Igår lämnade Fokus chefredaktör, Martin Ahlquist, sin plats i presstödsnämnden. På Internet har debatten om presstödets vara eller inte vara återigen blossat upp.
I DT skriver Pernilla Ohlin att "...skattepengar går till rasistiska publikationer är helt oacceptabelt." Självklart är det INTE det. Att särbehandla organisationer, bara för att de har en udda värdegrund, är helt oacceptabelt. Om vi har ett presstöd i Sverge, så ska också Nationell Idag få ta del av det, om de nu uppfyller dess kriterier.
Istället bör man fråga sig varför vi ens har presstödet. 1965 beslutade riksdagen att bevilja ekonomiskt stöd till partipolitiskt bundna tidningar som sysslade med opinionsbildning. Detta eftersom vi i Sverige då "tidningsdöd", och att man nu ville råda bot på den. Bidragen betalades ut direkt till partierna, som själva delade ut summan till sina egna tidningar. 1976 gjorde man om systemet och det blev nu staten som fördelade bidragen direkt till tidningarna. Det ekonomiska stöd som gått via partierna blev dock kvar, det döptes helt sonika om till partistöd.
Att man införde presstödet för i huvud taget berodde som sagt på tidningsdöden, att mindre tidningar konkurrerades ut av större (va' hemskt!). För att behålla en dagspressens mångfald beslöt man därför att lösa det hela med bidrag.
Men behöver vi verkligen presstöd idag? Vi lever i en digital värld och jag tror knappast någon skulle bli alltför förkrossad om vi helt enkelt avskaffade presstödet och helt började förlita oss på Internet istället, alternativt följer vi Storbritanniens exempel och avskaffar istället moms för tidningar.
Sammanfattningsvis bör nog många av oss se över våra värderingar, innan vi börjar klanka ned på andra. Att tycka att ND för en politik som bygger på hat och inbillning är en sak, men att förbjuda dem att uttrycka sig gör oss till än värre än vad vi tycker att dem är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar