3000 amerikanska soldater och 100 miljoner amerikanska dollar kommer i sinom tid att leta sig över Sargasso och Bill Clinton har redan poängterat att hjälpen även kommer fortsätta i framtiden. Haiti är västra hemisfärens fattigaste land - många anser att boven i dramat är de återkommande naturkatastroferna, må väl vara att dessa är en viktig faktor men knappast avgörande.
Även om Haitis moderna historia har sin början under frihetskrigen under sent 1700-tal, har ön alltid präglats av ockupationer av främmande makter, korrupta ledare och krig. Efter att haitiern Jean-Jaques Dessalines (efterföljare till frihetskämpen Toussaint l'Ouverture som dog i franskt fängelse) segrat i slaget vid Vertières kunde man utropa republiken Haiti den 1:a januari 1804.
Dessalines blev utsedd till evig kejsare och regerade despotiskt över ön, vilket ledde till att han mördades han den 17 oktober 1806 och landet delades i två delar. På den sydliga delen av ön tog en man vid namn Alexandre Pétion makten, och det skulle bli dennes efterträdare, Jean Pierre Boyer, som åter igen förenade ön under ett och samma styre - denna gång genom en blodig ockupation. Även om Boyer, bland annat, uppmuntrade bönderna till att odla effektivare genom att ge dem mark och uppmuntra invandring av fria, amerikanska, ex-slavar gick ekonomin dåligt. Detta och efter ett försök från Frankrikes sida att ta kontrollen över ön fick Boyer avsatt 1843.
Allt sedan 1804 har Haiti drabbats av 32 statskupper och medelmåttiga, socialistiska despoter. Den amerikanska ockupationen (1915-1934) ledde till en massaker på civila haitier, ledd av Dominikanska republikens president, Rafael Trujillo.
Mellan 1957 och 1986 regerade familjen Duvalier. Fadern Dr François Duvalier (även kallad Papa Doc), senare avlöst av sonen Jean-Claude Duvalier (Baby Doc). De två diktatorerna skapade privatarmén Tonton Macoutes (senare Milice de Volontaires de la Sécurité Nationale) som användes för att behålla makten, med våld om så krävdes. Även fast Haiti styrdes av en diktator, gav USA under 60- och 70-talen miljoner dollar i bistånd samt militärt stöd till landet. Det var också USA som lade hjälpte Baby Dock från ön och till Frankrike, efter omfattande protester 1986.
Från och med att Jean-Bertrand Aristides utnämndes till president 1990 fram tills han tvingades avgå för andra gången 2004 led Haiti svårt av militärkupper, korruption och våldsamheter. Läget skulle senare bli ännu värre när en interimsregering med ex-högsta domstolsordförande Boniface Alexandre tillsattes.
2005 vann René Préval valet och har sedan dess "aktivt" arbetet för att förbättra villkoren för öns invånare - men dessa har som vi sett aldrig kommit.
Som ledare för det socialistiska Lespwa har Préval inte lyckats erbjuda de mest självklara aspekter ett land behöver för att växa. På Haiti finns ingen säkerhet när det gäller privat egendom - någon äganderätt i riktig mening existerar inte. Inte heller kan haitierna åtnjuta medborgerliga rättigheter såsom yttrande-, tryck och sammanslutsningsfrihet. Frånvaron av rätten till sammanslutning gör det svårare och i viss mån omöjligt för vanliga öbor att starta egna företag och konkurrera på ett rättvist sätt utan intervention från snedvriden byråkrati och den klåfingriga regeringen.
Även om USAs tanke säkert är god så tror jag inte att de kan påtvinga Haiti västerländska, marknadsekonomiska principer - utan det är snarare haitierna som själva måste göra ett aktivt val mot ett bättre samhälle. Att trigga dem är inte fel, men det bör inte göras genom att sända dit militären (det känns som att Obama använder sina soldater på Haiti för att överskugga Irak, Afghanistan och Pakistan) utan genom internationella utbyten, dialog och brödraskap.
Vi har alla sett hur privata företag och sammanslutningar arbetat bättre än statliga militärer i katastrofområden, genom att ta hem sina trupper och ytterliggare underlätta för privat verksamhet på ön tror jag att USA kan sända en tydlig signal till haitierna som säger att frihet fungerar bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar