Jag sitter nu och lyssnar igenom den mastrade versionen av MercyPrizes andra demo (första med nya uppsättningen). Tre låtar. Prelude, Cut me open och Tear of Shame. Dock är Tear of Shame inte riktigt klar, Ellas sång måste läggas till innan demon är helt färdig. Det ter sig aningen komiskt med tanke på den tid vi "lagt ned" på att få demon klar. Men ändå har det gått fort, i alla fall för mig..
Det hela började när jag, Per Jonsson, Jonas Eriksson och Tomas Hanses beslutade oss för att starta ett band, som skulle experimentera lite mer med metal och extrem musik, än vad dåvarande punkrockbandet MercyPrize gjorde (där Tomas och Jonas redan var medlemmar). Vår första, och enda, låt blev en cover på Children of Bodoms "In your face" - men efter bara någon månad splittrades bandet på grund av personliga meningsskiljaktigheter. Istället följde jag med Jonas på en av MercyPrizes repningar. Redan innan jag kom hade de rört sig mer och mer från punken och mot metal och screamo. Den första låten jag sjöng tillsammans med Ella var Wait for tomorrow, av Blessthefall - och på den vägen fortsatte det. Jag blev kvar i bandet, vi fortsatte med Blessthefall-covers ett tag, körde också en Eyes set to Kill cover innan vi beslöt för att spela in nytt.
I brist på annat tog jag mig an uppgiften att skriva text till en av Tomas mer snabbare verk. Resultatet blev en anti-islamistisk dänga på svenska, "Av hat". Jag är fortfarande stolt över texten, men när den väl skulle implementeras i själva musiken, screaming, så föll det hela.
Istället gjorde Arnas en ny låt. Jag skrev en ny text, som jag baserade på en dikt skriven av min klasskamrat Emelie Björklund. Den första versionen av det blivande mästerverket döptes till "Minns du mig?". När jag en gång för alla att det endast var jag som fascinerades av det svenska språket och dess användning i extrem musik, översatte jag snabbt låten till engelska, samt gjorde några smärre justeringar - "Remember me?" Slutligen gjordes låten om ännu en gång, nu för att passa Ellas sångstil lite bättre. Slutresultatet blev "Cut me open". Låten berättar om en sann händelse i mitt liv, men jag antar att situationen är rätt vanlig och förekommer lite varstans. En kompis till mig blev sviken av en annan kompis, detta eftersom denne inte vågade stå upp mot "mobbare". För att inte bli mobbad, blev denne själv mobbare. Människor är vidriga...
Vid sidan om textarbetet med "Remember me?" gjorde Erik ännu en låt, "Eriks låt". I skillnad mot det mesta som MercyPrize gjort så hade "Eriks låt" ett helt annat tempo och ett helt annat "gung". Åter igen blev texten personlig, såpass personlig att jag hade svårigheter att skriva den, och att jag fortfarande ryser när jag sjunger den. Jag är adopterad och har aldrig träffat en enda medlem i min biologiska släkt under min tid som medveten varelse. Jag har alltid vetat att jag har en tre år äldre syster, men just den vetskapen; att hon kan vara var som helst, ha råkat ut för vad som helst, må hur dåligt som helst - och jag, som levt ett jämförelsevist bekymmerslöst liv, med jämförelsevis "rika" föräldrar och alla möjligheter till framgång - jag kan inte göra ett skit åt hennes situation. Det är nästan att jag skäms över min otillräcklighet, därav döpte jag låten till "Tear of shame". Denna är dock inte klar ännu, i Söderhamn kom vi fram till att versen inte passar Ellas röst, så vi jobbar i skrivande stund på att justera den lite.
Den sista låten vi gjorde, men den första låten på demon, är Prelude. En intro till de andra två låtarna. Kort och hård, minst sagt. Faktum är att att den slutgiltiga texten till spåret skrevs bara minuterna innan vi skulle spela in den i Söderhamn. Jag skrev också texten till denna. Först handlade den om hur veka vissa människor är, och att detta gör att andra människor i mångt och mycket tvingar varandra att behandla de riktigt veka med en oförtjänt respekt. Låten och texten var arg, det underliggande budskapet var simpelt; skärp dig!
Efter att jag och Tomas screamat på den kom vi dock fram till att det inte höll, det lät ändå för mesigt, men i allt arbete med att färdigställa de andra två spåren glömde vi helt bort "Prelude". Som jag redan skrivit så var det alltså inte förrän i Söderhamn jag skrev klart texten, nu blev det istället en parodi på oss själva.
Vår målsättning hade varit att bli klara med demon innan vårterminen började, nu satt vi där, i Söderhamn, nästan fyra månader försenade, och hade fortfarande inte skrivit klart texten till alla spår!
Så nu sitter jag då här, med två och en halv låt i min hand. Så nära nu, och det är spännande!
Slutligen måste jag nämna en av de riktigt underhållande inslagen i vår resa, nämligen Eriks försök att tolka våra mästerverk på sitt eget sätt. Både "Prelude" och "Cut me open" har förgyllts av Eriks underbara stämma, två klassiker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar