tisdag 23 november 2010
NATO hjärta Ryssland
Även om jag inte är något större fan av NATO så ser jag positivt på det kommande samarbetet mellan NATO och Moskva. Ett ökat avsäkerhetiserande och integration mellan USA och EU på ena sidan och Ryssland på andra är helt och hållet positivt. Även om vägen till ett ryskt medlemskap i EU ligger långt fram i tiden kanske Ryssland kommer ses som en naturlig partner till Väst o såväl handels- och säkerhetspolitik innan jag dör.
måndag 22 november 2010
Amnesty ute och cyklar
Tycker det är synd att Amnesty glömt sitt huvudsyfte och istället bestämt sig för att ta ställning i nya frågor som inte rör detta huvudsyfte. Amnesty startades för att hjälpa politiska fångar, jag och min sambo gick med i organisationen för att hjälpa politiska fångar - inte för att tala om för Bildt att han bör underteckna ett tilläggsprotokoll som inte kommer leda till några förbättringar alls.
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
Lise Bergh, generalsekreterare för den svenska sektionen av Amnesty, menar i en artikel på Newsmill att Sverige bör skriva på ett tillägg till FN:s konvention om ESK-rättigheter. Det hela handlar om att man, om staten i landet där man bor kränkt någon av rättigheterna, ska kunna anmäla denna stat till FN. Visst är det en fin tanke men i realiteten blir resultatet nonsens. Betänk att de stater som systematiskt kränker sina medborgares ESK-rättigheter (att de ens är rättigheter någonstans i världen är enligt min mening korkat) är diktaturer, fattiga och ibland religiöst fanatiska, diktaturer. Så även om man kan klaga hos FN, hur gör man det? Och vad kommer FN, som styrs av dessa diktaturer, göra åt det?
Nej, Amnesty ska inte ägna sig åt dumheter som FN och ESK-rättigheter. Tvång löser knappast världens problem. Istället bör vi, som redan nämnt, fokusera på vår kärnfråga - ta ett djupt andetag, glädjas åt att Aung San Suu Kyi släppts och sedan fortsätta kampen för de tusentals människor som fortfarande sitter bakom galler för att de vågat säga vad de tycker!
torsdag 18 november 2010
Åh herrejävlar...
Trodde att Monica Greens förvirrade fråga till Anna-Karin Hatt tidigare i veckan skulle bli veckans dummaste, men det här tar nog priset, eller?
torsdag 11 november 2010
Så var vi igång igen..
Jag visste det! Nu är justitieminister Ask och hennes moderater igång igen! Inte nog med att hon får läsa våra mejl, nu vill hon spara dem också! Men det är ju inte så farligt, eller? Enligt henne själv rör det sig "bara" om sex månader. Även om jag var vice distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet i Dalarna fram tills veckorna innan 19:e september jag inte på alliansen i riksdagsvalet, och det här gör mig bara ännu säkrare på att jag gjorde rätt. Nej, fyfan för Moderaterna och alliansen!
fredag 5 november 2010
I Östbjörka
Sitter i en mjuk fåtölj med hunden i knät och en Jo Nesbø ovanpå hunden. Radion spelar gammal Slipknot musik och utanför fönstret ligger en stor grästomt som gränsar till skog. I garaget står BMW:n och i källaren står den stora widescreen-TV:n och bara väntar på kvällens Beck-rulle. Det är i sådanna här stunder som man inte längtar tillbaka till lägenheten i Sundbyberg.
Jag har varit borta i tre månader och mycket har hunnit förändrats i min gamla hembyggd. Planerna för Bioveran (lyxigt pensionärshem) verkar vara klara, en gammal klasskompis mamma har blivit nytt kommunalråd, RävF (estetisk flummlinje) har äntligen lagts ned och i KF sitter nu något SD-mongo som inte ens dyker upp.
Ändock är det skönt att vara hemma igen.
Jag har varit borta i tre månader och mycket har hunnit förändrats i min gamla hembyggd. Planerna för Bioveran (lyxigt pensionärshem) verkar vara klara, en gammal klasskompis mamma har blivit nytt kommunalråd, RävF (estetisk flummlinje) har äntligen lagts ned och i KF sitter nu något SD-mongo som inte ens dyker upp.
Ändock är det skönt att vara hemma igen.
Moderaterna och islamismen
Även om Sverigedemokraterna uppenbarligen har svårt att uppföra sig i riksdagen så har de faktiskt en poäng i sina attacker mot Abdirizak Waberi. Waberi har ett uttalat förakt mot kvinnor. Även om jag principiellt delar hans uppfattning om att polygami bör legaliseras så är det i utförandet hans åsikter går stick i stäv med mina egna (och alla andra demokratiskt baserade åsikter). Waberis kvinna är inget mer än ett objekt, ett objekt mannen har rätt att bruka våld mot och det är om inget ännu värre än både nationalsocialism och kommunism.
torsdag 4 november 2010
tisdag 2 november 2010
Moderat moral är ett skämt!
Nästa vecka kommer en iransk delegation på besök till Sverige. Detta kommer troligtvis ske efter att Iran avrättat Sakineh Mohammadi. Folkpartiet bojkottar mötet och SSU protesterar. Jag själv förstår inte varför Sverige ska ha några som helst relationer med Iran. Inte nog med att staten talar för det svenska folket (för mig och dig!), så talar de också vänligt med människor som är delaktiga i det förtryck som tustals iranier utsatts för under de senaste åren. Att Moderaterna och Socialdemokraterna med Carl Bildt i spetsen tar emot dessa människor är vidrigt!
De nationellas syn på invandringsdebatten
En film som figurerat en längre tid på Internet i diverse nynazistiska och främlingsfientliga kretsar är World Poverty, Immigration and Gumballs - en föreläsning av Roy Beck, grundaren av NumbersUSA.
Speciellt på Flashback menar man att detta är det "enda" argument som behövs mot multikulti och dess anhängare. Komiskt nog är det inget argument alls. Medan Beck angriper, den i Amerika starka, åsikten att man hjälper fattiga länder genom att öppna upp för massinvandring från dessa länder. Beck har rätt i att samtidigt som Amerika blir hem för en miljon nya immigranter så hamnar 80 miljoner nya människor under fattigdomsgränsen i den fattiga delen av världen. Hans slutsatts är att vi inte kan hjälpa den fattiga världen genom att låta människor därifrån emigrera till den rika - och därav bör vi heller inte tillåta någon direkt form av utomeuropeisk invandring alls, enligt många, svenska, främlingsfientliga. Problemet, och skillnaden, mellan Becks slutsatts och den svenska invandringsdebatten är att den sistnämnda inte alls handlar om att hjälpa fattiga länder, den handlar istället om att låta människor komma hit och bosätta sig här. Problemet med tredje världens haltande, ekonomiska, framsteg behandlas i bistånds- och handelsdebatterna.
Det är vänsterns kollektivtänk som spökar! Integrrationsdebatten i Sveriga tar inte alltför mycket hänsyn till hur utvecklingen i invandrarnas och flyktingarnas hemländer ser ut, utan syftar bara till på vilket sätt de ska tas emot. Om Iraks BNP skulle stiga med 0.000001% i och med att en irakisk student låser upp dörren i sin nya lägenhet i Rosengård rör inte debatten ryggen, utan det är hur studenten fick lägenheten som är det viktiga.
Felet med Becks föreläsning är argumentet (som de främlingsfientliga svalt med hull och hår utan eftertanke eller analys av den svenska debatten) är att den utgår från att all laglig invandring är till för att hjälpa fattiga länder. Vare sig Beck eller de främlingsfientliga ser träden på grund av skogen. Vad debatten istället handlar om (och borde handla mer om) är rätten alla bör ha att fritt röra sig över gränser och bosätta sig varhelst de vill, så länge det inte är på någon annans ägodelar vill säga. Här skulle en främlingsfientlig inflika att svenskarna äger Sverige (Sverige åt svenskarna!), men har svårt att se att kollektivet svenskarna (vad det begreppet nu åsyftar) gemensamt äger territoriet Sverige.
Att jag är en förespråkare för fri invandring betyder inte att jag vill hjälpa fattigare länder att bli rika. Visst kan emigranter skicka hem pengar till sina släktingar, men i det långa loppet är det genom avregleringar av tullar och andra handelshinder som vi hjälper fattiga länder. Men att avskaffa protektionismen är något som, i alla fall, Sveriges "nationella" är otroligt fientligt inställda mot, så visan om att de vill hjälpa fattigare länder ter sig aningen motsägelsefull när allt kommer till kritan.
Nej, återigen påvisar den nationalistiska vurmen för Becks sex minuter i rampljuset vad de verkligen är ute efter. De nationella, vare sig det rör sig om Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Svenskpartister eller Motståndsmän, lever fortfarande i illusionen att våra konstruerade gränser är något annat än ett juridiskt ont.
Speciellt på Flashback menar man att detta är det "enda" argument som behövs mot multikulti och dess anhängare. Komiskt nog är det inget argument alls. Medan Beck angriper, den i Amerika starka, åsikten att man hjälper fattiga länder genom att öppna upp för massinvandring från dessa länder. Beck har rätt i att samtidigt som Amerika blir hem för en miljon nya immigranter så hamnar 80 miljoner nya människor under fattigdomsgränsen i den fattiga delen av världen. Hans slutsatts är att vi inte kan hjälpa den fattiga världen genom att låta människor därifrån emigrera till den rika - och därav bör vi heller inte tillåta någon direkt form av utomeuropeisk invandring alls, enligt många, svenska, främlingsfientliga. Problemet, och skillnaden, mellan Becks slutsatts och den svenska invandringsdebatten är att den sistnämnda inte alls handlar om att hjälpa fattiga länder, den handlar istället om att låta människor komma hit och bosätta sig här. Problemet med tredje världens haltande, ekonomiska, framsteg behandlas i bistånds- och handelsdebatterna.
Det är vänsterns kollektivtänk som spökar! Integrrationsdebatten i Sveriga tar inte alltför mycket hänsyn till hur utvecklingen i invandrarnas och flyktingarnas hemländer ser ut, utan syftar bara till på vilket sätt de ska tas emot. Om Iraks BNP skulle stiga med 0.000001% i och med att en irakisk student låser upp dörren i sin nya lägenhet i Rosengård rör inte debatten ryggen, utan det är hur studenten fick lägenheten som är det viktiga.
Felet med Becks föreläsning är argumentet (som de främlingsfientliga svalt med hull och hår utan eftertanke eller analys av den svenska debatten) är att den utgår från att all laglig invandring är till för att hjälpa fattiga länder. Vare sig Beck eller de främlingsfientliga ser träden på grund av skogen. Vad debatten istället handlar om (och borde handla mer om) är rätten alla bör ha att fritt röra sig över gränser och bosätta sig varhelst de vill, så länge det inte är på någon annans ägodelar vill säga. Här skulle en främlingsfientlig inflika att svenskarna äger Sverige (Sverige åt svenskarna!), men har svårt att se att kollektivet svenskarna (vad det begreppet nu åsyftar) gemensamt äger territoriet Sverige.
Att jag är en förespråkare för fri invandring betyder inte att jag vill hjälpa fattigare länder att bli rika. Visst kan emigranter skicka hem pengar till sina släktingar, men i det långa loppet är det genom avregleringar av tullar och andra handelshinder som vi hjälper fattiga länder. Men att avskaffa protektionismen är något som, i alla fall, Sveriges "nationella" är otroligt fientligt inställda mot, så visan om att de vill hjälpa fattigare länder ter sig aningen motsägelsefull när allt kommer till kritan.
Nej, återigen påvisar den nationalistiska vurmen för Becks sex minuter i rampljuset vad de verkligen är ute efter. De nationella, vare sig det rör sig om Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Svenskpartister eller Motståndsmän, lever fortfarande i illusionen att våra konstruerade gränser är något annat än ett juridiskt ont.
fredag 22 oktober 2010
Noll koll
Nu tar även Aftonbladet upp den våg av falska polis-SMS som svept över Sverige under de senaste veckorna. Det handlar om sms som skickats till ungdomar där "polisen", på riktigt dålig svenska, förklarar att man inte bör gå ut i Malmö (enligt Aftonbladet), att polisen vet att du rökt cannabis eller något liknande. Det som är uppseendeväckande med dessa textmeddelanden är att avsändaren lyckats misshandla det svenska språket på ett mycket grovt vis. För det första har jag svårt att förstå hur man kan ta meddelandena seriöst när de inte ens är skrivna på ett seriöst sätt, för det andra - varför skulle polisen skicka mass-SMS till ungdomar? När det gäller anklagelserna om knark så får inte ens polisen ta kontakt med ungdomar under 18, utan ärendet måste gå genom deras vårdnadshavare.
Nej. Om bara ungdomen sätter sig ned och tänker till lite så kommer denne nog fram till att det hela är ett dåligt skämt och inget att jaga upp sig för.
Nej. Om bara ungdomen sätter sig ned och tänker till lite så kommer denne nog fram till att det hela är ett dåligt skämt och inget att jaga upp sig för.
onsdag 20 oktober 2010
Liberalismen efter valet
Valet är över sedan länge och min Internetsituation tillfredsställer fortfarande inte mina behov. Men en analys av den svenska liberalismen är verkligen på plats, inte bara med tanke på det katastrofala valresultatet utan också den splittring som skett under den senaste månaden.
6 av 10 svenskar säger sig vara liberala, ändå har vi inte ett enda liberalt parti i riksdagen och den svenska liberalismens "fanbärare", Folkpartiet, har inte en enda liberal riksdagsledamot. För den svenska liberalismen slutade valet med att halva Liberati, med eldsjälen Alexander Bard i spetsen, bröt sig ur partiet för att bilda Liberaldemokraterna (L), bestående av avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet. Ett projekt som jag, Bard och många andra länge diskuterat, men då som ett resultat av en partifusion mellan Folkpartiet och Centerpartiet - något som visat sig alltför jobbigt för ett stort och avgörande antal medlemmar i båda partierna. Det kapitalistiska och klassiskt liberala Liberala partiet(Lp) mer än fördubblade antalet röster, syntes i TV och sade sig, lite kaxigt, att man kostat Alliansen majoriteten och den liberale bloggaren Niklas Dougherty drar igång sitt eget Liberaldemokraterna (Ld).
Kända ansikten i både Fp och C har självfallet agerat negativt mot "celldelningen", särskilt Liberaldemokraterna får ta emot kritik. Men jag förstår inte kritiken alls! Man säger att det är fel att splittra och fel att ge upp, men vad är det Bard, Pettersson, Brihed och de andra egentligen har gett upp? Det finns ingen liberalism kvar i Folkpartiet, i alla fall ingen ren liberalism att tala om. Vänsterpartiet har också liberala drag.
Jag hoppas att Lp, L, Ld samt Pp ska kunna dra igång en givande liberal debatt i Sverige. En debatt som saknats och behövts allt för länge. Om Folkpartiet och Centern tänker fortsätta och gotta ner sig i socialdemokratiska Moderaternas politik bör de inte längre titulera sig själva liberala. Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund har fört en envis och målmedveten kamp mot sina moderpartier men man måste nog vara naiv om man tror att vare sig LUF eller CUF någonsin kommer att kunna påverka Alliansens politik i en riktigt liberal väg. Ungdomsförbundens retorik är genuint liberal men det är just också ungdomsförbundens retorik.
Jag hoppas för allt i världen att Folkpartiet och Centerpartiet ska vakna. Likt Kristdemokraternas avsaknad på "riktig" konservatism saknar de två liberala partierna "riktig" liberalism. De tre "nya" liberala partierna och piraterna kommer aldrig nå riksdagen 2014 men debatten behövs i ett Sverige som vann över socialdemokratin bara för att få ett nytt socialdemokratiskt parti vid makten.
6 av 10 svenskar säger sig vara liberala, ändå har vi inte ett enda liberalt parti i riksdagen och den svenska liberalismens "fanbärare", Folkpartiet, har inte en enda liberal riksdagsledamot. För den svenska liberalismen slutade valet med att halva Liberati, med eldsjälen Alexander Bard i spetsen, bröt sig ur partiet för att bilda Liberaldemokraterna (L), bestående av avhoppare från Folkpartiet, Centerpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet. Ett projekt som jag, Bard och många andra länge diskuterat, men då som ett resultat av en partifusion mellan Folkpartiet och Centerpartiet - något som visat sig alltför jobbigt för ett stort och avgörande antal medlemmar i båda partierna. Det kapitalistiska och klassiskt liberala Liberala partiet(Lp) mer än fördubblade antalet röster, syntes i TV och sade sig, lite kaxigt, att man kostat Alliansen majoriteten och den liberale bloggaren Niklas Dougherty drar igång sitt eget Liberaldemokraterna (Ld).
Kända ansikten i både Fp och C har självfallet agerat negativt mot "celldelningen", särskilt Liberaldemokraterna får ta emot kritik. Men jag förstår inte kritiken alls! Man säger att det är fel att splittra och fel att ge upp, men vad är det Bard, Pettersson, Brihed och de andra egentligen har gett upp? Det finns ingen liberalism kvar i Folkpartiet, i alla fall ingen ren liberalism att tala om. Vänsterpartiet har också liberala drag.
Jag hoppas att Lp, L, Ld samt Pp ska kunna dra igång en givande liberal debatt i Sverige. En debatt som saknats och behövts allt för länge. Om Folkpartiet och Centern tänker fortsätta och gotta ner sig i socialdemokratiska Moderaternas politik bör de inte längre titulera sig själva liberala. Liberala ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund har fört en envis och målmedveten kamp mot sina moderpartier men man måste nog vara naiv om man tror att vare sig LUF eller CUF någonsin kommer att kunna påverka Alliansens politik i en riktigt liberal väg. Ungdomsförbundens retorik är genuint liberal men det är just också ungdomsförbundens retorik.
Jag hoppas för allt i världen att Folkpartiet och Centerpartiet ska vakna. Likt Kristdemokraternas avsaknad på "riktig" konservatism saknar de två liberala partierna "riktig" liberalism. De tre "nya" liberala partierna och piraterna kommer aldrig nå riksdagen 2014 men debatten behövs i ett Sverige som vann över socialdemokratin bara för att få ett nytt socialdemokratiskt parti vid makten.
onsdag 6 oktober 2010
Tillbaka
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det beror på att jag flyttat och att jag nyligen fått tillgång till Internet. I detta nu sitter jag dock på golvet i hallen och trängs med Sajs högklackade och mina kängor - trådlösa fungerar inte... Fram tills att det problemet är ur vägen lär jag inte ta mig tid till att skriva mycket mer heller. Att sitta på ett hårt golv, begränsad till ethernetkabelns längd, är inte kul...
Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.
Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.
Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.
Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.
Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)
Kan i alla fall glädjas åt att regeringen Reinfeldt sitter kvar, även om jag inte förväntar mig några liberala reformer av betydelse under de kommande fyra åren. Intressant är dock att Sverigedemokraterna kommer in. Svensk demokrati och framför allt vår syn på den samma kommer att prövas, och jag hoppas verkligen att vår demokrati kommer att gå segrande ur striden, även om det inte ser ut så i nuläget.
Demonstrationer mot Sverigedemokraternas platser i riksdagen, utfrysning av fackrörelserna och framför allt våld riktat mot sverigedemokrater är inte förenligt med demokrati. Sverigedemokrater må ha en vrickad och snedvriden syn på vår värld, men genom att ta till våld sjunker man ännu lägre än vad de själva redan gjort.
Innan valet gick jag och min sambo för att lyssna till Jimmy Åkessons tal på Sergels torg. Torget hade fyllts till bredden med skrikande vänsterungar som med vuvuzelor, visselpipor och rätt olustiga slagord försökte att förstöra mötet. En representant från Rättvisepartiet Socialisterna bad mig att skriva på någon namninsamling mot att SD skulle få sitta i riksdagen - självklart kan jag inte ställa upp på något sådant! Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är demokratiskt och så länge en demokratiskt vald aktör inte aktivt kränker våra rättigheter anser jag det inte legitimt att försöka kränka deras rättigheter. Jag påpekade detta för rättvisepartisten, och fan flög i henne. Jag fick mig en rejäl utskällning som bland annat gick ut på att jag var dum i huvudet.
Men sådan är väl antiliberalismen. Noll acceptans mot antidemokratiska aktörer jämte noll acceptans mot demokratiska aktörer.
Slutligen vill jag också uppmärksamma er om att EU tagit ett stort kliv i liberal riktning genom att teckna ett frihandelsavtal med Sydkorea. Den europeiska handlespolitiken har länge varit blind och protektionistisk men kanske kan detta vara gnistan som tänder en världsbrand? Antagligen inte, men det visar i alla fall att det finns hopp om pågarna i Bryssel=)
onsdag 18 augusti 2010
Lämnar Rättvik och Folkpartiet
Igår avgick jag som vice distriktsordförande för Liberala ungdomsförbundet Dalarna. Min tid i LUF och Folkpartiet har varit både rolig och lärorik, men med tiden har jag känt att jag mer och mer distansierat mig mot partiets förda politik. Björklund styr partiet i rätt riktning, men även för majoren går saker över styr ibland, under valrörelsen har detta faktum varit alltför överhängande.
Jag blev medlem i Liberala ungdomsförbundet 2008, strax efteråt även i Folkpartiet. Det var först och främst dåvarande distriktsordförande Jacob Hildings uttalanden om sexköpslagen och cannabis som fick mig att välja LUF före MUF. I övrigt var och är de båda förbundens medlemmar av samma skrot och korn.
Hur som helst, Folkpartiet är fortfarande det riksdagsparti som ligger mig närmast (moderata riksdagskandidater enligt valpejl men njae) och partiet kommer att ha min röst i det kommande valet. Anledningen till att jag lämnar är att jag inte tror att eldsjälar såsom Adrian Svensson, Camilla Lindberg, Erik Svansbo, Alexander Bard, Adam Cwejman och Anders Ekberg kan föra partiet i en de facto liberal riktning. Folkpartiet är inte ett liberalt parti, även om man är det mest liberala partiet i riksdagen. Problemet är att en stor del av partiet tycks vara nöjda med rådande politik, många vill snarare gå tillbaka till den regelrätta socialliberalismen samtidigt som andra vill öka på kravliberalismen (som i och för sig inte är helt åt helvete, men den tenderar att gå till överdrift).
Jan Björklund är utan tvekan den bästa partilerade Folkpartiet haft. Han har förnyat partiet och tagit ett betydligt kliv åt höger, långt förbi både Moderaterna och Kristdemokraterna. Men det är just det att det blivit lite väl långt, och om partiet nu ska gå "tillbaka" kommer det inte vara med sikte mot mer frihet, utan snarare mer socialism. Självklart kan jag ha fel, men jag känner ändå att det politiska avståndet mellan mig och Folkpartiet inte gör mig, eller partiet, rättvisa. Jag väljer då hellre att lämna partiet och passivt stödja dem och Adrian Svensson i valet.
Idag lämnar jag också Rättvik. Om två veckor börjar jag studera internationella relationer på Södertörn (ingen drömskola men det får duga tills jag får iväg nästa antagningsbesked för vt11). Jag kommer i alla fall husera i Sundbyberg några månader framöver, sedan får vi se hur det blir. Det politiska bloggandet fortsätter såklart.
Jag blev medlem i Liberala ungdomsförbundet 2008, strax efteråt även i Folkpartiet. Det var först och främst dåvarande distriktsordförande Jacob Hildings uttalanden om sexköpslagen och cannabis som fick mig att välja LUF före MUF. I övrigt var och är de båda förbundens medlemmar av samma skrot och korn.
Hur som helst, Folkpartiet är fortfarande det riksdagsparti som ligger mig närmast (moderata riksdagskandidater enligt valpejl men njae) och partiet kommer att ha min röst i det kommande valet. Anledningen till att jag lämnar är att jag inte tror att eldsjälar såsom Adrian Svensson, Camilla Lindberg, Erik Svansbo, Alexander Bard, Adam Cwejman och Anders Ekberg kan föra partiet i en de facto liberal riktning. Folkpartiet är inte ett liberalt parti, även om man är det mest liberala partiet i riksdagen. Problemet är att en stor del av partiet tycks vara nöjda med rådande politik, många vill snarare gå tillbaka till den regelrätta socialliberalismen samtidigt som andra vill öka på kravliberalismen (som i och för sig inte är helt åt helvete, men den tenderar att gå till överdrift).
Jan Björklund är utan tvekan den bästa partilerade Folkpartiet haft. Han har förnyat partiet och tagit ett betydligt kliv åt höger, långt förbi både Moderaterna och Kristdemokraterna. Men det är just det att det blivit lite väl långt, och om partiet nu ska gå "tillbaka" kommer det inte vara med sikte mot mer frihet, utan snarare mer socialism. Självklart kan jag ha fel, men jag känner ändå att det politiska avståndet mellan mig och Folkpartiet inte gör mig, eller partiet, rättvisa. Jag väljer då hellre att lämna partiet och passivt stödja dem och Adrian Svensson i valet.
Idag lämnar jag också Rättvik. Om två veckor börjar jag studera internationella relationer på Södertörn (ingen drömskola men det får duga tills jag får iväg nästa antagningsbesked för vt11). Jag kommer i alla fall husera i Sundbyberg några månader framöver, sedan får vi se hur det blir. Det politiska bloggandet fortsätter såklart.
söndag 15 augusti 2010
fredag 13 augusti 2010
Zlatan till City?
The Sun i all ära men kom igen Zlatan! gör det, gör det!!!
Det här är första gången jag bloggar om politik, men detta eftersom jag är ett stort fan av både Zlatan och City=)
Det här är första gången jag bloggar om politik, men detta eftersom jag är ett stort fan av både Zlatan och City=)
onsdag 11 augusti 2010
Ny riktning i Sydamerika?
Nyligen tillträdde president Santos verkar ha lyckats lugna ner diktatorn Chavez efter att de båda möttes i Santa Maria under gårdagen. Även om Santos intagit en lugnare och sundare inställning mot Venezuela tror jag inte att lugnet kommer vara alltför länge. Chavez är oberäknelig och farlig.
tisdag 10 augusti 2010
Det ljusnar för Kenya
Den nya kenyanska konstitutionen har röstats igenom och de röda har inte bara vunnit en politisk seger för stunden, utan också en historisk seger. Det har varit ett val fritt från våld och där båda sidor lovat varandra att acceptera resultatet, ett löfte som också hållits. Även om den nya, mer demokratiska och liberala, konstitutionen inte är hela lösningen på Kenyas problem är det ett steg i rätt riktning inför valet 2012. Nu återstår det bara att se hur de nya partikoallitionerna kommer förhålla sig till varandra. När jag var nere där i vintras (i den Lou-kontrollerade staden Kisumu) var det ODM och Odinga för hela slanten. Inför konstitutionsvalet var ODM splittrat och Raila var allierad med den forna fienden Kibaki i de röda och stod mot några av sina forna partikamrater i de gröna.
söndag 8 augusti 2010
tisdag 3 augusti 2010
Peacekeepers...typ..
Förenta Nationernas fredsbevarande styrkor vid gränsen mellan Libanon och Israel (libanesiska sidan) håller ställningarna och bevarar freden. Bilden från Reuters.
Klokt om droger
Ett mycket klokt och klart inlägg i den svenska drogdebatten i dagens Expressen! Att vägra diskutera droger har blivit mindre PK och debatten har letat sig in i "finrummen" i och med att hårdare straff och ett allt större, och kostsam, drogkrig kommit på tapeten med hjälp av bland annat Tant Gredelin.
Århundradets debatt
Århundradets debatt, inte för att det kommer hända men man kan ju alltid hoppas=) Väljer att citera Bawar Ismail beskrivning av det hela på facebook.
Det här hade varit "The thing" alltså! Tänk dig Ahmadinejad när han anklagar Obama för att vara allierad med bläckfisken Paul och Obamas ansiktsuttryck! Tänk dig Obama när han anklagar Ahmadinejad och den islamistiska regimen för inskränkning av de mänskliga rättigheterna, pressfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten osv. och tänk dig när de statliga tv-kanalerna sätter pipljud för varje mening som kritiserar den islamistiska regimen. Tänk dig att den iranska presidenten helt plötsligt anser att sionisterna i Israel bär ansvaret för världens konflikter och att det inte finns några homosexuella i Iran. Jag skulle lätt boka en resa till antingen Tehran eller New York (om det är i FN-byggnaden) eller Washington D.C. för det här spektaklet! Om det nu skulle hända, vilket det aldrig skulle göra.
Det här hade varit "The thing" alltså! Tänk dig Ahmadinejad när han anklagar Obama för att vara allierad med bläckfisken Paul och Obamas ansiktsuttryck! Tänk dig Obama när han anklagar Ahmadinejad och den islamistiska regimen för inskränkning av de mänskliga rättigheterna, pressfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten osv. och tänk dig när de statliga tv-kanalerna sätter pipljud för varje mening som kritiserar den islamistiska regimen. Tänk dig att den iranska presidenten helt plötsligt anser att sionisterna i Israel bär ansvaret för världens konflikter och att det inte finns några homosexuella i Iran. Jag skulle lätt boka en resa till antingen Tehran eller New York (om det är i FN-byggnaden) eller Washington D.C. för det här spektaklet! Om det nu skulle hända, vilket det aldrig skulle göra.
måndag 2 augusti 2010
Avskaffa FN
FN är ett de facto näste för världens skurkstater. Medan EU sedan grundandet motsatt sig all form av diktatur så håller FN samma diktaturer under armarna. En organisation där länder såsom Libyen är ordförande i säkerhetsrådet och där Iran har en plats i kommissionen för kvinnors status i samhället.
Förenta Nationerna är ett forum för diktaturer, ett forum med faktisk makt över olika skeenden i världen. Förenta Nationerna är också ett forum där Västvärldens frihetliga stater står och ser på när skurkstater massakrerar frihetsbegreppet.
Lika lite som du eller jag aktivt skulle delta i ett organisationsarbete där en stor del av de deltagande jobba för helt andra saker än du själv, bör Sverige vara aktiva i arbetet med FN. Vi har också sett bevis på att de mer "demokratiska" maktstrukturerna i organisationen inte fungerar. När Koffin Annan vägrade att låta NATO-flyg ingripa i Srebrenica och tvingade den nederländska FN-bataljonen på plats att titta på fick det till följd att Nederländernas regering fick avgå, medan Annan befodrades till generalsekreterare - och i Darfur och Zimbabwe tittar FN på, de vill inte göra sig skyldiga till att mobba de små staterna.
En av de många lösningar som finns på problemet är att bilda ett Demokratiernas Förbund. Frågan är då om DF ska arbeta i eller utanför FN. Om organisationen ska arbeta i FN bör den vara stark och enad runt de flesta frågor, för att agera som en front mot de odemokratiska inslagen i FN. Frågan är också vad organisationens mål ska vara, om den ska fortsätta som den demokratiska delen i FN gör nu; omfördela tillgångar och övervaka val och oroligheter, eller att istället arbeta för att aktivt införa demokrati i de stater som ännu inte nått dit. Då kanske alternativet att helt enkelt arbeta utanför FN är bättre? Att bygga en internationell federation från grunden, ett internationellt EU fast inte med mer makt än dagens FN. Ett perfekt Demokratiskt Förbund skulle självfallet utvecklas till en världsomspännande federalstat, men där är vi inte än på många, många år.
Hur tar vi då första steget mot ett Demokratiernas Förbund? Om DF ska jobba utanför FN bör kanske dess medlemsstater lämna FN, men då förlorar vi också både makt och antagligen insyn i WHO, IAEA och IMF. Så att föredra är nog att DF, till en början arbetar inifrån FN och där verkar för ett regelrätt avskaffande. FN kan med tiden ersättas helt av DF i och med att fler stater klarar av kraven för medlemskap, det hela blir som antagningsprocessen för EU.
Frågan om att avskaffa eller ens om att reformera FN har kännts väldigt tabu, men i och med att amerikanska tidningar nu börjat ta i ämnet och att en av de mest framstående politikerna i USA, Ron Paul, vill lämna organisationen helt och hållet kanske vi kan se ett ljus i tunneln inom en nära framtid.
Förenta Nationerna är ett forum för diktaturer, ett forum med faktisk makt över olika skeenden i världen. Förenta Nationerna är också ett forum där Västvärldens frihetliga stater står och ser på när skurkstater massakrerar frihetsbegreppet.
Lika lite som du eller jag aktivt skulle delta i ett organisationsarbete där en stor del av de deltagande jobba för helt andra saker än du själv, bör Sverige vara aktiva i arbetet med FN. Vi har också sett bevis på att de mer "demokratiska" maktstrukturerna i organisationen inte fungerar. När Koffin Annan vägrade att låta NATO-flyg ingripa i Srebrenica och tvingade den nederländska FN-bataljonen på plats att titta på fick det till följd att Nederländernas regering fick avgå, medan Annan befodrades till generalsekreterare - och i Darfur och Zimbabwe tittar FN på, de vill inte göra sig skyldiga till att mobba de små staterna.
En av de många lösningar som finns på problemet är att bilda ett Demokratiernas Förbund. Frågan är då om DF ska arbeta i eller utanför FN. Om organisationen ska arbeta i FN bör den vara stark och enad runt de flesta frågor, för att agera som en front mot de odemokratiska inslagen i FN. Frågan är också vad organisationens mål ska vara, om den ska fortsätta som den demokratiska delen i FN gör nu; omfördela tillgångar och övervaka val och oroligheter, eller att istället arbeta för att aktivt införa demokrati i de stater som ännu inte nått dit. Då kanske alternativet att helt enkelt arbeta utanför FN är bättre? Att bygga en internationell federation från grunden, ett internationellt EU fast inte med mer makt än dagens FN. Ett perfekt Demokratiskt Förbund skulle självfallet utvecklas till en världsomspännande federalstat, men där är vi inte än på många, många år.
Hur tar vi då första steget mot ett Demokratiernas Förbund? Om DF ska jobba utanför FN bör kanske dess medlemsstater lämna FN, men då förlorar vi också både makt och antagligen insyn i WHO, IAEA och IMF. Så att föredra är nog att DF, till en början arbetar inifrån FN och där verkar för ett regelrätt avskaffande. FN kan med tiden ersättas helt av DF i och med att fler stater klarar av kraven för medlemskap, det hela blir som antagningsprocessen för EU.
Frågan om att avskaffa eller ens om att reformera FN har kännts väldigt tabu, men i och med att amerikanska tidningar nu börjat ta i ämnet och att en av de mest framstående politikerna i USA, Ron Paul, vill lämna organisationen helt och hållet kanske vi kan se ett ljus i tunneln inom en nära framtid.
Klåfingrighet #3
I San Francicso vill några uttråkade och överbetalda politiker nu förbjuda hundar och andra små söta sällskapsdjur. Detta eftersom man är missnöjd med att många köper djuren och sedan inte klarar av att ta hand om dem. Men om du nu bor i San Francisco och ändå vill ha en luden liten vän är det bara att åka till grannkommun och hämta hem en valp eller kattunge därifrån istället...
söndag 1 augusti 2010
Obama är en katastrof!
En ny rapport från CATO bekräftar det jag alltid påpekat, Obamacare fungerar inte! Inte bara att den nya lagen vill höja skatter mellan 2010 och 2019 med $669 miljarder utan man menar också att lagen inte kommer att sätta ett stopp för växande försäkringskostnader (som Omamadministrationen så snällt lovat), utan amerikanen kommer snarare inte se någon större skillnad alls - förutom yngre och rikare och de som innan lagen valt att stå utanför systemet eller som köpt egna försäkringar (med detta tillkomer också det faktum att de miljoner amerikaner som varit nöjda med sina privata försäkringar inte får vara nöjda amerikaner längre). Och självfallet täcker systemet inte alla amerikaner heller. Allt är med andra ord som vanligt i Obamas Amerika.
fredag 30 juli 2010
Offer
Halvfilosofisk text jag skrev i trean.
Är man ett offer om man får lida för sin egen dumhet? Enligt samtiden är vi alla offer. Enligt samtiden är livet en plåga om man inte är rik och berömd, och när någon väl når de elitistiska höjderna engagerar sig stora delar av den grå massan för att göra även dennes liv till en plåga. Men i viss mån kan jag hålla med, mänskligheten är ett offer för sin egen dumhet. Om vi ser till individen så handlar det mer om ansvar under frihet, men när ett helt kollektiv med näst intill viljelösa varelser förslavar sig själva under illusioner och gamla dogmer, är vi då inte offer – även vi som väljer att inte delta? Var går gränsen mellan dumhet och otur, var går gränsen mellan sökandet efter trygghet och slavbeteende? Var går gränsen mellan att frivilligt hjälpa andra människor, och att av någon annan tvingas till det samma? Var går gränsen mellan tvång och frivillighet?
De flesta människor ser ett självklart svar på frågan om moderna offer;” det är muslimerna, eller i alla fall terroristerna om man ska vara politiskt korrekt.” Visst, fundamentalister (och teister över huvud taget) är enligt mig själv offer för sin egen ignorans. Men det är ändå inte hela sanningen, eftersom den sekulära världen i mångt och mycket är lika blind som den teistiska. Även om det är omedvetet så är gud det samma som materialistiska lögner och idoler. Alla har självfallet rätt att skapa sig sina egna gudar och sina egna meningar med livet, men ibland kan man undra om det verkligen rör sig om det egna valet (som å andra sidan, paradoxalt, inte existerar i egentlig mening). Val görs uteslutande av ett omedvetet kollektiv och människan har aldrig besuttit något som kan kallas för fri vilja. Arv och miljö spelar in på hur mycket vi är mottagliga för omvärlden, och vårt undermedvetna bestämmer därigenom hur vi ska agera – oberoende av vad vårt medvetna tror. Därav är vi alla offer, för mänsklig oduglighet, eller livets oduglighet, ty det finns inget levande ting med egen vilja. Men ändå lever vi vidare, samtidigt som vi tror oss kunna påverka andra på individuell basis när det i själva verket är slumpen som avgöra det avtryck som vi själva sätter på omvärlden. Vi tror oss välja vilka vi vill bli, välja vad vi vill uppnå med livet, men det hela bestäms av vår omvärld och vi kommer således vara lyckligt ovetande för alltid. Men kanske är det ändå en lycklig tillvaro, att vi faktiskt inte kan uppfatta världen som en helhet? För vem vet vad som döljer sig bakom den objektiva och den metafysiska sanningen?
Slutligen, är det en offerexistens att inte kunna se den universella verkligheten? Eller är det snarare en välsignelse? Att vi styrs av våra undermedvetanden, som i sin tur är dumma och logiskt separerade från våra medvetanden gör att våra medvetanden – vi, tror oss ha makt över det liv som i själva verket påverkas av andra liv, av andra viljelösa medvetanden som styrs av dumma och otämjbara undermedvetanden. Det hela gör oss till tämligen viljelösa offer för vår egen existens, - men samtidigt är vår existens i sig något högst eftersträvnadsvärt och underbart. Även om man inte kan påstå att den blir vad man gör den till, alla formas – ödet existerar inte men inte heller den egna viljan. Det enda som existerar är vi och den stora friktion, den enda verkligheten, som utgör våra liv och vår existens. Till skillnad från djur och andra ting så kan vi och våra liv, i utförande bemärkelse, formas, men ändock inte välja. Våra instinkter är den starkaste aspekten av och personifieringen av de viljelösa skal vi är – eller som vi tror oss vara.
Sanningen må dock vara att man inte bör bry sig nämnvärt om vår omvärld, i den mening att världen som sådan existerar utanför våra epistemologiska resonemang. Slutsatsen blir således enkel. Vi är viljelösa offer för vår existens och för det osynliga kollektiv och orubbliga slavmentalitet som bildar oss själva och vår värld. Världen i sig kan vi oftast inte förstå – och om det hela är en positiv egenskap att kunna skilja på objektiv verklighet och neurologisk etikexistens eller ej låter jag vara osagt, eftersom jag själv fortfarande tillhör den stora friktionen. Livet. Och ingen kommer i övrigt komma till insikt i vad jag skriver om. Allt förblir som vanligt. Och det är väl, i slutändan, bra. Eller? Vad är livet? Frågeställningen leder mig sömlöst in på en annan frågeställning som behandlar själva livets existensberättigande. Är livet heligt eller onödigt? Om livet i randiansk mening verkligen existerar så går det också ut på att finna lycka utan några gruppmoraliska hinder – rationell egoism. Enligt många religioner går det ut på fruktan. Vad vi väljer att tro väljer vi inte. Vårt undermedvetna väljer det vi tror oss vilja välja, men samtidigt är de det undermedvetna som är själva troendet – som självklart kan bräckas med hjälp av påverkan från andra existenser. Ödet existerar inte. Nu ska jag sova.
Är man ett offer om man får lida för sin egen dumhet? Enligt samtiden är vi alla offer. Enligt samtiden är livet en plåga om man inte är rik och berömd, och när någon väl når de elitistiska höjderna engagerar sig stora delar av den grå massan för att göra även dennes liv till en plåga. Men i viss mån kan jag hålla med, mänskligheten är ett offer för sin egen dumhet. Om vi ser till individen så handlar det mer om ansvar under frihet, men när ett helt kollektiv med näst intill viljelösa varelser förslavar sig själva under illusioner och gamla dogmer, är vi då inte offer – även vi som väljer att inte delta? Var går gränsen mellan dumhet och otur, var går gränsen mellan sökandet efter trygghet och slavbeteende? Var går gränsen mellan att frivilligt hjälpa andra människor, och att av någon annan tvingas till det samma? Var går gränsen mellan tvång och frivillighet?
De flesta människor ser ett självklart svar på frågan om moderna offer;” det är muslimerna, eller i alla fall terroristerna om man ska vara politiskt korrekt.” Visst, fundamentalister (och teister över huvud taget) är enligt mig själv offer för sin egen ignorans. Men det är ändå inte hela sanningen, eftersom den sekulära världen i mångt och mycket är lika blind som den teistiska. Även om det är omedvetet så är gud det samma som materialistiska lögner och idoler. Alla har självfallet rätt att skapa sig sina egna gudar och sina egna meningar med livet, men ibland kan man undra om det verkligen rör sig om det egna valet (som å andra sidan, paradoxalt, inte existerar i egentlig mening). Val görs uteslutande av ett omedvetet kollektiv och människan har aldrig besuttit något som kan kallas för fri vilja. Arv och miljö spelar in på hur mycket vi är mottagliga för omvärlden, och vårt undermedvetna bestämmer därigenom hur vi ska agera – oberoende av vad vårt medvetna tror. Därav är vi alla offer, för mänsklig oduglighet, eller livets oduglighet, ty det finns inget levande ting med egen vilja. Men ändå lever vi vidare, samtidigt som vi tror oss kunna påverka andra på individuell basis när det i själva verket är slumpen som avgöra det avtryck som vi själva sätter på omvärlden. Vi tror oss välja vilka vi vill bli, välja vad vi vill uppnå med livet, men det hela bestäms av vår omvärld och vi kommer således vara lyckligt ovetande för alltid. Men kanske är det ändå en lycklig tillvaro, att vi faktiskt inte kan uppfatta världen som en helhet? För vem vet vad som döljer sig bakom den objektiva och den metafysiska sanningen?
Slutligen, är det en offerexistens att inte kunna se den universella verkligheten? Eller är det snarare en välsignelse? Att vi styrs av våra undermedvetanden, som i sin tur är dumma och logiskt separerade från våra medvetanden gör att våra medvetanden – vi, tror oss ha makt över det liv som i själva verket påverkas av andra liv, av andra viljelösa medvetanden som styrs av dumma och otämjbara undermedvetanden. Det hela gör oss till tämligen viljelösa offer för vår egen existens, - men samtidigt är vår existens i sig något högst eftersträvnadsvärt och underbart. Även om man inte kan påstå att den blir vad man gör den till, alla formas – ödet existerar inte men inte heller den egna viljan. Det enda som existerar är vi och den stora friktion, den enda verkligheten, som utgör våra liv och vår existens. Till skillnad från djur och andra ting så kan vi och våra liv, i utförande bemärkelse, formas, men ändock inte välja. Våra instinkter är den starkaste aspekten av och personifieringen av de viljelösa skal vi är – eller som vi tror oss vara.
Sanningen må dock vara att man inte bör bry sig nämnvärt om vår omvärld, i den mening att världen som sådan existerar utanför våra epistemologiska resonemang. Slutsatsen blir således enkel. Vi är viljelösa offer för vår existens och för det osynliga kollektiv och orubbliga slavmentalitet som bildar oss själva och vår värld. Världen i sig kan vi oftast inte förstå – och om det hela är en positiv egenskap att kunna skilja på objektiv verklighet och neurologisk etikexistens eller ej låter jag vara osagt, eftersom jag själv fortfarande tillhör den stora friktionen. Livet. Och ingen kommer i övrigt komma till insikt i vad jag skriver om. Allt förblir som vanligt. Och det är väl, i slutändan, bra. Eller? Vad är livet? Frågeställningen leder mig sömlöst in på en annan frågeställning som behandlar själva livets existensberättigande. Är livet heligt eller onödigt? Om livet i randiansk mening verkligen existerar så går det också ut på att finna lycka utan några gruppmoraliska hinder – rationell egoism. Enligt många religioner går det ut på fruktan. Vad vi väljer att tro väljer vi inte. Vårt undermedvetna väljer det vi tror oss vilja välja, men samtidigt är de det undermedvetna som är själva troendet – som självklart kan bräckas med hjälp av påverkan från andra existenser. Ödet existerar inte. Nu ska jag sova.
Obamanomics goes svenska apotek
Åter igen gnälls det på apoteksreformen och åter igen hamnar det där med personligt ansvar i skuggan. Det hela påminner väldigt mycket om SMS-lånen; vuxna människor glömmer bort att de inte är stenrika och spenderar glatt likt Obamanomics. När man sedan upptäcker att man nu inte har råd med det nödvändiga, vems fel är det då? Jo, statens såklart? Vem ska ta hand om dig om inte staten?
Tjurfäktningen i Spanien
Äntligen har så tjurtortyr förbjudits i spanska Katalonien. Även om flertalet andra delregioner har visat intresse i frågan tror jag att det dröjer lång tid innan Spaniens tredje region tar beslutet. Men ett steg i rätt riktning är det=)
söndag 25 juli 2010
Arvikafestivalen och personligt ansvar
Helt tydligt saknar folket bakom Arvikafestivalen och Galaxen nödvändigt och grundläggande ekonomiskt tänk. Redan förra året hade ekonomin börjat tryta, men man förutsåg att Depeche Mode, Nine Inch Nails och Korn skulle ge utdelning - vilket de också gjorde. Inför årets festivals första bandsläpp satt många förväntansfulla syntare och industrirockare framför skärmarna och väntade, självklart var vi i Camp Fäbod mycket förväntansfulla, och vad är det vi får se? Takida och Babyshambles...
Arrangörerna har själva, stolt bör tilläggas, proklamerat att de medvetet valt att lämna Arvikas syntinriktning bakom sig för att istället nå ut till en bredare, elektronisk, publik. Vad nu Takida och Babyshambles har med elektronisk musik att göra vet jag inte, men tanken kanske är bra om man tror att det är ekonomiskt gångbart att svika sina rötter för att istället ta upp mainstreamkampen med giganter såsom Peace and Love, Way out West och Roskilde.
Nej, Arvika svek sina trognaste fans genom att vända den "riktiga" Arvikamusiken ryggen, fansen svarade genom att vända festivalen ryggen och nu får festivalen ta konsekvenserna. Allt är i sin ordning.
Arrangörerna har själva, stolt bör tilläggas, proklamerat att de medvetet valt att lämna Arvikas syntinriktning bakom sig för att istället nå ut till en bredare, elektronisk, publik. Vad nu Takida och Babyshambles har med elektronisk musik att göra vet jag inte, men tanken kanske är bra om man tror att det är ekonomiskt gångbart att svika sina rötter för att istället ta upp mainstreamkampen med giganter såsom Peace and Love, Way out West och Roskilde.
Nej, Arvika svek sina trognaste fans genom att vända den "riktiga" Arvikamusiken ryggen, fansen svarade genom att vända festivalen ryggen och nu får festivalen ta konsekvenserna. Allt är i sin ordning.
måndag 19 juli 2010
Valtest #2
Har gjort Aftonbladets valtest och precis som med alla andra valtest är det utformat lite galet. Att jag vill avskaffa RUT betyder inte att jag är såsse, utan att jag hellre ser en regelrätt skattereform istället för skattefinansierade avdrag inom vissa utvalda sektioner.
Att jag inte tror att konkurrens mellan kommunala och privata skolor "ökar kvaliteten på utbildningen" beror inte på att jag är kommunist och hatar privata alternativ, utan att dagens system med kommunala skolor och undermåliga friskolor som stödjer sig på skattepengar helt enkelt inte tillåter förbättringar större än den grad att de kanske får kyckling på matbordet på en friskola medan ungarna i den kommunala käkar gröt.
Att jag vill att Sverige ska minska bidraget till u-länder beror inte på att jag är Sverigedemokrat, utan att jag tror att öppna gränser och total frihandel är långt mycket mer effektivt än bistånd.
Testets skala är också den väldigt (väldigt, väldigt, skitväldigt) dum. Här är "progressiv" motsatsen till "konservativ". Vart man står ekonomiskt beskrivs genom "socialekonomisk vänster" respektive höger. Skalan gör mig virrig, vart hamnar man om man är liberal, statist eller centrist då? Som liberal hamnar man på den konservativa delen av socialekonomisk höger och kommer närmast Centerpartiet. Som statist är man tydligen progressiv och socialekonomiskt vänster.
Nej, tacka vet jag World's Smallest Political Quiz. Skulle gärna se att någon svensk tidning tog den och "anpassade" den för svensk politik.
Att jag inte tror att konkurrens mellan kommunala och privata skolor "ökar kvaliteten på utbildningen" beror inte på att jag är kommunist och hatar privata alternativ, utan att dagens system med kommunala skolor och undermåliga friskolor som stödjer sig på skattepengar helt enkelt inte tillåter förbättringar större än den grad att de kanske får kyckling på matbordet på en friskola medan ungarna i den kommunala käkar gröt.
Att jag vill att Sverige ska minska bidraget till u-länder beror inte på att jag är Sverigedemokrat, utan att jag tror att öppna gränser och total frihandel är långt mycket mer effektivt än bistånd.
Testets skala är också den väldigt (väldigt, väldigt, skitväldigt) dum. Här är "progressiv" motsatsen till "konservativ". Vart man står ekonomiskt beskrivs genom "socialekonomisk vänster" respektive höger. Skalan gör mig virrig, vart hamnar man om man är liberal, statist eller centrist då? Som liberal hamnar man på den konservativa delen av socialekonomisk höger och kommer närmast Centerpartiet. Som statist är man tydligen progressiv och socialekonomiskt vänster.
Nej, tacka vet jag World's Smallest Political Quiz. Skulle gärna se att någon svensk tidning tog den och "anpassade" den för svensk politik.
söndag 18 juli 2010
Ett frihetsparti!
För exakt en vecka sedan publicerade Jan Källberg en trevlig och positiv artikel på DagensPSoch efterfrågade ett nytt frihetligt parti i Sverige, och jag förstår honom. I artikeln radar han upp 15 exempel på punkter som detta parti skulle kunna ta till sig.
I mångt och mycket håller jag med Källberg, men listan lämnar ändå mycket att önska. Första delen av listan handlar om att göra det lättare för folk att äga, men han går inte hela vägen. Istället för Källbergs höga tak på antalet vapen man får äga, hur mycket du får tjäna utan att deklarera och vad du får sälja till andra - varför inte avskaffa allt vad vapenlicenser och alkohollicenser heter?
Källberg nämner också kommunaliserad polis (en fråga där jag går stick i stäv med Folkpartiet), presstödets avskaffande och ett flertal andra godbitar som är för mina öron vad höga skatter verkar vara för Lars Ohlys.
Det enda jag inte är helt nöjd med (bortsett från att Källberg känns lite för "mesig" ibland) är kravet på att offentligt anställda som begår brott ska straffas hårdare än andra. Han menar att dessa har allmänhetens förtroende men jag anser inte att en lärare på en kommunal skola ska få sin p-böter dubblad bara för att denne jobbar på Stiernhööksgymnasiet istället för Falu Fri.
Men i övrigt, bra skrivet Jan!
I mångt och mycket håller jag med Källberg, men listan lämnar ändå mycket att önska. Första delen av listan handlar om att göra det lättare för folk att äga, men han går inte hela vägen. Istället för Källbergs höga tak på antalet vapen man får äga, hur mycket du får tjäna utan att deklarera och vad du får sälja till andra - varför inte avskaffa allt vad vapenlicenser och alkohollicenser heter?
Källberg nämner också kommunaliserad polis (en fråga där jag går stick i stäv med Folkpartiet), presstödets avskaffande och ett flertal andra godbitar som är för mina öron vad höga skatter verkar vara för Lars Ohlys.
Det enda jag inte är helt nöjd med (bortsett från att Källberg känns lite för "mesig" ibland) är kravet på att offentligt anställda som begår brott ska straffas hårdare än andra. Han menar att dessa har allmänhetens förtroende men jag anser inte att en lärare på en kommunal skola ska få sin p-böter dubblad bara för att denne jobbar på Stiernhööksgymnasiet istället för Falu Fri.
Men i övrigt, bra skrivet Jan!
tisdag 13 juli 2010
måndag 12 juli 2010
Littorinaffären
Alla verkar uttala sig om detta, då ska väl jag också göra det?
För det första är det väldigt synd att Almedalens avslut skulle handla om vad en minister kan ha gjort för fyra år sedan, istället för att handla om den politik som diskuterats på Gotland. Att Littorin avgår är dock rätt, om det nu visar sig att han agerat olagligt enligt svensk lag (även om brottet antagligen är preskriberat). Å andra sidan anser jag inte att sexköp är fel, men om man sitter i en regering som aktivt motarbetar människors rätt till sin egen kropp och avtalsfriheten bör man således avgå om man nu sitter på den sortens dubbelmoral.
Vad som också är väldigt synd, bortsett från det faktum att svenskar verkar tycka det är mer intressant med politikers privata affärer än med det stundande valet, är att skittidningen Aftonbladet också har dragit in Littorins påstådda sexchattande i spekulationerna. Sexchattande är, såvitt jag vet, inte olagligt och knappast omoraliskt.
Nej, Littorin har varit en duktig minister och jag kommer minnas honom som en bra man som lidit av en svår skilsmässa och enorm ryktesspridning.
Lycka till med allt du nu tar dig för Sven-Otto!=)
För det första är det väldigt synd att Almedalens avslut skulle handla om vad en minister kan ha gjort för fyra år sedan, istället för att handla om den politik som diskuterats på Gotland. Att Littorin avgår är dock rätt, om det nu visar sig att han agerat olagligt enligt svensk lag (även om brottet antagligen är preskriberat). Å andra sidan anser jag inte att sexköp är fel, men om man sitter i en regering som aktivt motarbetar människors rätt till sin egen kropp och avtalsfriheten bör man således avgå om man nu sitter på den sortens dubbelmoral.
Vad som också är väldigt synd, bortsett från det faktum att svenskar verkar tycka det är mer intressant med politikers privata affärer än med det stundande valet, är att skittidningen Aftonbladet också har dragit in Littorins påstådda sexchattande i spekulationerna. Sexchattande är, såvitt jag vet, inte olagligt och knappast omoraliskt.
Nej, Littorin har varit en duktig minister och jag kommer minnas honom som en bra man som lidit av en svår skilsmässa och enorm ryktesspridning.
Lycka till med allt du nu tar dig för Sven-Otto!=)
söndag 11 juli 2010
Förbjud inte kamphundar!
Läser i dagens nätbilaga av Expressen att Mats Odell (kd) vill förbjuda kamphundar. Han är vare sig ensam eller först om att påpeka att kamphundar är farliga, det hela är snarare ett utspel för att vinna några extra familjeröster innan valet.
Men är det verkligen hundarna som är farliga, eller kan det kanske vara ägarna som är? Som en av NRA:s slogans säger; "Guns don't kill people, people kill people". Istället bör man, om man nu känner att man måste göra något, kräva licens för att äga kamphundar. Domstolar ska också kunna dra in sagda licenser om det anses nödvändigt.
Som sagt, det är knappast hunden i sig som är farlig utan idioten som "håller" i kopplet.
Men är det verkligen hundarna som är farliga, eller kan det kanske vara ägarna som är? Som en av NRA:s slogans säger; "Guns don't kill people, people kill people". Istället bör man, om man nu känner att man måste göra något, kräva licens för att äga kamphundar. Domstolar ska också kunna dra in sagda licenser om det anses nödvändigt.
Som sagt, det är knappast hunden i sig som är farlig utan idioten som "håller" i kopplet.
fredag 2 juli 2010
Svensk avundsjuka
Är fortfarande på Peace and Love. Igår debatterade jag globala skatter med en virrig representant från Global Rättvisa Nu och hann också med att se både Kent och Messhuggah. Idag blir det mer kampanjande och förhoppningsvis ska både As I Lay Dying och Billy Talent ses^^
Ni som inte är i Borlänge kan ju alltid njuta lite av den svenska avundsjukan=)
Ni som inte är i Borlänge kan ju alltid njuta lite av den svenska avundsjukan=)
fredag 25 juni 2010
I brist på annat^^
Fortsätter med blogguppehållet ett tag till. Nästa vecka drar Peace and Love igång och jag kommer kampanja tillsammans med Liberala ungdomsförbunden och annat folk från Alliansens ungdomsförbund. Om det hinns med ska jag också se Avatar, Mary Fay, Kent, As I Lay Dying, Katatonia, Sonata Arctica, Adept och såklart Jay Z - även om jag inte gillar honom..
lördag 19 juni 2010
Sämre smak i munnen
Jag läser dagens ledare i DT om hur Cloetta "accepterar" barnarbete. Pernilla Ohlin får det att låta värre än vad det egentligen är. För visst, jag gillar inte barnarbete heller, men vad har ungarna egentligen för alternativ?
Alternativet är prositution, och självfallet är väl "långa dagar i hög värme och i förorenad luft" att föredra framför att ett barn säljer sexuella tjänster? Jag förstår hur Pernilla resonerar men det hon måste förstå är att barn i fattiga länder oftast inte kan leva på samma villkor som barnen gör i Sverige. Pernilla tycker bland annat att Cloettas informationschef, Kristina Björks jämförelse mellan barnarbete och 1800-talets Sverige är "cyniskt och grymt". Jag gissar att hon vill komma till att Cloetta och andra företag inte bryr sig nämnvärt om barnen, men frågan är om sanningen måhända är den motsatta.
I samma ledare hyllar Pernilla Fairtrade. Ett företag som sponsrar småskaliga odlingar och bromsar större projekt. De sätter vördnad för miljön framför människors chans att växa, till exempel genom användandet av GMO.
Nej Pernilla, du har säkert goda avsikter men det här håller inte. För vad är egentligen alternativet? Vad vill du att barnen gör istället? Gå i skolan? Jo, det vill jag med men ungarnas respektive hemstater och dess landsmän kommer aldrig få så mycket pengar att de kan starta statliga eller privata skolor om du börjar bojkotta dem.
Och alla de som svälter till följd av att det blir svårare och svårare att satsa på storskaliga odlingar? Ska de straffas för att de är lika mycket miljöbovar (inte nödvändigtvis) som vi var för 200 år sedan?
Alternativet är prositution, och självfallet är väl "långa dagar i hög värme och i förorenad luft" att föredra framför att ett barn säljer sexuella tjänster? Jag förstår hur Pernilla resonerar men det hon måste förstå är att barn i fattiga länder oftast inte kan leva på samma villkor som barnen gör i Sverige. Pernilla tycker bland annat att Cloettas informationschef, Kristina Björks jämförelse mellan barnarbete och 1800-talets Sverige är "cyniskt och grymt". Jag gissar att hon vill komma till att Cloetta och andra företag inte bryr sig nämnvärt om barnen, men frågan är om sanningen måhända är den motsatta.
I samma ledare hyllar Pernilla Fairtrade. Ett företag som sponsrar småskaliga odlingar och bromsar större projekt. De sätter vördnad för miljön framför människors chans att växa, till exempel genom användandet av GMO.
Nej Pernilla, du har säkert goda avsikter men det här håller inte. För vad är egentligen alternativet? Vad vill du att barnen gör istället? Gå i skolan? Jo, det vill jag med men ungarnas respektive hemstater och dess landsmän kommer aldrig få så mycket pengar att de kan starta statliga eller privata skolor om du börjar bojkotta dem.
Och alla de som svälter till följd av att det blir svårare och svårare att satsa på storskaliga odlingar? Ska de straffas för att de är lika mycket miljöbovar (inte nödvändigtvis) som vi var för 200 år sedan?
Fördelningspolitik
Fördelningspolitik à la Sverige
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr
De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".
En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.
Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.
Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!
– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.
– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.
– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!
De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.
Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:
Det fattas 520 Kr...
söndag 13 juni 2010
Sp07
Ett stort tack till Sp07 och alla de lärare som stått ut med oss under åren som gått. I Sp07 har jag utvecklats och funnit mig själv, samt vunnit vänner för livet. En klass jag aldrig kommer glömma.
Särskillt stort tack till Emelie Björklund, Andreas Olovsson, Anna-Sara Thimberg, Johanna Rosenberg och Johanna Ingels som är några av de absolut bästa vänner jag någonsin haft!
Alexander Björkman
Amanda Leijonborg
Anders Dahlin
Andreas Olovsson
Anna-Sara Thimberg
Carl-Olof Holfve
Caroline Ollas
Carolina Riesbeck
Elin Rosén
Emelie Björklund
Erik Laggar
Johan Gärtner
Johan Sand
Johanna Ingels
Johanna Rosenberg
Linda Staaf
Linnéa Laggar
Maria Flink
Mattias Ahlman
Niklas Stoors
Saj Melker
Simon Sköld
Särskillt stort tack till Emelie Björklund, Andreas Olovsson, Anna-Sara Thimberg, Johanna Rosenberg och Johanna Ingels som är några av de absolut bästa vänner jag någonsin haft!
Alexander Björkman
Amanda Leijonborg
Anders Dahlin
Andreas Olovsson
Anna-Sara Thimberg
Carl-Olof Holfve
Caroline Ollas
Carolina Riesbeck
Elin Rosén
Emelie Björklund
Erik Laggar
Johan Gärtner
Johan Sand
Johanna Ingels
Johanna Rosenberg
Linda Staaf
Linnéa Laggar
Maria Flink
Mattias Ahlman
Niklas Stoors
Saj Melker
Simon Sköld
lördag 12 juni 2010
För jag har tagit studenten!
Så var det klart. Efter tre år på Stiernhöök behöver jag nu aldrig återvända till någon av skolans lektionssalar. Kul men samtidigt rätt sorgligt. Sp07 har varit en grym klass, sedan må det vara allmänt känt att jag uppskattat folket där i mer som kompisar än som klasskompisar=)
Också lärarna har varit underbara, där speciellt PJ kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
Nu väntar jobb, flytt och festande med Saj, Emelie, Rosenberg och alla andra som jag lärt mig älska under mina tre år på gymnasiet!
Också lärarna har varit underbara, där speciellt PJ kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
Nu väntar jobb, flytt och festande med Saj, Emelie, Rosenberg och alla andra som jag lärt mig älska under mina tre år på gymnasiet!
måndag 7 juni 2010
Rework the World
Har under de senaste dagarna besökt Rework the World - en total besvikelse. Bortsett från några få ljuspunkter när det kom till talare, Birgitta Ohlsson samt en lyckad debatt med en palestinsk Hamaskramare var det mer eller mindre slöseri med tid.
Den stundande skolavslutningen tvingar mig hur som helst att lägga bloggen åt sidan ett tag till.
Den stundande skolavslutningen tvingar mig hur som helst att lägga bloggen åt sidan ett tag till.
fredag 4 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Go Santos!
Första omgången i det colombianska presidentvalet är klar och resultatet är, bortsett från att vara ett bra resultat, föga förvånande. Den konservative, före detta försvarsministern Juan Manuel Santos körde över sin "störste" motståndare, gröningen Antanas Mockus.
Jag är ett stort fan av president Uribe och tror att fyra år med Santos, som kommer fortsätta med nuvarande presidentens politik, kan leda till nya framsteg i kampen mot FARC. Ikväll firar jag med ett glas vin, eller två.
Jag är ett stort fan av president Uribe och tror att fyra år med Santos, som kommer fortsätta med nuvarande presidentens politik, kan leda till nya framsteg i kampen mot FARC. Ikväll firar jag med ett glas vin, eller två.
fredag 28 maj 2010
Eurovision
Anna åkte, inte helt oväntat, ut. Hon sjunger bra och hon ser bra ut. Salem al Fakir sjunger och ser bättre ut - plus att han har både utstrålning och scenvana som Anna kan se sig i skyarna efter. Men varför van hon då? Av samma anledning som Carola vann; svenskarna röstar med hjärtat istället för örat.
Som väntat så skriker nu folk att Sverige ska dra sig ur hela tävlingen (kan jämföras med att Sverige skulle lämnat FIFA när vi missade VM). Det hela är sjukt larvigt. ESC är en trevlig tävling där musiker från hela Europa träffas och tävlar under ett lättsamt och fint sätt. Europeisk gemenskap när den är som bäst. Israelerna har varit bäst på det här med "gemenskap", 2000 viftade "Ping-pong" (som i övrigt framförde ett av de sämsta "musikaliska" stycken jag någonsin genomlidit) med Syriens flagga och förra året uppträde en israel och en palestinier sida vid sida.
Nej, Sverige ska självklart vara kvar i ESC, det är bara en kul lek!=)
Som väntat så skriker nu folk att Sverige ska dra sig ur hela tävlingen (kan jämföras med att Sverige skulle lämnat FIFA när vi missade VM). Det hela är sjukt larvigt. ESC är en trevlig tävling där musiker från hela Europa träffas och tävlar under ett lättsamt och fint sätt. Europeisk gemenskap när den är som bäst. Israelerna har varit bäst på det här med "gemenskap", 2000 viftade "Ping-pong" (som i övrigt framförde ett av de sämsta "musikaliska" stycken jag någonsin genomlidit) med Syriens flagga och förra året uppträde en israel och en palestinier sida vid sida.
Nej, Sverige ska självklart vara kvar i ESC, det är bara en kul lek!=)
Inte så oväntat
SSU har publicerat en karikatyr på påven och Sveriges katoliker blir genast kränkta. Känner ni igen det? Maria Hasselgren, pressansvarig vid Svenska katolska kyrkan säger att "Majoriteten av katolikerna i Sverige tillhör en socialt utsatt grupp, många är arbetslösa och nysvenskar. En sådan här bild gör dem oerhört kränkta och sårade." - menar hon att man bara får skämta om och kritisera majoriteter?
måndag 24 maj 2010
Självförsvar
Läser i Expressen att en man misshandlat en våldtäktsman grovt, efter att denne tagit sig in i lägenheten där mannens fru befann sig och där försökt våldföra sig på henne. Nu kan båda dömas.
Hur bör lagstiftningen egentligen se ut när det kommer till självförsvar och försvar av egendom? Våldtäktsmannen försökte sig inte bara på en våldtäkt, utan tog sig också olovligt in i parets lägenhet - självklart har mannen all rätt i världen att försvara sin fru och sin egendom.
Mannen som räddade sin fru kommer antagligen dömmas för grov misshandel, men ska det verkligen räknas som misshandel när denne, dels, gjorts vad som krävts för att försvara sig? Våldtäktsmannen gjorde det aktiva valet att ta sig in i på en annan individs egendom och där försökte han också våldföra sig på en annan människa. Våldtäktsmannen hade ett val, och han valde att missbruka sin frihet.
Jag är inte säker, men ack så tveksam...
Hur bör lagstiftningen egentligen se ut när det kommer till självförsvar och försvar av egendom? Våldtäktsmannen försökte sig inte bara på en våldtäkt, utan tog sig också olovligt in i parets lägenhet - självklart har mannen all rätt i världen att försvara sin fru och sin egendom.
Mannen som räddade sin fru kommer antagligen dömmas för grov misshandel, men ska det verkligen räknas som misshandel när denne, dels, gjorts vad som krävts för att försvara sig? Våldtäktsmannen gjorde det aktiva valet att ta sig in i på en annan individs egendom och där försökte han också våldföra sig på en annan människa. Våldtäktsmannen hade ett val, och han valde att missbruka sin frihet.
Jag är inte säker, men ack så tveksam...
söndag 23 maj 2010
Klåfingrighet #2
Klåfingret har slagit till igen!
Nu har ett gäng amerikaner hastigt och lustigt kommit fram till att varmkorvar inte borde få säljas, om de inte designas om för att förhindra kvävning. Att det är fler amerikaner som träffas och dödas av blixten varje år, än vad det är som kvävs av varmkorv verkar inte vara något som dessa klåfingrar bryr sig om.
torsdag 20 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
Tvärt emot dagen!
Samhällsdebattören och nationalekonomen Paul Krugman gör i sin opinionsartikel om BP-läckan samma, riktigt tragiska, felsteg som större delen av världspressen och bloggosfären gjort när de diskuterats finanskris; man skyller på fel aktör!
Krugman menar att oljeläckaget utanför USA:s sydkust är ett bevis på att libertarianism inte fungerar. Att libertarianer ställer sig emot statlig intervention och ett begränsat företagsansvar menar Krugman att ideologin aldrig skulle fungera. Den republikanske senatorn Lisa Murkowski röstade i veckan emot en proposition om att höja den skatt som oljeföretag betalar, som det är meningen att staten ska använda vid oljeolyckor.
Krugman skriver att de låga skatterna samt regeringens ständiga löften om att undsätta oljeföretag som klantat till det, gör att sagda företag inte känner sig manade att ta ansvar för den skada dess produktion kan åstadkomma. Att libertarianer just motsätter sig dessa skatter och statligt ingripande är något som herr Kruger helt missat. Om staten lovat att inte hjälpa oförsiktiga företag, samt stiftat en lag som säger att företagen måste stå för den skada de åstadkommit själva, hade vi troligen inte sett oljeläckan utanför den amerikanska kusten. Med andra ord bör man alltså skylla händelsen på, bortsett från BP själva, den demokratiska regeringen (även GOP har dragit sitt strå till stacken).
På samma sätt har nyliberalismen beskyllts kors och tvärs för finanskrisen. När det faktum att finanskrisen berodde på oförsiktiga riksbanker med makt (socialism) och klåfingriga regeringar (socialism) undrar jag hur det kan komma sig att nyliberalismen får ta skulden, antagligen eftersom socialisterna aldrig kommer inse hur otroligt fel de har=)
Krugman menar att oljeläckaget utanför USA:s sydkust är ett bevis på att libertarianism inte fungerar. Att libertarianer ställer sig emot statlig intervention och ett begränsat företagsansvar menar Krugman att ideologin aldrig skulle fungera. Den republikanske senatorn Lisa Murkowski röstade i veckan emot en proposition om att höja den skatt som oljeföretag betalar, som det är meningen att staten ska använda vid oljeolyckor.
Krugman skriver att de låga skatterna samt regeringens ständiga löften om att undsätta oljeföretag som klantat till det, gör att sagda företag inte känner sig manade att ta ansvar för den skada dess produktion kan åstadkomma. Att libertarianer just motsätter sig dessa skatter och statligt ingripande är något som herr Kruger helt missat. Om staten lovat att inte hjälpa oförsiktiga företag, samt stiftat en lag som säger att företagen måste stå för den skada de åstadkommit själva, hade vi troligen inte sett oljeläckan utanför den amerikanska kusten. Med andra ord bör man alltså skylla händelsen på, bortsett från BP själva, den demokratiska regeringen (även GOP har dragit sitt strå till stacken).
På samma sätt har nyliberalismen beskyllts kors och tvärs för finanskrisen. När det faktum att finanskrisen berodde på oförsiktiga riksbanker med makt (socialism) och klåfingriga regeringar (socialism) undrar jag hur det kan komma sig att nyliberalismen får ta skulden, antagligen eftersom socialisterna aldrig kommer inse hur otroligt fel de har=)
måndag 17 maj 2010
Kommunalt slöseri!
Både förundras och förargas över Rättvik kommuns beslut att sponsra IFK Rättvik Bandy med 100.000sek/år under en period på tre år. Arbetet med både arena och elitseriesatsning har skötts privat på ett mycket bra sätt, ser inte det nödvändiga i att nu kommunen ska blanda sig i. Det finns så mycket annat kommunen kan lägga pengarna på, en liten skattesänkning är en av dem.
Klåfingrighet #1
2005 infördes rökförbudet på alla serveringsställen i Sverige. Jag har full förståelse för beslutets bakomliggande orsaker, men tror inte att det är rätt väg att gå. Istället för att lagstifta om vad som får göras inne på privata pubar borde man låta ägarna själva besluta om rökförbud eller inte, helt enkelt låta marknaden bestämma. Medan vissa skulle välja de rökfria alternativen skulle andra välja att gå dit där de faktiskt får röka.
Nu vill statens folkhälsoinstitut förbjuda rökning utanför sagda serveringsställen också. I DN säger man bland annat att "det blev mycket bättre efter rökförbudet". Vad som blivit bättre framgår inte, utom att det blivit rökfritt och att rökare tydligen också gillar den rena luften.
Självfallet är det trevligare att andas in luft utan rökarnas rök i, men det skulle man lätt kunna göra om man väljer att gå till en rökfri pub istället för en frirökningspub.
Jag hoppas innerligt att detta klåfingerförslag inte blir verklighet, lika mycket som jag hoppas att rökförbudet på serveringsställen rivs upp och ersätts med rätten för privata företagare att fritt bestämma över hur man vill sköta sitt företag. Eventuellt skulle nuvarande lagstiftning kunna ersättas med en kommunal variant, där kommuner ges rätten att besluta över rökförbudets vara eller icke vara istället för staten.
söndag 16 maj 2010
En dansk skalle
Noterar att Nya Wermlandstidningen går emot den svenska journalistströmmen och faktiskt tar upp överfallet mot Vilks och yttrandefriheten på ett "seriöst" vis. Önskar fler journalister insåg det allvarliga med grundlagsbrott.
lördag 15 maj 2010
Yttrandefrihet och Centerpartiet
Åter igen har yttrandefriheten åkt på stryk, och återigen är det eldsjälen Lars Vilks som får ta den största smällen. Jag tycker det är synd att människor inte kan acceptera det fria ordet, som måste få gälla alla.
Också mumintroll såsom centerpartistiske riksdagskandidaten Ove Svidén måste få hållas, även om deras idéer är obehagliga.
Vad centern beträffar förundras jag lite över deras koll på sig själva. Svidén är inte den förste "färgstarke" politikern som verkat i partiet, ni minns väl Mahmoud Aldebe?
Också mumintroll såsom centerpartistiske riksdagskandidaten Ove Svidén måste få hållas, även om deras idéer är obehagliga.
Vad centern beträffar förundras jag lite över deras koll på sig själva. Svidén är inte den förste "färgstarke" politikern som verkat i partiet, ni minns väl Mahmoud Aldebe?
måndag 10 maj 2010
Ida, Ida, Ida....
Detta är enbart patetiskt. Vette fan om jag inte emigrerar om vänstern tar makten i september...
lördag 8 maj 2010
Industri....nehe....
För ett par sekunder trodde jag att überheta Miley Cyrus hade lämnat kommersialismen bakom sig och faktiskt skapat lite mysig electroindustri. Men ack så fl jag hade, drömmen krossades efter tio sekunder, det underbara Marilyn Manson-introt förvandlades till det vanliga Britney Spears-tramset. Videon var i alla fall snygg...
Vad är det med folk och mainstream egentligen?:P
Vad är det med folk och mainstream egentligen?:P
Unionen nedvärderar jobb
Unionen har startat igång kampanjen "Sveriges tråkigaste jobb" som helt enkelt går ut på att nedvärdera helt vanliga jobb. Kul^^
Bra Camilla!
Riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp) höjer nu sin röst för att legalisera sexköp. I skillnad mot centern, där sexdebatten länge varit öppen och allmänt accepterad medan den i Folkpartiet har funnits, men aldrig blivit just accepterad.
I somras beslöt LUF:s kongress att inte ta direkt ställning till ett avkriminaliserade av sexköp, en mängd luffare reserverade sig mot beslutet men LUF:s officiella linje är fortfarande att sexköpslagen skall vara kvar, även om, bland annat, förbundsordförande Adam Cwejman vill avskaffa den.
Nu har så en liberal riksdagsledamot sagt sitt, och kanske kan detta öppna upp debatten i partiet ytterliggare? Jag hoppas i alla fall det.
I somras beslöt LUF:s kongress att inte ta direkt ställning till ett avkriminaliserade av sexköp, en mängd luffare reserverade sig mot beslutet men LUF:s officiella linje är fortfarande att sexköpslagen skall vara kvar, även om, bland annat, förbundsordförande Adam Cwejman vill avskaffa den.
Nu har så en liberal riksdagsledamot sagt sitt, och kanske kan detta öppna upp debatten i partiet ytterliggare? Jag hoppas i alla fall det.
Valet i Storbritannien
Tory vann, men fick ingen egen majoritet. Istället gissar jag på att vi kommer få se ett hung-parliament med Tory och LidDem. Clegg effekten utebelv också, antagligen på grund av den taktikröstning som näst intill blir nödvändig med tanke på valsystemet i landet, som kanske fungerar om man bara har två stora partier (som i USA där GOP och Demokraterna är i extrem majoritet medan Libertarianerna, de gröna och Konstitutionspartiet i extrem minoritet). I Sverige tror jag att gårdagens resultat knappast skulle anses rättvist.
Mindre bra är att britterna fått sin första miljötaliban-MP.
Mindre bra är att britterna fått sin första miljötaliban-MP.
fredag 7 maj 2010
War on drugs
SWAT stormar in i huset mitt i natten, skjuter hunden och griper pappan framför sonen. Det är så osmakligt att jag knappt vet var jag ska göra av all avsky jag känner för dessa poliser, samt de lagar och de politiker som låter detta ske. Amerikanernas krig mot droger är misslyckat. Likaså är det misslyckat i Sverige. Att lagstifta om "brott" utan offer leder bara till att människor tar sig ned i den undre världen för att få sina behov tillgodosedda.
torsdag 6 maj 2010
Rödgröna röran tappar
Åter igen har de rödgröna gjort ett stort utspel i media, och åter igen tappar de i opinionsmätningarna - den här gången stort. Så pass stort att alliansen kommer ikapp och går förbi. Förvånande? Nja...
tisdag 4 maj 2010
Europa!
Har blivit lite mycket Youtube-videor nu ett tag, men det går det med. Nedan har vi en riktig feel-good låt som spelades en hel del under LUF:s EU-kampanj förra året.
När vi ändå är inne på musik har MercyPrize släppt två nya låtar och en tredje är att vänta. Länk till spåren på Youtube hittar ni under MercyPrize kategorin och länk till vår myspace och facebook sida finns under länklistan.
När vi ändå är inne på musik har MercyPrize släppt två nya låtar och en tredje är att vänta. Länk till spåren på Youtube hittar ni under MercyPrize kategorin och länk till vår myspace och facebook sida finns under länklistan.
Tomten Ahmadinejad
Irans president har åter igen lekt tomte på ett FN-möte. Talet finns att beskåda på youtube. Nedan, en film från senaste händelsen och en i raden av omotiverade attacker på Israel.
Den globala nedkylningen
Vaknar upp och upptäcker till min förskräckelse att det snöar ute. Jag är inte förskräckt just för själva snön, det har snöat i maj förr och detta lär försvinna snart igen. Utan det som irriterar mig är att klimaktisterna säkerligen börjar gnugga geniknölarna snart igen, och kommer då komma fram till att den globala uppvärmningen omvandlats till den globala nedkylningen.
Polarisarna kommer växa sig större och Norden invaderas av ONDA isbjörnar i massor. Miljöfascisterna kommer således få mer basmaterial för att lura på folket fler och saftigare miljöskatter. Allt blir som vanligt vill med andra ord...
Polarisarna kommer växa sig större och Norden invaderas av ONDA isbjörnar i massor. Miljöfascisterna kommer således få mer basmaterial för att lura på folket fler och saftigare miljöskatter. Allt blir som vanligt vill med andra ord...
söndag 2 maj 2010
Var glada för deras skull istället!
Jag gläds över att Niclas och Laila Wahlgren vågar stå för sig själva och medverka i den nya TV4-satsningen trots den bitande kritiken från avundsjuka kollegor.
I vanlig ordning så läggs störts vikt vid att det hela är orättvist (hur det nu kan vara orättvist när ett privat företag väljer att betala en familj för att få filma bygget av deras hus).
Willy Björkmans kommentar säger allt;
Det är upp till var och en att döma. Men det är klart att när man tänker på att det finns folk som inte har någonstans att bo så visst fan känns det konstigt.
I vanlig ordning så läggs störts vikt vid att det hela är orättvist (hur det nu kan vara orättvist när ett privat företag väljer att betala en familj för att få filma bygget av deras hus).
Willy Björkmans kommentar säger allt;
Det är upp till var och en att döma. Men det är klart att när man tänker på att det finns folk som inte har någonstans att bo så visst fan känns det konstigt.
onsdag 28 april 2010
Tory och homofobin
Cameron röstade för att Section 28 skulle vara kvar och nu stängs en av Torys kandidater helt av efter att bland annat ha påstått att homosexualitet inte är normalt.
söndag 25 april 2010
Libdem = drogliberaler?
Liberaldemokraternas ledare, Nick Clegg, har varit positiv till legalisering av, bland annat, cannabis.
Som Europaparlamentariker var han en av 109 parlamentariker som 2002 lade fram ett förslag som gick ut på att EU stater, istället för att använda sig av repressiva lagar, enbart skulle reglera och se över produktion, försäljning och användning av vissa droger.
Som partiledare för Libdem har han inte uttalat sig i denna fråga, men det faktum att Storbritannien snart kanske har en premiärminister som, istället för att förhålla sig till det "moraliskt rätta" gentemot droger, hellre väljer att se över lagarna och dess konsekvenser är både intressant och positivt.
Som Europaparlamentariker var han en av 109 parlamentariker som 2002 lade fram ett förslag som gick ut på att EU stater, istället för att använda sig av repressiva lagar, enbart skulle reglera och se över produktion, försäljning och användning av vissa droger.
Som partiledare för Libdem har han inte uttalat sig i denna fråga, men det faktum att Storbritannien snart kanske har en premiärminister som, istället för att förhålla sig till det "moraliskt rätta" gentemot droger, hellre väljer att se över lagarna och dess konsekvenser är både intressant och positivt.
Relationsanarki
Var på fest i fredags. Vid ingången blev man tilldelad ett av tre olika, färgade, (rött, gult eller grönt) klistermärken, beroende på vad man "var ute efter". Rött symboliserade att man var upptagen och inte sökte några ragg för kvällen. Om man bar gult så var man inte upptagen, men ändå inte helt öppen för allt annat. Grönt talar för sig själv.
Jag och min älskling lever i ett öppet förhållande men tog ett gult märke eftersom vi ville lägga tyngdpunkten på kvällen på varandra. Det är absolut inget fel med att vara monogam, men jag förbryllas ändå över de blickar vi fick. Självklart kom det fram folk, ovetandes om vår "läggning", och frågade vad vi höll på med - fick svar, och accepterade det, såg det som en kul grej helt enkelt. Men så finns det de som tycker att det är fel, äckligt och avskyvärt.
Jag vill inte påstå att relationsanarkister är en direkt utsatt minoritet i samhället (speciellt inte om man ser till HBTQ-rörelsen (vilket jag inte anser mig vara en del av, även om jag är bisexuell). Men just det här att det fortfarande finns normer som skriker "FÖRBJUD!"
Kort sagt; världen skulle vara mycket bättre om alla skötte sitt..
Jag och min älskling lever i ett öppet förhållande men tog ett gult märke eftersom vi ville lägga tyngdpunkten på kvällen på varandra. Det är absolut inget fel med att vara monogam, men jag förbryllas ändå över de blickar vi fick. Självklart kom det fram folk, ovetandes om vår "läggning", och frågade vad vi höll på med - fick svar, och accepterade det, såg det som en kul grej helt enkelt. Men så finns det de som tycker att det är fel, äckligt och avskyvärt.
Jag vill inte påstå att relationsanarkister är en direkt utsatt minoritet i samhället (speciellt inte om man ser till HBTQ-rörelsen (vilket jag inte anser mig vara en del av, även om jag är bisexuell). Men just det här att det fortfarande finns normer som skriker "FÖRBJUD!"
Kort sagt; världen skulle vara mycket bättre om alla skötte sitt..
Att gå emot strömmen
Avskaffa presstödet!
Igår lämnade Fokus chefredaktör, Martin Ahlquist, sin plats i presstödsnämnden. På Internet har debatten om presstödets vara eller inte vara återigen blossat upp.
I DT skriver Pernilla Ohlin att "...skattepengar går till rasistiska publikationer är helt oacceptabelt." Självklart är det INTE det. Att särbehandla organisationer, bara för att de har en udda värdegrund, är helt oacceptabelt. Om vi har ett presstöd i Sverge, så ska också Nationell Idag få ta del av det, om de nu uppfyller dess kriterier.
Istället bör man fråga sig varför vi ens har presstödet. 1965 beslutade riksdagen att bevilja ekonomiskt stöd till partipolitiskt bundna tidningar som sysslade med opinionsbildning. Detta eftersom vi i Sverige då "tidningsdöd", och att man nu ville råda bot på den. Bidragen betalades ut direkt till partierna, som själva delade ut summan till sina egna tidningar. 1976 gjorde man om systemet och det blev nu staten som fördelade bidragen direkt till tidningarna. Det ekonomiska stöd som gått via partierna blev dock kvar, det döptes helt sonika om till partistöd.
Att man införde presstödet för i huvud taget berodde som sagt på tidningsdöden, att mindre tidningar konkurrerades ut av större (va' hemskt!). För att behålla en dagspressens mångfald beslöt man därför att lösa det hela med bidrag.
Men behöver vi verkligen presstöd idag? Vi lever i en digital värld och jag tror knappast någon skulle bli alltför förkrossad om vi helt enkelt avskaffade presstödet och helt började förlita oss på Internet istället, alternativt följer vi Storbritanniens exempel och avskaffar istället moms för tidningar.
Sammanfattningsvis bör nog många av oss se över våra värderingar, innan vi börjar klanka ned på andra. Att tycka att ND för en politik som bygger på hat och inbillning är en sak, men att förbjuda dem att uttrycka sig gör oss till än värre än vad vi tycker att dem är.
I DT skriver Pernilla Ohlin att "...skattepengar går till rasistiska publikationer är helt oacceptabelt." Självklart är det INTE det. Att särbehandla organisationer, bara för att de har en udda värdegrund, är helt oacceptabelt. Om vi har ett presstöd i Sverge, så ska också Nationell Idag få ta del av det, om de nu uppfyller dess kriterier.
Istället bör man fråga sig varför vi ens har presstödet. 1965 beslutade riksdagen att bevilja ekonomiskt stöd till partipolitiskt bundna tidningar som sysslade med opinionsbildning. Detta eftersom vi i Sverige då "tidningsdöd", och att man nu ville råda bot på den. Bidragen betalades ut direkt till partierna, som själva delade ut summan till sina egna tidningar. 1976 gjorde man om systemet och det blev nu staten som fördelade bidragen direkt till tidningarna. Det ekonomiska stöd som gått via partierna blev dock kvar, det döptes helt sonika om till partistöd.
Att man införde presstödet för i huvud taget berodde som sagt på tidningsdöden, att mindre tidningar konkurrerades ut av större (va' hemskt!). För att behålla en dagspressens mångfald beslöt man därför att lösa det hela med bidrag.
Men behöver vi verkligen presstöd idag? Vi lever i en digital värld och jag tror knappast någon skulle bli alltför förkrossad om vi helt enkelt avskaffade presstödet och helt började förlita oss på Internet istället, alternativt följer vi Storbritanniens exempel och avskaffar istället moms för tidningar.
Sammanfattningsvis bör nog många av oss se över våra värderingar, innan vi börjar klanka ned på andra. Att tycka att ND för en politik som bygger på hat och inbillning är en sak, men att förbjuda dem att uttrycka sig gör oss till än värre än vad vi tycker att dem är.
torsdag 22 april 2010
Jag och MercyPrize
Jag sitter nu och lyssnar igenom den mastrade versionen av MercyPrizes andra demo (första med nya uppsättningen). Tre låtar. Prelude, Cut me open och Tear of Shame. Dock är Tear of Shame inte riktigt klar, Ellas sång måste läggas till innan demon är helt färdig. Det ter sig aningen komiskt med tanke på den tid vi "lagt ned" på att få demon klar. Men ändå har det gått fort, i alla fall för mig..
Det hela började när jag, Per Jonsson, Jonas Eriksson och Tomas Hanses beslutade oss för att starta ett band, som skulle experimentera lite mer med metal och extrem musik, än vad dåvarande punkrockbandet MercyPrize gjorde (där Tomas och Jonas redan var medlemmar). Vår första, och enda, låt blev en cover på Children of Bodoms "In your face" - men efter bara någon månad splittrades bandet på grund av personliga meningsskiljaktigheter. Istället följde jag med Jonas på en av MercyPrizes repningar. Redan innan jag kom hade de rört sig mer och mer från punken och mot metal och screamo. Den första låten jag sjöng tillsammans med Ella var Wait for tomorrow, av Blessthefall - och på den vägen fortsatte det. Jag blev kvar i bandet, vi fortsatte med Blessthefall-covers ett tag, körde också en Eyes set to Kill cover innan vi beslöt för att spela in nytt.
I brist på annat tog jag mig an uppgiften att skriva text till en av Tomas mer snabbare verk. Resultatet blev en anti-islamistisk dänga på svenska, "Av hat". Jag är fortfarande stolt över texten, men när den väl skulle implementeras i själva musiken, screaming, så föll det hela.
Istället gjorde Arnas en ny låt. Jag skrev en ny text, som jag baserade på en dikt skriven av min klasskamrat Emelie Björklund. Den första versionen av det blivande mästerverket döptes till "Minns du mig?". När jag en gång för alla att det endast var jag som fascinerades av det svenska språket och dess användning i extrem musik, översatte jag snabbt låten till engelska, samt gjorde några smärre justeringar - "Remember me?" Slutligen gjordes låten om ännu en gång, nu för att passa Ellas sångstil lite bättre. Slutresultatet blev "Cut me open". Låten berättar om en sann händelse i mitt liv, men jag antar att situationen är rätt vanlig och förekommer lite varstans. En kompis till mig blev sviken av en annan kompis, detta eftersom denne inte vågade stå upp mot "mobbare". För att inte bli mobbad, blev denne själv mobbare. Människor är vidriga...
Vid sidan om textarbetet med "Remember me?" gjorde Erik ännu en låt, "Eriks låt". I skillnad mot det mesta som MercyPrize gjort så hade "Eriks låt" ett helt annat tempo och ett helt annat "gung". Åter igen blev texten personlig, såpass personlig att jag hade svårigheter att skriva den, och att jag fortfarande ryser när jag sjunger den. Jag är adopterad och har aldrig träffat en enda medlem i min biologiska släkt under min tid som medveten varelse. Jag har alltid vetat att jag har en tre år äldre syster, men just den vetskapen; att hon kan vara var som helst, ha råkat ut för vad som helst, må hur dåligt som helst - och jag, som levt ett jämförelsevist bekymmerslöst liv, med jämförelsevis "rika" föräldrar och alla möjligheter till framgång - jag kan inte göra ett skit åt hennes situation. Det är nästan att jag skäms över min otillräcklighet, därav döpte jag låten till "Tear of shame". Denna är dock inte klar ännu, i Söderhamn kom vi fram till att versen inte passar Ellas röst, så vi jobbar i skrivande stund på att justera den lite.
Den sista låten vi gjorde, men den första låten på demon, är Prelude. En intro till de andra två låtarna. Kort och hård, minst sagt. Faktum är att att den slutgiltiga texten till spåret skrevs bara minuterna innan vi skulle spela in den i Söderhamn. Jag skrev också texten till denna. Först handlade den om hur veka vissa människor är, och att detta gör att andra människor i mångt och mycket tvingar varandra att behandla de riktigt veka med en oförtjänt respekt. Låten och texten var arg, det underliggande budskapet var simpelt; skärp dig!
Efter att jag och Tomas screamat på den kom vi dock fram till att det inte höll, det lät ändå för mesigt, men i allt arbete med att färdigställa de andra två spåren glömde vi helt bort "Prelude". Som jag redan skrivit så var det alltså inte förrän i Söderhamn jag skrev klart texten, nu blev det istället en parodi på oss själva.
Vår målsättning hade varit att bli klara med demon innan vårterminen började, nu satt vi där, i Söderhamn, nästan fyra månader försenade, och hade fortfarande inte skrivit klart texten till alla spår!
Så nu sitter jag då här, med två och en halv låt i min hand. Så nära nu, och det är spännande!
Slutligen måste jag nämna en av de riktigt underhållande inslagen i vår resa, nämligen Eriks försök att tolka våra mästerverk på sitt eget sätt. Både "Prelude" och "Cut me open" har förgyllts av Eriks underbara stämma, två klassiker!
Det hela började när jag, Per Jonsson, Jonas Eriksson och Tomas Hanses beslutade oss för att starta ett band, som skulle experimentera lite mer med metal och extrem musik, än vad dåvarande punkrockbandet MercyPrize gjorde (där Tomas och Jonas redan var medlemmar). Vår första, och enda, låt blev en cover på Children of Bodoms "In your face" - men efter bara någon månad splittrades bandet på grund av personliga meningsskiljaktigheter. Istället följde jag med Jonas på en av MercyPrizes repningar. Redan innan jag kom hade de rört sig mer och mer från punken och mot metal och screamo. Den första låten jag sjöng tillsammans med Ella var Wait for tomorrow, av Blessthefall - och på den vägen fortsatte det. Jag blev kvar i bandet, vi fortsatte med Blessthefall-covers ett tag, körde också en Eyes set to Kill cover innan vi beslöt för att spela in nytt.
I brist på annat tog jag mig an uppgiften att skriva text till en av Tomas mer snabbare verk. Resultatet blev en anti-islamistisk dänga på svenska, "Av hat". Jag är fortfarande stolt över texten, men när den väl skulle implementeras i själva musiken, screaming, så föll det hela.
Istället gjorde Arnas en ny låt. Jag skrev en ny text, som jag baserade på en dikt skriven av min klasskamrat Emelie Björklund. Den första versionen av det blivande mästerverket döptes till "Minns du mig?". När jag en gång för alla att det endast var jag som fascinerades av det svenska språket och dess användning i extrem musik, översatte jag snabbt låten till engelska, samt gjorde några smärre justeringar - "Remember me?" Slutligen gjordes låten om ännu en gång, nu för att passa Ellas sångstil lite bättre. Slutresultatet blev "Cut me open". Låten berättar om en sann händelse i mitt liv, men jag antar att situationen är rätt vanlig och förekommer lite varstans. En kompis till mig blev sviken av en annan kompis, detta eftersom denne inte vågade stå upp mot "mobbare". För att inte bli mobbad, blev denne själv mobbare. Människor är vidriga...
Vid sidan om textarbetet med "Remember me?" gjorde Erik ännu en låt, "Eriks låt". I skillnad mot det mesta som MercyPrize gjort så hade "Eriks låt" ett helt annat tempo och ett helt annat "gung". Åter igen blev texten personlig, såpass personlig att jag hade svårigheter att skriva den, och att jag fortfarande ryser när jag sjunger den. Jag är adopterad och har aldrig träffat en enda medlem i min biologiska släkt under min tid som medveten varelse. Jag har alltid vetat att jag har en tre år äldre syster, men just den vetskapen; att hon kan vara var som helst, ha råkat ut för vad som helst, må hur dåligt som helst - och jag, som levt ett jämförelsevist bekymmerslöst liv, med jämförelsevis "rika" föräldrar och alla möjligheter till framgång - jag kan inte göra ett skit åt hennes situation. Det är nästan att jag skäms över min otillräcklighet, därav döpte jag låten till "Tear of shame". Denna är dock inte klar ännu, i Söderhamn kom vi fram till att versen inte passar Ellas röst, så vi jobbar i skrivande stund på att justera den lite.
Den sista låten vi gjorde, men den första låten på demon, är Prelude. En intro till de andra två låtarna. Kort och hård, minst sagt. Faktum är att att den slutgiltiga texten till spåret skrevs bara minuterna innan vi skulle spela in den i Söderhamn. Jag skrev också texten till denna. Först handlade den om hur veka vissa människor är, och att detta gör att andra människor i mångt och mycket tvingar varandra att behandla de riktigt veka med en oförtjänt respekt. Låten och texten var arg, det underliggande budskapet var simpelt; skärp dig!
Efter att jag och Tomas screamat på den kom vi dock fram till att det inte höll, det lät ändå för mesigt, men i allt arbete med att färdigställa de andra två spåren glömde vi helt bort "Prelude". Som jag redan skrivit så var det alltså inte förrän i Söderhamn jag skrev klart texten, nu blev det istället en parodi på oss själva.
Vår målsättning hade varit att bli klara med demon innan vårterminen började, nu satt vi där, i Söderhamn, nästan fyra månader försenade, och hade fortfarande inte skrivit klart texten till alla spår!
Så nu sitter jag då här, med två och en halv låt i min hand. Så nära nu, och det är spännande!
Slutligen måste jag nämna en av de riktigt underhållande inslagen i vår resa, nämligen Eriks försök att tolka våra mästerverk på sitt eget sätt. Både "Prelude" och "Cut me open" har förgyllts av Eriks underbara stämma, två klassiker!
Fair Trade
Jag har alltid varit negativt inställd till Faire Trade (rättvisemärkt). Ni vet, den där lilla loggan som sitter på produkter som odlats småskaligt och "klimatsmart". Det låter bra (det gör ju socialismen, typ, också), men är det verkligen hela historien? Tänk efter själva; om en bonde väljer att odla småskaligt och utan stora maskiner får han en lägre produktionsnivå, och hans produkter blir antagligen lite dyrare för att han ska kunna tjäna något på sitt arbete. Låt säga att bondens granne har en maffig farm där han skördar med både maskiner och en hel armé med anställda bönder. Produktionsnivån blir både högre och effektivare, och denna bonde kan alltså sälja sina produkter för en billigare penning.
Vipps så blandar sig Fair Trade i och sätter sin logga på den första bondens potatisar. Denne kan nu sälja sina produkter till "miljömedvetna" hippies (okej, jag tycker Ubuntu Cola är gott), medan den effektive bonden snabbt lär sig att hårt arbete och mycket slit knappast lönar sig.
Om vi sedan applicerar detta på ett fattigt land, där förhållandena ibland är så extrema att de gäller liv och död. Ska då bönderna här börja tänka klimatsmart (för att få en extra premie) framför effektivitet och massproduktion av grödor (som sedan blir till MAT).
Folk bör tänka sig för en extra gång innan man köper något som är Fair Trade märkt, jag ska tänka mig för nästa gång jag köper Ubuntu Cola.
Istället bör man inrätta Free Trade. Om jag någonsin klarar av att finansiera något sådant ska jag sätta min egen FT-logga på alla de produkter som skapats av företag som aktivt tagit ställning för frihandel och skapandet av bättre och rättvisare arbetsförhållanden i tredje världen!
Vipps så blandar sig Fair Trade i och sätter sin logga på den första bondens potatisar. Denne kan nu sälja sina produkter till "miljömedvetna" hippies (okej, jag tycker Ubuntu Cola är gott), medan den effektive bonden snabbt lär sig att hårt arbete och mycket slit knappast lönar sig.
Om vi sedan applicerar detta på ett fattigt land, där förhållandena ibland är så extrema att de gäller liv och död. Ska då bönderna här börja tänka klimatsmart (för att få en extra premie) framför effektivitet och massproduktion av grödor (som sedan blir till MAT).
Folk bör tänka sig för en extra gång innan man köper något som är Fair Trade märkt, jag ska tänka mig för nästa gång jag köper Ubuntu Cola.
Istället bör man inrätta Free Trade. Om jag någonsin klarar av att finansiera något sådant ska jag sätta min egen FT-logga på alla de produkter som skapats av företag som aktivt tagit ställning för frihandel och skapandet av bättre och rättvisare arbetsförhållanden i tredje världen!
Söderhamn
Bloggen brukar mestadels ägnas åt politik. Men jag sysslar ju med annat också, faktum är att jag lägger ned mer tid med bandet än på politiken (och oftast studierna). Vi har i alla fall varit i Söderhamn och spelat in en tre-spårs demo. Det gick bättre än väntat men ändå inte jätte bra. Prelude och Cut me open är helt klara, sånär som på mastering. Tear of Shame har vi en hel del kvar på, men det lär väl komma så småningom det med. Ser verkligen fram emot sommaren med allt vad spelningar innebär!
Frihetliga vindar i Storbritannien
Tory har länge, mer eller mindre, setts som självklara vinnare i det brittiska parlamentsvalet om två veckor, men nu ser det plötsligt väldigt fritt ut igen. Efter en direktsänd TV debatt gick Nick Cleggs Libdems från att vara den eviga trean till att faktiskt få 32% i en efterföljande opinionsundersökning. En procent mer än de konservativa och fyra procent mer än Labour. Tory är ett väldigt bra, ekonomiskt, alternativ för britterna - men deras massiva motstånd mot EU kan ställa till med problem. Då känns det bra att Libdems äntligen är på uppgång och kanske får britterna en liberal regering lagom till sommaren!
Genusväldet drar fram
Lärare på Rättviks högstadie läser genusvetenskap... Så här tycker jag om det!
Earth Hour
Nu vill WWF-mupparna att alla ska släcka. Istället sitter jag här och lyssnar på Spotify på högsta volym, samtidigt som jag försöker överrösta datorn med min elgitarr. Inte mer pengar till klima[k]tistiska aktiviteter! Varför inte starta bastun och bara ta det lugnt?=)
Klimatbluffen
Jag blir positivt förvånad över att tron på klimathotet verkar släppa så snabbt även här i Sverige. Förtroendet för IPCC sjunker som en sten och alla, utom kanske Gore och de sista, inbitna och totalt förblindade klimatmupparna, är glada=)
Israel föregår med gott exempel
Även om jag tycker att det är principiellt fel att sända soldater för att hjälpa till i andra länder utan folkets givna godkännande måste jag påpeka det enorma civilkurage staten Israel åter igen visar, genom att just skicka armén till Haiti. Länkar till Ilya Meyers blogg för en bättre beskrivning.
Vad Haiti behöver
Det som inträffat på Haiti är fruktansvärt och det är beundransvärt att så många redan skänkt pengar. Men i slutändan är det inte gåvor och bistånd som verkligen kan "rädda" Haiti.
3000 amerikanska soldater och 100 miljoner amerikanska dollar kommer i sinom tid att leta sig över Sargasso och Bill Clinton har redan poängterat att hjälpen även kommer fortsätta i framtiden. Haiti är västra hemisfärens fattigaste land - många anser att boven i dramat är de återkommande naturkatastroferna, må väl vara att dessa är en viktig faktor men knappast avgörande.
Även om Haitis moderna historia har sin början under frihetskrigen under sent 1700-tal, har ön alltid präglats av ockupationer av främmande makter, korrupta ledare och krig. Efter att haitiern Jean-Jaques Dessalines (efterföljare till frihetskämpen Toussaint l'Ouverture som dog i franskt fängelse) segrat i slaget vid Vertières kunde man utropa republiken Haiti den 1:a januari 1804.
Dessalines blev utsedd till evig kejsare och regerade despotiskt över ön, vilket ledde till att han mördades han den 17 oktober 1806 och landet delades i två delar. På den sydliga delen av ön tog en man vid namn Alexandre Pétion makten, och det skulle bli dennes efterträdare, Jean Pierre Boyer, som åter igen förenade ön under ett och samma styre - denna gång genom en blodig ockupation. Även om Boyer, bland annat, uppmuntrade bönderna till att odla effektivare genom att ge dem mark och uppmuntra invandring av fria, amerikanska, ex-slavar gick ekonomin dåligt. Detta och efter ett försök från Frankrikes sida att ta kontrollen över ön fick Boyer avsatt 1843.
Allt sedan 1804 har Haiti drabbats av 32 statskupper och medelmåttiga, socialistiska despoter. Den amerikanska ockupationen (1915-1934) ledde till en massaker på civila haitier, ledd av Dominikanska republikens president, Rafael Trujillo.
Mellan 1957 och 1986 regerade familjen Duvalier. Fadern Dr François Duvalier (även kallad Papa Doc), senare avlöst av sonen Jean-Claude Duvalier (Baby Doc). De två diktatorerna skapade privatarmén Tonton Macoutes (senare Milice de Volontaires de la Sécurité Nationale) som användes för att behålla makten, med våld om så krävdes. Även fast Haiti styrdes av en diktator, gav USA under 60- och 70-talen miljoner dollar i bistånd samt militärt stöd till landet. Det var också USA som lade hjälpte Baby Dock från ön och till Frankrike, efter omfattande protester 1986.
Från och med att Jean-Bertrand Aristides utnämndes till president 1990 fram tills han tvingades avgå för andra gången 2004 led Haiti svårt av militärkupper, korruption och våldsamheter. Läget skulle senare bli ännu värre när en interimsregering med ex-högsta domstolsordförande Boniface Alexandre tillsattes.
2005 vann René Préval valet och har sedan dess "aktivt" arbetet för att förbättra villkoren för öns invånare - men dessa har som vi sett aldrig kommit.
Som ledare för det socialistiska Lespwa har Préval inte lyckats erbjuda de mest självklara aspekter ett land behöver för att växa. På Haiti finns ingen säkerhet när det gäller privat egendom - någon äganderätt i riktig mening existerar inte. Inte heller kan haitierna åtnjuta medborgerliga rättigheter såsom yttrande-, tryck och sammanslutsningsfrihet. Frånvaron av rätten till sammanslutning gör det svårare och i viss mån omöjligt för vanliga öbor att starta egna företag och konkurrera på ett rättvist sätt utan intervention från snedvriden byråkrati och den klåfingriga regeringen.
Även om USAs tanke säkert är god så tror jag inte att de kan påtvinga Haiti västerländska, marknadsekonomiska principer - utan det är snarare haitierna som själva måste göra ett aktivt val mot ett bättre samhälle. Att trigga dem är inte fel, men det bör inte göras genom att sända dit militären (det känns som att Obama använder sina soldater på Haiti för att överskugga Irak, Afghanistan och Pakistan) utan genom internationella utbyten, dialog och brödraskap.
Vi har alla sett hur privata företag och sammanslutningar arbetat bättre än statliga militärer i katastrofområden, genom att ta hem sina trupper och ytterliggare underlätta för privat verksamhet på ön tror jag att USA kan sända en tydlig signal till haitierna som säger att frihet fungerar bäst.
Jantelagen
58% av Expressens läsare anser att Patrik Sjöberg går för långt när han, bland annat, uttalar sig om sig själv i SVT:s "Mästarnas Mästare". Det är "Svårt vara ödmjuk när man är bäst" som sätter igång svenska folket. Fy!
Klimatskeptikerna 2 - Klimathysterikerna 0
Fick genom favoritbloggen Svensk Historia av Anders Edwardsson, reda på att AWG-teorin äntligen fallit. Visst, den bevisades felaktig redan i och med Climategate men de senaste uppgifterna faller som en vätebomb över klimathysterikernas läger, och flertalet av dem flyr över till skeptikernas hemhåll. Nu ska jag gå och lägga mig med ett leende på läpparna. Jag, Edwardsson och så många andra hade rätt. Godnatt gott folk!=)
Bloggaren Fredrik Segerfeldt har tagit detta utmärkta initiativ på grund av attacken mot Kurt Westergaard i veckan. Om vi är tillräckligt många som publicerar teckningen ovan visar vi "tydligt för våldsverkarna att vi är alldeles för många som står upp för yttrandefriheten för att någon våldsam handling ska bli meningsfull", menar Fredrik. Jag uppmanar alla bloggare att ladda ned teckningen och publicera den på sin blogg!
2010
Gott nytt år på er alla! Men nu är ju frågan om året kommer bli gott? SD i riksdagen? Röd valseger? En mer och mer socialdemokratisk allians?
Jag har varit snäll under jul, men nu, såhär på 2010:s första timmar, känner jag för att klaga lite igen. De som läst ett tidigare inlägg i min blogg vet att jag gillar SMS-lån; inte för att jag använder dessa tjänster själv, utan för att det handlar om fritt företagande, inget mer med det. Att jag sedan inte har mycket till övers för de som tar dessa lån, och sedan "chockas" av dess konsekvenser är en annan femma. Nu har regeringen föreslagit att dessa företag ska tvingas göra kreditprövningar på sina kunder - man vill också införa en ångerrätt som ska göra det möjligt, för låntagare som ändrat sig, att betala tillbaka lånesumman utan att behöva betala någon ränta - det känns ju himla genomtänkt och framför allt liberalt?
Jo hejsan! Jag lånade ju 5.000sek av er i förra månaden, jag gjorde det för att kunna köpa en Xbox till min son. Nu har det visat sig att jag inte kan betala tillbaka er höga ränta, men staten ger mig rätt att enbart betala tillbaka den summa jag lånade - hoppas att detta inte ställer till några problem och att ni kan fortsätta betala era anställda sina löner, fast ingen längre betalar ränta.
Kvällens sista 'Gott nytt år!' gick till Nike Kron!
Frihet!
Nu är det bara en vecka kvar till januari, bara en vecka kvar tills man bör börja planera inför valrörelsen lite smått - och vad är då inte bättre än att värma upp med lite frihetsmusik? Som vi alla vet så är det vänstern som totalt dominerar musikscenen, men självklart finns det frihets- och rättsälskande musiker där ute också, min julklapp till er är en spellista med några av de hetaste musikerna högervärlden har att erbjuda! Allt från akustiskt, till elektronika och metal. God jul!
Sånger om Frihet
Aimée Allen - Silence is Violence
Billy Joel - My Life
BWO - Bells of Freedom
Depeche Mode - Freestate
Dragonforce - A Flame of Freedom
Fredrik Kempe - We can change the world
Hamerfall - Hearts on Fire
Lynlyrd Skynyrd - Sweet Home Alabama
Manowar - The Fight for Freedom
Pet Shop Boys - Go West
Rainbow - Freedom Fighter
Rush - Anthem
Sabaton - Counterstrike
Stratovarius - Liberty
Twisted Sister - We're not gonna take it
Sånger om Frihet
Aimée Allen - Silence is Violence
Billy Joel - My Life
BWO - Bells of Freedom
Depeche Mode - Freestate
Dragonforce - A Flame of Freedom
Fredrik Kempe - We can change the world
Hamerfall - Hearts on Fire
Lynlyrd Skynyrd - Sweet Home Alabama
Manowar - The Fight for Freedom
Pet Shop Boys - Go West
Rainbow - Freedom Fighter
Rush - Anthem
Sabaton - Counterstrike
Stratovarius - Liberty
Twisted Sister - We're not gonna take it
Cambridge
Ibland saknar jag dem till den grad att jag blir smått deprimerad. Nivå 6-klassen i Studio Cambridge. Att två veckor skulle göra oss såpass tajta att det kändes som en enda familj, inte ens tre år i gymnasiet har haft samma effekt.
Anja Cuculic
Bianca Raggi
Carl Rythén Larsson
Dimitar Dimitrov
Javier Sanchez Camacho
Julia Rönnow
Linnea Granberg
Matea Vidakovic
Paul Rusen
Vanna Tramontana
Yuan Ting
Jag älskar er, världens bästa klass!
Anja Cuculic
Bianca Raggi
Carl Rythén Larsson
Dimitar Dimitrov
Javier Sanchez Camacho
Julia Rönnow
Linnea Granberg
Matea Vidakovic
Paul Rusen
Vanna Tramontana
Yuan Ting
Jag älskar er, världens bästa klass!
Skollagen
Är lite smått irriterad över Expressens ledare i dagens tidning. Den handlar om Jan Björklunds nya skollag och går ut på att kasta så mycket skit över honom som möjligt. Man menar att Jans "Ingen av oss vill bli opererade av en obehörig läkare. Våra elever ska inte undervisas av obehöriga lärare." är ett dåligt argument och att hela lagen faller på det. Förvisso kanske det inte är Jans mes väl valda ord, men faktum är att, till exempel, betygssättning är en myndighetsutövning och att det verkligen behövs utbildade lärare till att göra det. Jag själv som ung elev har många gånger fått dragits med riktigt värdelösa, outbildade, lärare - men sällan har jag haft problem med utbildade sådana. Det ska sägas att jag ofta inte har problem med lärare alls, men då bör man ställa sig frågan; "Lite problem med outbildade lärare eller inget problem alls?".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)