Tolgfors har både gjort bra och dåligt ifrån sig, och vad gäller det dåliga så är han knappast den enda man ska lasta. Istället är det moderaterna som parti och alliansen som samarbete som steg för steg fortsatt nedmonteringen av den svenska försvarsförmågan samtidigt som man haft en vision om att Sverige i framtiden ska kunna hantera ett toppmodernt och effektivt försvar. Inte heller kan man lägga saudiaffären på Tolgfors, då det hela rör sig om beslut tagna innan hans tid på posten. Alltsedan 2006 har man kraftigt skärt ned på FOI:s budget och sedan 1990-talet så är hela verksamheten uppdragsfinansierad, något som uppenbarligen lett till att man tvingats le och vinka även när det kommer till affärer som allmänheten anser illegitima.
För det är just den ekonomiska biten som svajat i vinden under Tolgfors tid vid rodret. Gång efter gång har han hävdat att allt är bra och flyter på fint, och förvisso kanske det har gjort det. Försvarsmaktens budget har ju som känt varit i balans under de senaste åren, och för ett moderaterna vars politiska vision är uppfylld så länge som ens inkomster från "arbetslinjen" är större än ens utgifter, så ter sig nog inte budgetten som ett problem, då den faktiskt är i balans. Att den nu råkar vara i balans till följd av neddragningar i form av uteblivna övningar och kraftigt försenade uppgraderingar av material får väl antas vara av sekundärt intresse för Tolgfors, Reinfeldt och deras moderater. Men med det inte sagt att övertagandet av Odenbergs portfölj var någon tacksam uppgift.
Vad Tolgfors istället, mer eller mindre, lyckats med är att lägga fokus på de individuella soldaterna och deras familjer. Självfallet skall också "avskaffandet" av värnplikten nämnas, även om den ekonomiskt genomfördes för snabbt och ogenomtänkt. Resultatet är dock att ett extremt förlegat och nationalistiskt system delvist begravts, och det ska Tolgfors ha cred för.
Nu är frågan istället vem som kommer ta över efter honom. Gammelmedia har redan räknat lyckats radda upp ett stycke möjliga kandidater. Sannolikt är att det blir en moderat, och att denne moderat kommer vara lika benägen att underkasta sig resten av regeringens ekonomiska krav som min dvärgschnauzer underkastar sig min vilja i utbyte mot en halv potatis. Om jag själv hade fått välja så hade vi tillsatt nuvarande utbildningsminister Jan Björklund, då han själv ofta visat ett brinnande intresse och en gedigen kunskap om det svenska försvaret. Han må vara interventionist ända ut i fingerspetsarna men i ett Sverige som nu drar tillbaka sina styrkor och minskar sina militära utgifter så är det inte det lättaste att skicka våra soldater till andra sidan jorden igen. Eller kanske den gamle SD-riksdagsmannen Stellan Bojerud, som även han visat ett gediget intresse för den svenska Försvarsmakten och fokuset på just Sverige.
Men antagligen inte..
Många stora försvarsfrågor står för dörren. Den nya ministern måste, på kort sikt, kunna fortsätta att framställa Försvarsmakten som en intressant och bra arbetsgivare, även efter att vi nu äntligen kommer dra oss ur Afghanistan och han måste kunna hantera den interna debatten inom Alliansen rörande NATO. Han måste kunna hantera den upprustning som sker i vårt närområde och Arktis och först och främst måste han kunna förankra hela försvarsmakten hos folket. Framöver kommer vi eventuellt att få se nya punkter på dagordningen i form av en alltmer irriterad och våldsam demokratirörelse i Belarus, utbredda oroligheter kring bygget av Nordstream och kanske en svensk, folklig, vilja att återgå till territorialförsvar med ett större och mer folkligt förankrat hemvärn.
Men vem blir då den nya, vem blir Nalle Puh?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar