Så kom äntligen beskedet vi alla väntat på. En sanning lika självklar som att A är A. Den västerländska försvarsorganisationen NATO har inte en tanke på att försvara oss om vi utsätts för väpnat angrepp av fiendemakt. Trotts både socialdemokratiskt och nymoderat/neosocialistiskt rövslickande i, under 00-talet främst i Affe, internationella insatser så står vi fortfarande ensamma. Skräll.
I den svenska solidaritetsdoktrinen berättas om hur Sverige, vid händelse av krig i närområdet, självfallet ska ställa upp och försvara sina grannar, vare sig det rör sig om NATO-land eller exempelvis det neutrala Finland. En av grundtankarna som ligger bakom doktrinen är sannolikt säkerhetsläget i Baltikum och dess anknytning till säkerheten i och kring Östersjön. Det har också varit tänkt som så att andra länder, både i och utanför EU, ska komma till vår hjälp om vi utsätts för symetrisk eller asymetrisk aggression. Detta samtidigt som vår försvarsminister berättat att det i vårt närområde inte finns något hot - ty inget land rustar upp. Som känt så vet vare sig Engström eller hennes moderater att landet Ryssland finns. De kanske använder Apple Maps.
I veckan besöktes SVT:s Hübinette av NATO:s generalsekreterare, tillike före detta dansk statsminister, Anders Fogh Rasmussen. Samtalet handlade först och främst om NATO:s ambitioner i Syrien men det som media, om den varit rationell och haft båda fötterna på jorden, skulle ha uppmärksammat lite extra var att Rasmussen förklarade att NATO inte kommer att komma till Sveriges undsättning om vi utsätts för ett militärt angrepp.
För oss som i år och dagar argumenterat och arbetat för en förändring av den förda försvarspolitiken, för oss som insett det farliga med att nedmontera förband efter förband och snart även, troligen, hela förmågor - för oss som inte gått på snacket om Sveriges internationella insatser som något som stärkt våra militära band till andra stater - för oss kommer det här inte som någon nyhet.
För resten av Sverige kommer det heller inte som en nyhet. Det kommer inte alls. Media, sånär som en liten artikel i AB, har ju som sagt missat att Rasmussen sagt något. Nu återstår det istället att se hur politikerna hanterar detta. Troligtvis så kommer det inte låtsas om det. Alla som inte såg på Hübinette igår kommer ju förhoppningsvis fortfarande tro att amerikanerna sätter in allt de har mot exempelvis en rysk, småskalig och strategisk, aggression mot lilla och neutrala Sverige. Och sedan har vi ju EU, EU försvarar ju oss, eller?
Rasmussens klargörande hade varit ett utmärkt tillfälle för landets politiker att rannsaka sig själva och på allvar börja planera för ett försvar vars främsta uppgift ska vara att kunna hävda vår territoriella integritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar