagligen inte är menat att vara ett argument för.
Exemplet är Fredriksdalsskolan i Helsingborg som drabbats av elevflykt efter att det blivit fritt för eleverna att själva välja skola. Ett naturligt resultat av detta är att starkare elever byter till starkare skolor, detta leder även i sin tur till att de elever som blir kvar inte förmår producera samma goda, gemensamma, resultat när de mer studiemotiverade eleverna flytt fältet.
Precis som när den fria marknaden leder till konkurrens mellan företag ska det fria skolvalet leda till konkurrens mellan skolor. Dåligt skötta skolor, eller skolor som ligger i problemområden slås ut medan populära hegemoner skapas. Detta är en förutsättning för förbättring och absolut inget som bör motarbetas med argumentet att det skulle vara synd om de elever som blir kvar, för mig ter det sig i så fall som mer synd om de elever som eventuellt skulle tvingas stanna, fast de i själva verket har all chans i världen att lyckas bättre, och må bättre, på en annan skola.
Nej, jag tackar er, Natalia och Mattias, ni har bara övertygat mig ännu mer om att frihet är bäst!
Exemplet är Fredriksdalsskolan i Helsingborg som drabbats av elevflykt efter att det blivit fritt för eleverna att själva välja skola. Ett naturligt resultat av detta är att starkare elever byter till starkare skolor, detta leder även i sin tur till att de elever som blir kvar inte förmår producera samma goda, gemensamma, resultat när de mer studiemotiverade eleverna flytt fältet.
Precis som när den fria marknaden leder till konkurrens mellan företag ska det fria skolvalet leda till konkurrens mellan skolor. Dåligt skötta skolor, eller skolor som ligger i problemområden slås ut medan populära hegemoner skapas. Detta är en förutsättning för förbättring och absolut inget som bör motarbetas med argumentet att det skulle vara synd om de elever som blir kvar, för mig ter det sig i så fall som mer synd om de elever som eventuellt skulle tvingas stanna, fast de i själva verket har all chans i världen att lyckas bättre, och må bättre, på en annan skola.
Nej, jag tackar er, Natalia och Mattias, ni har bara övertygat mig ännu mer om att frihet är bäst!
måndag 25 april 2011
Fundering kring förbudet mot tiggeri
Sala kommun blir först i landet med ett förbud mot tiggeri. Alla partier i Sala KF var för beslutet och i efterhand har Sverigedemokraterna sagt att de vill lyfta förbudet till en nationell nivå. Jag förstår hur polisen tänker när de menar att tiggeri kan vara kopplat till organiserad brottslighet men jag tror ändå inte att förbjuda en handling på offentlig plats där den utövande inte skadar någon annan är rätt väg att gå.
Istället bör polisen bli tydligare med att tiggare utsatta för brott kan ta kontakt med dem och få hjälp. Samtidigt bör det dock stå privata aktörer fritt att avvisa tiggare, och andra människor, från sin egendom. Om ledningen för till exempel en galleria anser att de inte vill ha tiggare (eller flygbladsutdelande sverigedemokrater) i sitt köpcentrum bör de således ha rätten att avvisa dessa människor från platsen - men så länge tiggeriet och flygbladsutdelningen sker på allmän egendom bör det inte klassas som illegalt.
Avslutningsvis ser jag dock positivt på Sala kommuns vilja till egen lagstiftning. Även om att göra tiggeri till ännu ett i raden av brott utan brottsoffer inte är det mest lysande en kommun lyckats med, hoppas jag ändå att vi i framtiden kommer få se en mer omfattande decentralisering av makten även ute i landstingen och i relationen kommun-stat.
Istället bör polisen bli tydligare med att tiggare utsatta för brott kan ta kontakt med dem och få hjälp. Samtidigt bör det dock stå privata aktörer fritt att avvisa tiggare, och andra människor, från sin egendom. Om ledningen för till exempel en galleria anser att de inte vill ha tiggare (eller flygbladsutdelande sverigedemokrater) i sitt köpcentrum bör de således ha rätten att avvisa dessa människor från platsen - men så länge tiggeriet och flygbladsutdelningen sker på allmän egendom bör det inte klassas som illegalt.
Avslutningsvis ser jag dock positivt på Sala kommuns vilja till egen lagstiftning. Även om att göra tiggeri till ännu ett i raden av brott utan brottsoffer inte är det mest lysande en kommun lyckats med, hoppas jag ändå att vi i framtiden kommer få se en mer omfattande decentralisering av makten även ute i landstingen och i relationen kommun-stat.
lördag 23 april 2011
Hur vi gör utrotningshotade djur till icke-utrotningshotade djur
Aftonbladet rapporterar om en ökad handel med utrotningshotade myrslokar i Thailand. Efterfrågan tycks grunda sig i "tron" att förtäring av djurets kött kan leda till bland annat ökad sexlust. Bilder på Expressen.tv visar hur thailändsk polis lyfter av 175 myrslokar från en lastbil, inlindade i nät. Illegal smuggling av djur är oftast extremt påfrestande för djuren, och det handlar även om stora summor statliga utgifter som används för att finansiera polisinsatser och gränsbevakning.
Men som med precis allt annat så går det inte att ta död på en efterfrågan genom förbud, det skapar bara en mer omfattande försäljning på den svarta marknaden, och i det här fallet tusenfalt mer lidande för djuren. Det är dock inte bara thailändska myndigheter som agerar dumdristigt och i favör för kriminella, utan en stor del av all världens stater och djurrättsorganisationer.
En art, vare sig den är utrotningshotat eller inte, kan enbart överleva på två sätt; antingen så låter vi den leva fritt i sin naturliga miljö (vilket efterfrågan på bland annat myrslokskött uppenbarligen inte tillåter) eller så låter vi en legal marknad skapas där efterfrågan på animaliska produkter leder till en egen näring där vinstintresse är den mest drivande faktorn.
Om det skulle vara tillåtet att föda upp, slakta och äta myrslokar skulle handelsmän och bönder följaktligen se en chans att tjäna pengar på det, och det skulle skapas ett behov av att inte utrota arten, eller åtminstone att hindra den från att bli utrotad. Behovet skulle antagligen vara starkare än djurrättsaktivisters vilja att bevara allt som rör på sig, eftersom att en dag utan myrslokar för uppfödaren, slaktaren och butiksinnehavaren skulle innebära en dag utan vinst.
Det samma gäller för alla sorters utrotningshotade arter. Gör marknaden runt dem vit, legitimera efterfrågan, legalisera konsumtion och rädda arten!
Men som med precis allt annat så går det inte att ta död på en efterfrågan genom förbud, det skapar bara en mer omfattande försäljning på den svarta marknaden, och i det här fallet tusenfalt mer lidande för djuren. Det är dock inte bara thailändska myndigheter som agerar dumdristigt och i favör för kriminella, utan en stor del av all världens stater och djurrättsorganisationer.
En art, vare sig den är utrotningshotat eller inte, kan enbart överleva på två sätt; antingen så låter vi den leva fritt i sin naturliga miljö (vilket efterfrågan på bland annat myrslokskött uppenbarligen inte tillåter) eller så låter vi en legal marknad skapas där efterfrågan på animaliska produkter leder till en egen näring där vinstintresse är den mest drivande faktorn.
Om det skulle vara tillåtet att föda upp, slakta och äta myrslokar skulle handelsmän och bönder följaktligen se en chans att tjäna pengar på det, och det skulle skapas ett behov av att inte utrota arten, eller åtminstone att hindra den från att bli utrotad. Behovet skulle antagligen vara starkare än djurrättsaktivisters vilja att bevara allt som rör på sig, eftersom att en dag utan myrslokar för uppfödaren, slaktaren och butiksinnehavaren skulle innebära en dag utan vinst.
Det samma gäller för alla sorters utrotningshotade arter. Gör marknaden runt dem vit, legitimera efterfrågan, legalisera konsumtion och rädda arten!
lördag 26 mars 2011
Life Hour
Ikväll är det Life Hour. Mellan 2030-2130 tänder vi våra lampor, startar alla TV-apparater och avfrostar både kyl och frys för att manifestera för elektrisiteten, som är en av de viktigaste faktorerna för överlevnad som finns.
Runt om i världen dör människor varje dag till följd av brist på elektrisitet, medan vi här i Väst klappar varandra på axeln och släcker ned i en timme för att få utlopp för vår fina moral i klubben för inbördes beundran. Medan människor i tredje världen skulle kunna göra vad som helst för att slippa gå en hel dag till floden för att tvätta sina kläder, slippa elda inomhus, och öka risken för lugncancer hos sina barn, för att värma sin mat och slippa dö i barnasäng för att sjukhuset inte kunde starta sina maskiner. När vi släcker ned ikväll skrattar vi dessa människor rakt i ansiktet. Så tänd istället, njut av den högteknologiska verklighet du lever i för att i morgon även verka för att andra människor ska få ta del av samma verklighet.
Runt om i världen dör människor varje dag till följd av brist på elektrisitet, medan vi här i Väst klappar varandra på axeln och släcker ned i en timme för att få utlopp för vår fina moral i klubben för inbördes beundran. Medan människor i tredje världen skulle kunna göra vad som helst för att slippa gå en hel dag till floden för att tvätta sina kläder, slippa elda inomhus, och öka risken för lugncancer hos sina barn, för att värma sin mat och slippa dö i barnasäng för att sjukhuset inte kunde starta sina maskiner. När vi släcker ned ikväll skrattar vi dessa människor rakt i ansiktet. Så tänd istället, njut av den högteknologiska verklighet du lever i för att i morgon även verka för att andra människor ska få ta del av samma verklighet.
tisdag 15 mars 2011
Rasism i mellanöstern
I skuggan av de tragiska händelserna i Japan så inträffar något av kanske ännu hemskare art, i alla fall sett ur ögonen på de som drabbats och deras anhöriga. Muslimska terrorister bryter sig in hos en israelisk familj och slaktar de båda föräldrarna och tre av deras sex barn.
Konflikten i regionen är ett faktum men detta brutala brått gjordes inte för att komma närmare slutet av konflikten eller för att underlätta för den egna sidan - det handlar istället om ren och skär rasism och antagligen en sjuklig besatthet av det morbida.
VARNING FÖR STARKA BILDER!!!
Konflikten i regionen är ett faktum men detta brutala brått gjordes inte för att komma närmare slutet av konflikten eller för att underlätta för den egna sidan - det handlar istället om ren och skär rasism och antagligen en sjuklig besatthet av det morbida.
VARNING FÖR STARKA BILDER!!!
torsdag 3 mars 2011
Tveksam till migrationspolitiken
Regeringen samarbetar med Miljöpartiet för att få igenom ändringar gällande papperslösa i den förda migrationspolitiken (även om Alliansens småpartier försöker att få det att låta som det handlar om något annat än just migrationspolitk). Jag är dock väldigt tveksam till det hela, och kan heller inte riktigt komma underfund med vilket resultat det är man vill nå.
Självklart är det humant att ta hand om varandra, måhända särskilt när det gäller ungdomar. Jimmy Åkesson har dock rätt när han pekar på det, lite virriga, i att bevilja både sjukdom och skolgång för illegala flyktingar. För det första så urholkar det medborgarbegreppet och för det andra öppnar det upp för fri invandring.
Att öppna upp för fri invandring ser jag, i skillnad från Åkesson, som något positivt. Problemet ligger istället i hur en sådan invandring skulle su ut i kontrast till den svenska välfärden - och jag tror att ingen i åttaklövern (även om det bara är SD som säger det rakt ut) egentligen tror att fri invandring, eller ens ökad invandring, kommer hålla i längden om man vill kombinera den med en stark välfärdsstat.
I realiteten kommer vi nog, även om vi nu inför fler rättigheter för papperslösa, inte få någon ökad invandring av betydelse, men med det inte sagt att de nya kostnaderna är berättigade. I längden kommer det inte hålla, och då ter det sig effektivare att redan nu försöka rätta till de problem vi skapat och få systemet att fungera bättre, istället för att belasta det ännu mer med önskedrömmar och testflygningar. I slutändan skapas nu också två parallella system, som man så fint beskriver det i svenskan.
Vad blir skillnaden mellan en medborgare och en "illegal" flykting. Inte för att det spelar någon direkt roll, det hela handlar om att systemet i teorin gör varenda människa på klotet till skol- och sjukvårdsberättigade i Sverige. Inget direkt fel med det heller, men det är inte kompitabelt med en välfärdsstat.
I slutändan är det inte Alliansens och Miljöpartiets vilja att hjälpa andra som det är fel på, absolut inte heller de människor som kommer hit, vare sig det rör sig om att de flyr från krig, kommer hit för att arbeta, kommer hit för att bo närmare en släkting eller helt enkelt kommer hit bara för att - felet ligger i välfärdsstaten och dess massiva och systematiska förtryck av oss alla, svenskar som invandrare.
Självklart är det humant att ta hand om varandra, måhända särskilt när det gäller ungdomar. Jimmy Åkesson har dock rätt när han pekar på det, lite virriga, i att bevilja både sjukdom och skolgång för illegala flyktingar. För det första så urholkar det medborgarbegreppet och för det andra öppnar det upp för fri invandring.
Att öppna upp för fri invandring ser jag, i skillnad från Åkesson, som något positivt. Problemet ligger istället i hur en sådan invandring skulle su ut i kontrast till den svenska välfärden - och jag tror att ingen i åttaklövern (även om det bara är SD som säger det rakt ut) egentligen tror att fri invandring, eller ens ökad invandring, kommer hålla i längden om man vill kombinera den med en stark välfärdsstat.
I realiteten kommer vi nog, även om vi nu inför fler rättigheter för papperslösa, inte få någon ökad invandring av betydelse, men med det inte sagt att de nya kostnaderna är berättigade. I längden kommer det inte hålla, och då ter det sig effektivare att redan nu försöka rätta till de problem vi skapat och få systemet att fungera bättre, istället för att belasta det ännu mer med önskedrömmar och testflygningar. I slutändan skapas nu också två parallella system, som man så fint beskriver det i svenskan.
Vad blir skillnaden mellan en medborgare och en "illegal" flykting. Inte för att det spelar någon direkt roll, det hela handlar om att systemet i teorin gör varenda människa på klotet till skol- och sjukvårdsberättigade i Sverige. Inget direkt fel med det heller, men det är inte kompitabelt med en välfärdsstat.
I slutändan är det inte Alliansens och Miljöpartiets vilja att hjälpa andra som det är fel på, absolut inte heller de människor som kommer hit, vare sig det rör sig om att de flyr från krig, kommer hit för att arbeta, kommer hit för att bo närmare en släkting eller helt enkelt kommer hit bara för att - felet ligger i välfärdsstaten och dess massiva och systematiska förtryck av oss alla, svenskar som invandrare.
Vad var Liberaldemokraterna?
I slutet av förra året var tonen mellan socialliberala Liberaldemokraterna (L) och nyliberala Liberaldemokraterna (LDP) relativt hård. Det var inte bara en dispyt om namnet, utan även om de mesta inom liberal, ideologisk, debatt. Malmöbaserade LDP ansåg sig vara först med namnet Liberaldemokraterna och man anklagade även L för att vara hypokretiska i och med att man, under sin tid som Liberati, varit starkt kritiska till Piratpartiet, och nu mer än gärna samarbetade med dem.
Min fråga är dock, var är Liberaldemokraterna nu? Niklas Dougherty (Blogge Bloggelito) bloggar fortfarande på , men på LDP:s hemsida är det dött. Dougherty skriver också på sin blogg att han är partilös.
Så vad var egentligen meningen med LDP? Dougherty kallade sig själv för klassisk liberal, så varför starta ett eget liberalt parti, när Liberala partiet redan fanns i Malmö?
Min fråga är dock, var är Liberaldemokraterna nu? Niklas Dougherty (Blogge Bloggelito) bloggar fortfarande på , men på LDP:s hemsida är det dött. Dougherty skriver också på sin blogg att han är partilös.
Så vad var egentligen meningen med LDP? Dougherty kallade sig själv för klassisk liberal, så varför starta ett eget liberalt parti, när Liberala partiet redan fanns i Malmö?
Herslow och lagen om hets mot folkgrupp
I somras anklagades Skånepartiets partiledare, Carl P Herslow, för hets mot folkgrupp - detta på grund av några av partiets valaffischer som föreställer Mohammed med sin nioåriga hustru Aisha.
Herslow frias nu, och tur är väl det. Problemet med lagen om hets mot folkgrupp är just att den är enormt godtycklig. I ena stunden fälls någon för att bära en simpel symbol och i andra slipper någon undan efter att ha kallat homosexualitet för "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen". I båda fallen är det yttrandefriheten, en av grundpelarna i det fria samhället, som ifrågasätts. Värt att nämna i fallet Herslow så är det inte ens muslimer som är den tänkta måltavlan, utan religionen islam. Detta visar också hur enkelt det är att använda lagen för att gå till kamp med en, av majoriteten ansedd, extrem. Saken är den att vi antagligen aldrig kommer få se någon dömas för att säga att protestantismen är "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen" eller att "alla socialdemokrater är kriminella". Lagen är således ett verktyg i mer än bara en mening.
Det må vara en kliché men lagen om hets mot folkgrupp bör avskaffas och istället ersättas av debatt och argumentation mot de man inte gillar.
Herslow frias nu, och tur är väl det. Problemet med lagen om hets mot folkgrupp är just att den är enormt godtycklig. I ena stunden fälls någon för att bära en simpel symbol och i andra slipper någon undan efter att ha kallat homosexualitet för "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen". I båda fallen är det yttrandefriheten, en av grundpelarna i det fria samhället, som ifrågasätts. Värt att nämna i fallet Herslow så är det inte ens muslimer som är den tänkta måltavlan, utan religionen islam. Detta visar också hur enkelt det är att använda lagen för att gå till kamp med en, av majoriteten ansedd, extrem. Saken är den att vi antagligen aldrig kommer få se någon dömas för att säga att protestantismen är "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen" eller att "alla socialdemokrater är kriminella". Lagen är således ett verktyg i mer än bara en mening.
Det må vara en kliché men lagen om hets mot folkgrupp bör avskaffas och istället ersättas av debatt och argumentation mot de man inte gillar.
tisdag 1 februari 2011
Tydligt om Egypten
torsdag 27 januari 2011
Nystart
Nu var det väldigt länge sedan jag skrev. Haft väldigt mycket annat att stå i så skrivarmotivationen försvan helt enkelt i vintras. Jag lyckades också med konststycket att missa att svara på en intervju, något jag upptäckte i morse när jag av en ren slump gick igenom utkast och hittade den word-fil med svar jag skrivit månader tidigare.
Hur som helst. Nytt år, nytt parti, ny skola och snart ny lägenhet. Jag kommer framöver fortsätta kommentera politiska händelser ur mitt eget, minarkistiska, perspektiv.
Commies shall be offended...
Hur som helst. Nytt år, nytt parti, ny skola och snart ny lägenhet. Jag kommer framöver fortsätta kommentera politiska händelser ur mitt eget, minarkistiska, perspektiv.
Commies shall be offended...
tisdag 23 november 2010
NATO hjärta Ryssland
Även om jag inte är något större fan av NATO så ser jag positivt på det kommande samarbetet mellan NATO och Moskva. Ett ökat avsäkerhetiserande och integration mellan USA och EU på ena sidan och Ryssland på andra är helt och hållet positivt. Även om vägen till ett ryskt medlemskap i EU ligger långt fram i tiden kanske Ryssland kommer ses som en naturlig partner till Väst o såväl handels- och säkerhetspolitik innan jag dör.
måndag 22 november 2010
Amnesty ute och cyklar
Tycker det är synd att Amnesty glömt sitt huvudsyfte och istället bestämt sig för att ta ställning i nya frågor som inte rör detta huvudsyfte. Amnesty startades för att hjälpa politiska fångar, jag och min sambo gick med i organisationen för att hjälpa politiska fångar - inte för att tala om för Bildt att han bör underteckna ett tilläggsprotokoll som inte kommer leda till några förbättringar alls.
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)